CAVEFORS POSITION NR 2 / NYA SVARTA FANOR

MAROCKANEN I NATTENS JAKT SAMT NÅGRA KOMMENTARER TILL PER WIZÉNS BILD THE HUNT

2006-09-06T06:41:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
MAROCKANEN I NATTENS JAKT

Det är en soligt varm sensommardag. För ett antal år sedan. Jag hade slagit mig ned vid uteserveringen på Södergatan. Drack ett glas vitt vin. Kända ansikten passerade förbi, den gamle kulturredaktören på KvällsPosten, stadens store poet på besök från Spanien, den målande imaginisten. Eftermiddag gick mot kväll. Solen försvann. Man anade höstmörker. Residenset verkade obebott och spårvagnarna var sedan decennier borta från gatorna. Jag älskade spårvagnarna, gnisslet i spåren när Ettan svängde in på Södergatan från Stora Nygatan eller när Trean paraderade på Fersens väg, bland gräsmattor och rosor. Jag fascinerades som barn av de blixtrande överslagen i elledningarna, vagnens skakningar, plingandet, träbänkarna. Nu lämnar jag uteserveringen, drar mig hemåt, dricker ett glas whisky, rakar mig, också kring kuken och i stjärten, tar på mig ett par tunna svarta jeans, en svart t-shirt och en skönt bögig svart läderjacka. Mellan byxan och högra låret hänger jag en piska. Det doftar av Jaguar under armarna och kring kuken som nu blivit så tjock så att den spänner i kukringarna. Stjärthålet har jag smort in med en norsk natursalva gjord av fyrklöverblad. När jag sticker in några fingrar är hålet glatt och vidöppet. Ute ur lägenheten, nedkommen på gatan, tänder jag en cigarill. Jag längtar. Jag vandrar ned till parkområdet vid Öresund. Ljusen från København och Dragør sticker av mot sommarsolens sista flämtningar. Dungarna med buskar och träd står som svarta oaser mot den mörkblå natthimlen. Några hundar skäller. På avstånd surrar stadens motorer. Skuggor rör sig ljudlöst över det enorma gräsfältet och mellan dungarna. Ljusen tändes i höghusens lägenheter. Färjan lägger ut från Limhamn. Strålkastarna vid brobygget klipper av nattens mörker. Kallbadhusets silhuett är knivskarp. Tre svanar glider fram vid strandlinjen och låter vingspetsarna dovt klatscha mot vattenytan. Sådana här varma sensommarnätter är dungarna svala platser för den som vill suga nektar ur vackra kroppar. Också den andra cigarillen är färdigrökt. Ögonen börjar vänja sig vid mörkret. Jag går in i en av dungarna och klär av mig naken, lutar mig mot en trädstam. Pungen blir fast och hård när den möter den friska nattvinden som sveper in från Öresund. Vinden är fuktig, saltmättad. Män och pojkar kommer närmare. Någon tar ett par tre tag i kuken och runkar den. Någon kniper hårt om mina bröstvårtor. Någon suger kuken i långsamma, djupa drag. Framemot midnatt ställer sig en ung man en bit ifrån mig. Han är arab, senare får jag veta att han är marockan. I tjugoårsåldern. Våra blickar möttes tidigare under dagen när jag drack mitt vin på uteserveringen. Han märkte att jag såg med trånad mot gylfens utbuktning. Han har ett svart halsband som tätt smiter åt kring den mörkbruna halsen. Han har ett ärr vid mungipan. Han ser mig. Jag ler och ger honom en slängkyss. Han kommer fram till mig och tar min kuk i sina händer, och runkar den. Jag smeker honom över stjärten, knäpper upp hans livbälte, knäpper upp gylfens knappar, drar av honom jeans och skjorta och ger ett snabbt sug av hans kuk, som är smal men ganska lång, mörkare än hans övriga kropp, nästan svart. Kuken är hård som en vattenslipad ekpinne, förhuden långt tillbakadragen, ollonet svullet, i springan dallrar ett par droppar som jag kysser bort. Håret från kuken löper som en svart flod upp mot hans navel. Hans bröst är hårlöst, bröstvårtorna små och hårda. Svetten i armhålorna luktar och smakar beskt gott. Jag känner revbenen när jag smeker honom. Han är smal och smidig som en pojke. Jag kysser honom och särar hans läppar. Han griper med tänderna tag i min tunga och biter till, men får en klatsch av piskan och genast böjer han rygg och kysser sin herre. För att mildra hårdheten sätter jag mig på huk och suger honom. Jag är hungrig. Jag smeker hans smala, järnhårda stjärt. Han har mycket hår på låren och upp i stjärten. Han särar på benen och jag gömmer ansiktet under pungen, jag slickar honom. Jag suger honom och hans sperma är riklig, smakar samtidigt strävt och sött, är slirig som honung. Sperman kommer i en jämn ström. Jag sväljer och fortsätter suga honom. Han är kåt och vill ha min kuk. Med sin mun och med sina händer driver han mig till extas. Jag piskar honom lätt över den tunna ryggen. När han slickat i sig den sista droppen sperma, kysser vi varandra, smeker varandras kroppar, kramar varandra. Vi vilar. När kåtheten återkommer ger jag honom min stjärt. Jag tar emot hans smala kuk. Han knullar mig hårt och snabbt och lämnar sin varma honung inne i mig. Han tänder en cigarett. Jag tänder en cigarill. Vi är båda fortfarande nakna och pojkarna som tittat på när vi älskade med varandra, närmar sig och vill runka och suga oss. Vi lutar oss mot trädstammen och bjuder ut oss. Vi är passiva. Vi kysser varandra och blåser rökslingor över våra svettiga kroppar. Han följer mig hem. Vi duschar. Vi äter en sallad, dricker öl. Vi somnar nakna och nakna vaknar vi nästa morgon. Vi älskar med varandra. Porten slår igen efter honom när han lämnat mig.

