15.7.06

KRONPRINSESSAN OCH "POJKVÄNNEN"

Bo I. Cavefors
SPRÅKVÅRD

Den svenska kronprinsessan firade sin 29:e (tjugonionde!) födelsedag, flitigt uppvaktad, det tillhör yrket, av folket, jaså, av familjen, självklart, samt av sin ”pojkvän”?

Alla sorters media rapporterade.

Pojkvän! Kan man ha en ”pojkvän” när man själv är 29 år och ”pojkvännen” har fyllt de trettio? Är man inte MAN när man skridit över trettioårsstrecket? Ja, långt dessförinnan. Vid tjugoårsåldern, ungefär. Eller finns det män som fyllt 30 men som fortfarande är ”pojke”? Och "vän". Erfarenhetsmässigt, sexuellt? Och kvinnor som fyller 29 och som fortfarande håller sig med ”pojkvänner”? "Vän..."!

Hade Victorias älskare faktiskt fortfarande varit pojke, sådär femton-arton år… Vilket skri över landet! Vilken indignation.

Vill Kronprinsessans älskare verkligen kallas för ”pojke”? Är det den rollen han spelar i relationen mellan uppkomlingsdynasti och ”folk”? Som en nutida Karl XII-hund? Vaktar dörren men intar bädden på kommando.

Benämn istället saker och ting med rätt identifieringskod: Victorias ”pojkvän” är älskare, trolovad, fästman, sambo, livsledsagare(?), eller vad som helst… men ”pojkvän”! Nä… Med "vänner" har man vänskapsrelationer, som i och för sig kan vara mycket intima, mycket djupa, mycket innerliga, men som saknar sexuella ingredienser.


Jag förmodar och hoppas att Victoria och hennes "pojkvän" har ett varierat och trevligt sexliv, men därmed har de också kommit in i en annan relation än enbart vänskap.

Det bästa ”pojkvännen” och Victoria kan göra är att offentligt förklara att ”pojkvännen” är hennes älskare och älskade och att de på ena eller andra sätter kommer fortsätta med det. Eller inte fortsätta med det. Med en sådan förklaring skulle de samtidigt ge landets journalister en nyttig lektion i språkvård.


Copyright©Bo I. Cavefors 2006

2 comments:

Kulturella fåror said...

Användandet av ordet "pojkvän" eller "flickvän" är i mångt och mycket ett av de symptom vi kan tillskriva det juvenila samhället där vuxna (åtminstone till ålder) vägrar ta steget in i "vuxenvärlden". Det har blivit livsstil att stanna i mognad och bejaka nya ungdomstrender och konsumera trivialkultur (för det tillskriver jag även denna samhällsutveckling).

Paradoxalt nog så är det ett omvänt förhållande bland barnen i detta samhälle. Där är det vuxenlivets attribut och agerande som lockar, vilket förstås är förståeligt, men de former som detta tar är icke på det brådmogna (lillgamla) viset. Unga springer inte benen av sig för att låna Markens gröda på biblioteket. Vad de unga kopierar är den livsstil som slagit rot bland de "vuxna" det vill säga en livsstil som är avsedd för unga, konsumeras av äldre, och sedan i tredje led åter går till de unga - fast genom ett "vuxet" filter med en helt annan livskunskap än de unga kan hantera.

De liberalkapitalistiska krämarna är inte sena med att exploatera denna utveckling, de är ju i själva verket de som satte bollen i rullning. Så vi kan nig förvänta oss än fler vuxna som dedikerar sina liv till att följa Big Brother, som tror sig vara lika Britney Spears och som genom sin osäkerhet inför det vuxna (i begreppets betydelse av mognad) kommer driva samhället ytterligare mot ruinens kant.

Fy vad jag låter konservativ, men jo, jag är nog det.

kapten paddock said...

pojk/flickvän, fyfan vad objektifierande.
"jag skulle inte umgås med henne om vi inte vore tillsammans"