MÄNNISKAN SOM MINISUGGA

Bo I. Cavefors
Människan som minisugga

Grisen blir allt populärare som försöksdjur inom biomedicinsk forskning, i alla fall var det så 1991, då denna artikel publicerades i bla Finanstidningen. Påståendet framfördes i Frankfurter Allgemeine Zeitung.

Djurvänners protester mot att hundar användes som försöksdjur tvingade forskarna att förädla grisar som var så människoliknande som möjligt.

De nya grisarterna var lika läraktiga, artiga, tillgivna och rumsrena som hundar, vilket medförde att de även blev populära som husdjur.

Fysiologiskt är husgrisen människan sedan urminnes tider närstående, men den gamla suggan som suckade i svinstian blev alltför ohanterlig framför allt sedan man ökat dess vikt för att tillfredställa välfärdsmänniskans svällande behov av skinkkonsumtion och ökade trängtan efter wienerschnitzel.

Forskningen, som alltid är redo att göra en behjärtansvärd insats för såväl detta som detta, har därför sedan 1960-talet inriktats på att få fram en minisugga.

Forskningen lyckades.

Forskningen lyckades över all förväntan. Man korsade europeisk hussugga med latinamerikansk bysugga, men de allt mindre och mindre djuren avlade allt färre avkomlingar. Då korsade man den västerländskt-latinamerikanska grisen med vietnamesiskt vildsvin och fick fram en gris som var max 40 centimeter hög. Även vietnameserna är småväxta. Finns det en faktisk relation mellan den överfeta västeuropiska grisen och den västeuropeiska människan på samma sätt som att såväl den vietnamesiska grisen som den vietnamesiska människan är småväxt? Se där: en intressant forskningsuppgift. Nåväl: det nya vietnamesiska odjuret uppförde sig nästan som ett äkta vildsvin. Sådana kan man ej hysa i moderna, hygienska och välkonditionerade forskningslaboratorier. Tyvärr.

Vad göra?

Naturligtvis kläcktes en ny idé: man avlade det västerländskt-latinamerikanskt-vietnamesiska halvvildsvinet med en gris av tysk lantras och fick på så sätt fram en fyrfota vän som uppförde sig nästintill som en människa.

Några forskare önskade sig emellertid en experimentgris som inte var större än en liten mus, men med mänskliga egenskaper, medan andra forskare önskade sig en gris som väger som en normalmänniska, dock utan ölmage, av västerländskt-latinamerikanskt-asiatiskt(vietnamesiskt) genomsnitt.

Afrikanerna lämnades som vanligt utanför detta avancerade forskningsprogram.

Forskningen gick vidare. Vid mitten av 1990-talet trodde man sig i de nya tyska förbundsländerna (i det nedlagda DDR), ha funnit svin med ”intressanta gener” vilka härstammade från det ”tyska ädelsvinet”, en ras sedan länge utdöd i västeuropa.

Ett miniatyrsvin kostar endast hälften så mycket som en hund att föda upp och nöjer sig med enkla burar och avstår gärna från gummidjur som piper. Eventuellt, menade man under 1990-talet, måste forskarna göra om alla tester som tidigare företagits på hundar eftersom tester på hundar och tester på svin ej är jämförbara. I båda fallen kan resultaten dock överföras till mänsklig reagens, vilket låter positivt och förtroendeingivande.

Svensk slakterinäring lär ha det besvärligt idag, 2006. Polackerna tar över baconproduktionen. Kanske borde man inom svensk matnäring överväga övergå till uppfödandet, slaktandet samt charkuteriberedandet av minisvin istället för av stora svin?


Publicerad i bla Finanstidningen 15.6.1991. Här något aktualiserad.

Copyright©Bo I. Cavefors, 1991, 2006