Några år senare får jag i present en bok skriven av en spansk författare, Olvido García Valdés, som jag aldrig tidigare hört talas om. Det är dikter skrivna av en kvinna till andra kvinnor. Dikterna handlar om nattlig jakt, om nätters jagande, om nätternas jakter. För mig är detta dikter skrivna av en man, till en man. Framför allt är Per Wizéns bokomslag ett krypto som endast män kan tyda. Det handlar om en mans nattliga jakter efter kärlek, efter närvaro, i den oroliga halvsömnen i bädden, men också och kanske framför allt kärleken med en annan man i parkens mörker. Valdés skriver: "min kärlek för det mörka / kommer från dig / allting försvinner platsen personen / utom denna förkärlek / allvarsmörk och naturlig". Per Wizéns omslagsbild ger mig facit till Valdés förfinade dikter, han fördjupar författarens ord, ger dem en helt ny dimension. Wizéns nattliga jakt bland de kala trädstammarna, hans dolda budskap, mystiken i mörkret, eggar upp mig, gör mig kåt. Budskapet tvingar mig att söka en förklaring till vad hans meddelanden, som körs in som pålar i mitt kött, betyder, hur de påverkar mig, Jag kan konkret i mitt inre känna marockanens kuk i min mun, hans stjärt, hans bröstvårtor, våra kroppar älskande även i denna kala skog, så olik verklighetens grönska i Öresundsparken. Men dock två så lika verkligheter. Öppna för oväntade möten. Hemlighetsfulla. Wizéns bild känns i skinnet, i kroppen, den är fysisk, nervig, het, men samtidigt kyligt avslagen, beskrivande, dokumenterande. Bilden ger rummet för bögens nattjakt. I bilden finns samtidigt ensamhet och längtan och en hård sado-masochistisk närvaro. Avskalade trädstammar, ett nedbränt skogslandskap, så som det kan se ut efter en napalmbombning. Men små bågar av guld på marken. Längst bort på bilden, i bilden, i fjärran… Intet, oändligheten, det absoluta utlämnandet, medvetandets och kroppens absoluta nakenhet. Kan denna avskalade, hemlighetsfulla skog befolkas? Kan män älska i denna skog? Finns det sensualism, sexualitet, åtrå i detta mörker, i detta ingenmansland? Ja. Är det inte snarare så att just i denna skog med avskalade trädstammar, i det hotande mörkret, i den ovissa oändligheten, i Intet, är det nödvändigt, tvingande, att älska, att klä av varandra, se kuken resa sig, känna bröstvårtorna hårdna, låta kropparna gå in i varandra, låta sperman flöda. Valdés skriver: "på ryggen känner jag igen / platserna / hela berget stegras om man stiger / också ängen / som vore den ett / ljusting eller utav / bullers frånvaro". Det är en känslosam text, javisst, knappast mer är kyligt beskrivande, men placerad i Wizéns bild, som i sig är fysisk, erotisk, sensuell, bögigt sexuell, blir texten en inbjudan: kom, ta mig, älska mig, knulla mig. Wizéns bild ger mig en känsla av otålighet, av oändlighet, av oändlig otålighet, men också av närhet till det ogripbara. Bilden säger att det som uppfattas som ogripbart, det metafysiskt ogripbara men också det efterlängtade fysiska är faktiskt möjligt att nå. Fasa, skräck, men också den sadomasochistiska fascinationen inför det öde landet, av det förödda, av att befinna sig i en ensamhet, av att vara ensam och utlämnad men samtidigt tillgänglig, öppen, att längta efter det okända i nattens mörker, i parken, bland de avskalade trädstammarna. Ensamheten ger styrka att möta och uppleva det överraskande, det okända, det annorlunda. Wizéns bild, hans känsla och insikt om mörkrets dragningskraft, om det mörka rummets hemligheter, är oerhört stark, påverkar mig starkt. Wizéns förmedlade insikt gör mig stark, aktiv, kåt. Jag får kraftig erektion när jag ser på bilden, går in i den, lever mig in i din, jag ser marockanen stå lutad mot en av de nakna trädstammarna, naken. Marken är täckt av bladguld. Markens guldkorn mildrar brutaliteten i det sexuella mötet, av piskans slag mot hans smala rygg. "Ibland skrämmer du mig, men / om du uteblir så får du tycke av allt ljuvligt. / Du kommer ännu i november" (Valdés). Wizéns bild visar ej ett öde land, en öde skog. Träden var döda men lever. För mig är bilden en åtråvärd verklighet som befolkas av det jag längtar efter.

+ + +

Marockanen i nattens jakt samt några kommentarer till Per Wizéns bild The Hunt finns även med i boken Valpen möter Othello, utgiven av Johan Hammarströms Bokförlag

Texterna ingår även i performanceskådespelet Uppror i Kasban, som är en del av materialet i boken Teater Dekadens, utgiven även den av Johan Hammarströms Bokförlag

Andra aktuella adresser:
Hans T. Sternudds Förord till, samt Bertil Falks recension av boken Teater Dekadens:
Cavefors: Sade och Japanen
Cavefors: Den Spetälske i staden Aosta
Cavefors: Essän Teater Dekadens

Den omnämnda boken av Olvido García Valdés, Nattlig jakt, i tolkning och med förord av Ulf Eriksson, samt med ovan avbildade omslag av Per Wizén, publicerades av Förlaget Ariel 2004

Collage av BIC består av ett fotografi från Ribersborgsstranden i Malmö, ett traditionellt S/M-foto samt två privatfotografier

Copyrighth Bo I. Cavefors 2006

PÄR THÖRN SOM, MED OCH OM MEDBORGARE

2006-09-05T04:29:00.000+01:00

PÄR THÖRN
MEDBORGARE
på Inkonst FREDAGEN 8/9
Bersgatan 29 i MalmÖ

"På ett fullkomligt lysande sätt förenar han ett politiskt och filosofiskt innehåll med ett poetiskt uttryck där det triviala blir det väsentliga och där samtiden fångas i en väska fylld med fläskfärs." DN

Med hjälp av bland annat en overheadapparat och transistorradio låter Pär Thörn en skara människor komma till tals om sina glädjeämnen, bekymmer och matvanor. Medborgarna spänner tidsmässigt från 1700-tal till 2000-tal och ger dig en unik möjlighet att lära dig mer om Andra Världskriget, Berhard Redenstedt, fläskfärs och småföretagares villkor.

Pär Thörn titulerar sig konstnär, författare och brevbärare och har ägnat sig åt alltifrån att rekonstruera Jan O. Karlssons berömda kräftskiva till att dela ut thrillerartade instruktioner på kassetten Följ bara anvisningarna.

2002 publicerades konceptboken Kändisar som jag har delat ut post till, där han lät sitt arbete som uthyrd brevbärare diktera innehållet i en antologi. Förra året gav Pär Thörn ut novellsamlingen En kväll inbillade jag mig att jag var psykiskt sjuk och i december mottog han Åke Hodell-stipendiet av Fylkingen i Stockholm.

Ca 1 tim / Av och med: Pär Thörn.
Rum: Teatern Datum: 8/9.
Tid: 19.00.
Entré: 110:-; stödmedlem: 95:-; ungd t o m 26 år: 75:-.

FRANKFURTSKOLANS DOGMATIK

2006-09-04T15:53:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
KORVSTOPPAD DOGMATIK

Bok:
Kultur Bestimmungen im 20. Jahrhundert, Suhrkamp Verlag, 1990.

rankfurtskolan som humanismens och moralens väktare och förnyare sjöng redan i början av 1990-talet på sista versen. Skall skolans kulturteorier överleva måste elever till eleverna, om de överhuvudtaget existerar, på kunskapens träd ympa friska skott utan alltför graverande genetiska arv från den auktoritative Adorno, den diktatoriske Horkheimer, den manipulative Marcuse och den blide Benjamin.

Helmut Brackert och Fritz Wefelmeyer publicerade 1990, på Suhrkamp Verlag, en volym med titeln Kultur Bestimmungen im 20. Jahrhundert. Mycket möjligt att den antologin är skolans sista stridsrop, ett klassfoto taget på skoltrappan vid terminens slut, innan Frankfurtepoken går in i stora glömskan.

Redaktörerna presenterar en imponerande samling även vid början av 1990-talet verksamma kulturskolastiker, Mario Erdheim, Hans Burkhard Schlichting, Thomas Koebner, Wolfgang K. Schulz, Uwe-K. Ketelsen, Helmut Dubiel, Klaus Bartels och andra. Läromästarnas korvstoppningsteknik, en kryddad blandning av vetenskap och tro, ger full utdelning i essäer om så bildande och blandade ämnen som Freuds Kulturtheoretische Denkbewegung, Bauhaus, Robert Musil, Frankfurtskolans kulturteori, Norbert Elias, Claude Lévi-Strauss’ civilisationskritiska kulturteori samt fransk strukturalism.

I sin essä om Frankfurtskolans kulturteori kryper Dubiel till korset och bekräftar vad icke-frankfurtianer länge anat, att det inte finns någon ”enhetlig marxistisk kulturteori”. Dubiel definierar emellertid ordet ”enhetlig” något tvetydigt när han menar att skillnaden endast består i variationer av den politisk-teoretiska marxismen, dvs ”västlig” marxism, bolsjevism och den tidiga socialdemokratins institutionaliserade marxism. Eftersom de politiska marxismerna visade sig oförenliga redan genom II:a Internationalens tillblivelse, innebar det att Frankfurtskolans ambition att forma en marxistiskt enhetlig kulturteori som överbyggnad till stridande politiska fraktioner havererade omedelbart efter födelsen. Att man på högsta nivå, dvs Horkheimer, Adorno och Benjamin, inte snabbt insåg detta kan möjligen bero på en imponerande egocentricitet som ledde till att ”borgerliga” kritikers propåer om skolans destruktivt ensidiga inriktning på mekanisk-ekonomisk värdenihilism nonchalerades. Dessutom, undrar jag: var frankfurtianerna överhuvudtaget marxister? Marxistiskt-teoretiskt kulturgods kan man ju nyttja utan att vara marxist.

När Horkheimer under nittonhundratrettiotalet sysslade med att lägga grunden till vad han, då, trodde kunde bli en differentierad materialistisk kulturteori är detta, menar jag, en verksamhet som måste placeras i sitt historiska sammanhang. För flertalet humanistiskt orienterade intellektuella, såväl Ernst Jünger som dadaisterna och Horkheimer, gällde det att tänka fram aktionsprogram som spjärnade emot den gåpåiga nationalsocialism, som på ett tidigt stadium, långt före 1933, visat sig ha styrka och attraktionskraft nog för att snabbt och totalt förändra det tyska kulturklimatet.

Frankfurtskolans monopolkrav på antifascism och kulturhumanism är sålunda ohederligt. Även för icke-marxistiska motståndare till nationalsocialismen var det ett centralt problem att finna vägar att förmedla tankar och upplevelser på ett sätt som direkt berörde mottagaren, som ökade vinddraget i de bruna ridåerna.

Kulturen får ej skapa ett ”mechanischer Widerschein” som Horkheimer uttrycker det, men den får ej heller bli auktoritativ och göra mottagaren blind för alternativ. Dessa icke-marxistiska företrädare för Frankfurtskolan följde i de nationalsocialistiska kulturbyråkraternas spår och skapade förutsättningar för en marxistiskt totalistisk identitetsfilosofi när man band samman kulturteorierna med socialpsykologi. I detta skiljer sig såväl nationalsocialismens som frankfurtianernas auktoritära skolor från konservativt präglad kultursyn i allmänhet och från konservativt frihetlig humanism i synnerhet.

1937 menar Horkheimer i uppsatsen Traditionelle und kritische Theorie att man kan lösa traditionella marxistiska kulturteoriers kardinalproblem om hur man utan att bli vulgärmaterialistisk förmedlar kultur mellan basen och överbyggnaden genom att förstärka politisk-ekonomisk teori med psykoanalytisk socialpsykologi. Herbert Marcuse, Walter Benjamin och Theodor W. Adorno fullföljer Horkheimers resonemang och för det vidare, visserligen ofta efter interna stridigheter som leder till skilda bokslut. Gemensamt för hela kamratkretsen är att de undersöker relationerna mellan politik, ekonomi och kultur i en värld som förutses leva under vad de kallar ”totalitär senkapitalism”. En riktig iakttagelse men eftersom temat inte vidareutvecklas förblir det enbart en statisk definition med vilken skolan skriver sitt eget avgångsbetyg. Av skäl skolans lärare själva formulerar kan Frankfurtskolans kulturteori inte anses anpassad och avpassad till vår tid. Den ”borgerliga” kultur Horkheimer, Benjamin, Adorno och Marcuse utgår ifrån, existerar inte. Också det bourgeoisiens kulturbegrepp som pressades fram under 1800- och 1900-talen, har gått ur tiden. Det härskande skiktets affirmativa karaktär och dess allmänt utopisk-kritiska kulturattityd är av ekonomiska, sociala och klassmässigt regulativa skäl sådan att massorna inte kan matas med en manipulativt vulgärmaterialistisk masskultur hur länge som helst. Det slutar i det vakuum vi befinner oss i idag.

Frankfurtskolans manipulativa bild av det västtyska samhället är totalt missvisande när man jämställer icke-marxistiska kulturbegrepp och kulturyttringar med fascistisk och nazistisk propagandakultur. Frankfurtskolans företrädare feltolkade effekten av efterkrigstidens massmediala kulturyttringar när de inte såg att de faktiskt hjälpte makthavarna att befästa ”massornas” lojalitet mot det politiska systemet.

Tre bidrag i den här antologin är inte typiska för frankfurtisternas ämnesval, men dess offer likväl, om än mestadels indirekt, bundna till skolan som hat-älsklings-objekt, nämligen Oswald Spengler, Ernst Jünger och Dada.

Thomas Koebner ser Spenglers visioner i Untergang des Abendlandes som ”fantasier” och minerar därmed marken för seriös diskussion om Spenglers tvärvetenskapliga försök att med historiens misstag som katapult kasta sig i framtiden. Åtskilligt kritiskt kan sägas om Spenglers ibland alltför diletantiska historieskrivning, men att som Koebner se den som resultatet av frånvaron av ”jeder Logik” är minst sagt missvisande, eftersom logik är Spenglers starka sida när han utifrån sin egensinniga historiesyn utvecklar ett system för framtida katastrofer. Ett system som dessvärre visade sig vara förhållandevis träffsäkert.

Uwe-K. Ketelsen skriver att ”arbetaren” i Ernst Jüngers Der Arbeiter. Herrschaft und Gestalt, är en intellektuellt skapad fantasifigur utan förankring i verkligheten och menar att ett sådant perspektiv ger nya estetiska dimensioner av såväl politisk som pragmatisk art på Jüngers verk. Ketelsen förenklar onekligen problematiken kring Jüngers avsikter, och det sker under falsk flagg. Ketelsen sublimerar den jüngerska anknytningen till tysk kultur, till tysk arbetartradition och till preussisk socialism i lika hög grad som Koebner i essän om Spengler undviker att placera dennes omfattande apokalypsbeskrivning som motpol till Jüngers arbetarideologi om en ny värld med nya människor med nya värderingar och med ny moral.

Det enda bidraget i denna antologi där Frankfurtskolans hereditära anspråk på sanning ifrågasättes, dock utan namns nämnande, är i Hans Burkhard Schlichtings essä om dadaisterna som ”Pionere des Medialen”.

Ernst Jünger skriver om arbetaren som maktfaktor i det industrialiserade samhället, Spengler mediterar över detta samhälles undergång och dadaisterna förverkligar i språket hur media/språket kan förorsaka att maktpositionerna förvandlas, långt innan orden formulerats i McLuhans teser, men inte en enda av antologins många essäister drar ut konsekvenserna av så spännande relationer mellan samtidigt aktiva och inflytelserika karismatiker. Jüngers förbindelser med Schwitters omnämnes över huvud taget inte. Schlichting skriver visserligen om dadaisternas fascination inför den ”mytiska vardagen” men avstår från att associera till Jüngers fascination inför ”arbetaren” och Spenglers fascination inför ”undergången”.

Ingen av antologiessäisterna utvecklar en tematik som knyter samman 1920- och 1930-talens filosofiska och humanistiska ideal. Heidegger är perifer figur, Thomas Mann likaså. Hermann Hesse är en icke-person. Frankfurtskolans företrädare är alltför snabba att knyta hästsvansarna hårdare i nacken när de närmar sig riskzoner där den politisk-filosofiska polariseringen kompliceras av auktoriteter vilka är yngre än Nietzsche, som är död och oanträffbar för konsultation.

Frankfurtskolan vitaliserade under några decennier Västeuropas intelligentia. Historiens dom lär trots det bli hård om internatets elever och eleverna till dessa elever inte ifrågasätter teserna och begraver dogmerna.

Artikeln publicerad i Svenska Dagbladet den 5 oktober 1990. Här något aktualiserad.

Copyright©Bo I. Cavefors 1990, 2006

HANDKE OCH JUKEBOXEN

2006-09-04T04:57:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
PETER HANDKE OCH JUKEBOXEN

Bok:
Peter Handke Versuch über die Jukebox. Suhrkamp Verlag Frankfurt 1990

Den profane munken Peter Handke mediterar i Versuch über die Müdigkeit (1989) över trötthetens villkor och variationer, smärtans trötthet, barndomens trötthet, tröttheten hos ung man som möter kvinnor. Trötthet är ett annat ord för främlingskap. Människors lust och lystnad, fest och famntag är ett intet mot gemenskapen med träden, gräset, bioduken och jukeboxen, där Bob Dylan väser ”Say- Eyed Lady of the Lowland”.

Jukeboxen återkommer som hjälte i Handkes bok Versuch über die Jukebox. Handke/Percival jagar det mysteriösa världssamvetandet, världssamvetet, världskänslan. Ur jukeboxen flyter melodiska slingor med vissångares och barytonmatadorers evangelier och psalmer. Den i barens halvdunkel tronande jukeboxen är en hägrande graal som skingrar främlingskap och lindrar trötthet.

Peter Handkes koncentrerade prosa når i denna bok kleistska höjder. Eftertänksamt, argumenterande, preciserande skapar och återger författaren upplevelser och bilder av människor och landskap, av mänskliga och arkitektoniska exteriörer och interiörer.

Bokens jag löser bussbiljett från Burgos till Soria. Himlen är grå och disig, gudarnas gudlöshet visar sig ohämmat naket. Staden Soria ligger sedan ettusen år vid sidan av historiens allfarväg. Att där ge sig i kast med att skriva jukeboxens historia blir författarens historia i historien, ett återskapande av Rick Botts standardverk Complete Identification Guide to the Wurlitzer Jukeboxes. En objektiviering av musikautomaternas Billie Holiday, Jelly Roll Morton och Louis Armstrong.

Soria är kallare än Burgos och lika kallt som hamnstaden San Sebastian. Berättaren upplever omedelbart främlingskap och tänker på flykt, men att fly är inte att endast lämna fryshuset Soria utan också att fly temat, uppdraget, att fly arbetet med att skriva jukeboxens historia och en sådan flykt är något annat än att följa Picassos råd till konstnärer att göra bilder som prinsen gör barn med herdinnor. Författaren ser världen med andra ögon och måste beskriva den så exakt som prästen håller sig till mässans liturgi, med samma fotografiska skärpa som Lennon/McCartney ”saw her standing there”.

Det spanska ordet för jämnmod, liknöjdhet, är ecuanimidad. Detta drabbar författaren när litanian döljer objektet eftersom alla jukeboxar sedan länge rensats ut ur barernas mörker. Däremot möter berättaren en svartklädd nunna när han far på bussutflykt till Logroño. Radion spelar Satisfaction med Rolling Stones och Handke mediterar med Teresa av Avila om skillnaden mellan recogidos och dejados, att antingen vara hängiven och lidelsefull, kanske salvelsefull, eller att utan anspråk och åthävor överlåta sig åt vad Gud behagar plantera i människans själ, i hennes alma. Det valet stod även jukeboxens exploatörer inför, invandrade arbetare och soldater på permission. Tröttheten är vad som återstår sedan arbetet utförts men det är en trötthet som ger styrka och som skänker kontemplativ kraft åt själ och kropp.

Jukeboxen är död, den enda berättaren finner står övergiven och utslängd i en fönsterlös lagerlokal i Linares i Andalusien, ägd av en gammal man som plockat bort panelens etiketter med namnen på skivornas titlar och artister.

Handke klär sig inte i journalistens observatörsroll och han är inget poetiskt ögonvittne till hur murar faller och gränser öppnas. Författaren söker efter bilder i bilderna, hur verkligheten bakom verkligheten avslöjar världen. Jukeboxen är hjälten som står emot historiens tryck, bevarar sitt väsen, sin identitet och sin mystik även sedan den degraderats och demonterats. Musiken ur jukeboxens inre finns kvar i det fördolda, vakande över själens hemliga önskningar och människans djupaste självkännedom.

Jukeboxen är död, så ock toreadoren Manuel Rodrigues, som i Linares för sista gången skådade sitt eget öde i tjurens öga. Peter Handke visar än en gång att även han med otaliga variationer förmår spela sitt eget spel. I varje ny bok öppnas nya dörrar mot en sagolikt otrolig värld, intuitivt och poetiskt upplevd. Handkes sakrala text, prosans rytm, ordens en tydighet, allt är suggestivt, ett mysterium i sig.

Artikeln tidigare publicerad i Svenska Dagbladet den 15.10.1990. Här något utökad.

Copyright©Bo I. Cavefors 1990, 2006

ERNST JÜNGER OCH MAKTENS SKUGGOR...

2006-09-04T03:29:00.000+01:00

Bo I. Cavefors

ARBETAREN I MAKTENS SKUGGOR OCH DAGRAR

2 böcker, av och om Ernst Jünger:
Ernst Jünger Die Schere. Verlag Klett-Cotta, Stuttgart 1990
Martin Meyer Ernst Jünger. Carl Hanser Verlag, München 1990

Ernst Jünger upplevde två världskrig, Wilhelm II-riket, Weimarrepubliken, Hitlerdiktaturen, det tudelade efterkristyskland och ett återförenat och formellt demokratiskt Tyskland.

Ernst Jünger, smädad och beundrad, den sista av de stora tyska filosoferande nittonhundratalsepikerna, som Thomas Mann och Hermann Hesse kritisk Nietzschelärjunge. I böckerna In Stahlgewittern, Feuer und Blut och Die totale Mobilmachung chockerar han borgerskapet och utmanar vänsterradikalerna. Man kallar honom ”konservativ anarkist” och hans inflytande berör så skilda personligheter som Jorge Luis Borges, Friedrich Dürrenmatt. Alberto Moravia och François Mitterand.

Själv ansåg Jünger att den 1932 utgivna Der Arbeiter var hans viktigaste bok. När det nationalsocialistiska maktövertagandet står för dörren analyserar Jünger hur maktstaten med teknikens hjälp dödar medborgarnas humanism. Boken är en storslagen antiutopi, en dialektisk upplysningsskrift om hur humanitet förvandlas till våld och bestialitet. Friedrich Nietzsche, Oswald Spengler och Jünger har en vision av framtidens samhälle som förgård till apokalypsen, de fascineras av dödsögonblickets gränsöverskridande. Vad som därefter kan tänkas ske, efter återuppståndelsen, utopins förverkligande, beskriver Jünger i böckerna Auf dem Marmorklippen (1939) och i fredsappellen Der Friede, tänkt som de mot Hitler revolterande officerarnas programförklaring men efter det misslyckade 30-juliattentatet inte publicerat förrän 1945.

Krigare, arbetare, smärta och död är nyckelord till Jüngers filosofi och författarskap. I Fellinis samhällskritiska filmer återskapas i bilder Jüngers tema om den europeiska nihilismen sådan han beskriver den i böckerna Der Kampf als inneres Erlebnis (1922) och Über die Linie (1950), för att sedan i romanen Eumeswil (1977) med ”anarken” som språkrör låta analysera människor och samhällen. Anarken menar att tillfälligheter och lycka är bannlysta fenomen i den moderna värld där allt efter ”tekniska modellers samverkan” uppfyller på förhand uppställda ”planer”. I sådana icke-humanistiska samhällen blir frågan om övergången från liv till död ett tabubelagt ämne och befrielse, från tyrannen och från livet under tyrannen, kan, som Jünger skriver redan 1934 i Über den Schmerz, endast ske genom smärta. Jünger anpassar tyska romantikers politiska teologi till sekulariserade icke-konfessionella samhällen. Endast i drömmens rike, på livets bakgård triumferar det tänkbara över det pålitliga, saxens klingor öppnas och förblir åtskilda. Jüngers facit i boken Die Schere är att när saxen slår igen försvinner utopin som verklighet.

Jüngers historiefilosofiska bild av arbetaren i Der Arbeiter som en “gestalt” av muskler och järn har i Die Schere intagit blygsammare position som en av många medspelande figurer i förra århundradets våldsamma spegelkabinett. Den då nittiofemårige Jünger såg människan som såge han henne från andra sidan dödsögonblicket. Apokalypsen var överstånden. Varat hade efter gränsöverskridandet andra kvaliteter.

Genomgående tema i den schweiziske litteraturforskaren Martin Meyers biografi Ernst Jünger är Jüngers trohet mot ideal. Meyer, född 1951 och bland annat kulturredaktör vid Neue Zürcher Zeitung, placerar Jüngers verk i spänningsfältet mellan upplysningstidens aparta filosofier och vår tids politiska och humanistiska varningsmärken och menar att först nu börjar man skönja Jüngers inflytande på samtiden, att han för framtiden i sitt författarskap knyter samman trådarna från Walter Benjamin, Ernst Bloch, Sigmund Freud, Franz Kafka, Carl Schmitt, Oswald Spengler och Martin Heidegger. Med sin estetik överbryggar Jünger klyftan som skiljer människan från samhället. Hos romantikern Jünger handlar det inte endast om konstnärens frihet utan om människan, ”arbetarens”, suveränitet då tidssmärtan, statens totalitära anspråk, hotar henne, då knivens egg snuddar strupen, då saxen hotar slå igen, då, enligt marskalken Foch, den slagna armén blir ”coiffiert”.

I ett enkätsvar till Svenska Dagbladet 1915 skriver Hugo von Hofmannsthal att kriget och kulturvandalismen är händelser av ”gigantiska mått”, att han ser slutet på en epok. När undergångsspecialisten Spengler några år senare tar upp samma tema förankrar han apokalypsen i tendenser från tiden före 1914, dekadansen och dandyismen. Till det suggestiva med undergång hör att den bjuder på ETT slut, att efter återuppståndelsen formas nya kraftfält som förbereder en ny apokalyps. Jünger mediterar i detta vida perspektiv och hans erfarenheter sträcker sig alltifrån ungdomens afrikanska äventyr och första världskrigets soldatupplevelser till ålderdomens anarkiska klarsyn. ”Arbetaren” är genomgående tema; soldaten mytiseras till arbetare och återuppstår som anark. Medan hos Karl Marx’ och Mussolinis lärofader Georges Sorel arbetaren är världssamvetets hemliga subjekt ser Jünger ”arbetaren” som framtidens vägröjare, den ende som härdar ut under oordnade förhållanden. Arbetaren är spjutspetsen och en variant av Nietzsches övermänniska. ”Arbete” är atomens svängning och kraften som sätter stjärnor och solsystem i rörelse. ”Arbete” är mer än arbete och Jünger knyter an till det preussiska pliktbegrepp samtidigt som han menar att just detta är det enda som är värt att bevara av preusseriet. ”Arbetaren” bryter gamla band och formulerar nya frihetsnormer i en tid och under omständigheter som formar en ny aristokrati. Jüngers aggressiva historiefilosofi ger utrymme för ”vilja till makt”; arbetaren blir ”härskare” efter en kedja av krig och inbördeskrig.

Boken Der Arbeiter skrivs efter författarens bittra erfarenheter av första världskrigets utdragna skyttegravskrig och slagfältens masslakter. De urgamla europeiska folkrättsbegreppen smulas sönder under fredsförhandlingarna i Versailles. Rättshistorikern Carl Schmitt behandlar akademiskt teoretisk samma tema i Der Nomos der Erde im Völkerrecht des Jus Publicum Europaeum (1950): hur kan folkrätten försvaras och hävdas under moderna krig som mobiliserar samhällets alla resurser, där den totala krigföringen i lika hög grad berör civilbefolkningen som soldaterna. Jünger talar om ”Arbeits-Mobilmachung” och påpekar att under kriget 1914-1918 är det första gången arbetarklassen skriver världshistoria, att ”borgerskapets krigsmakt avlöses av arbetare”, att Tyskland förlorar kriget därför att statsmakten inte förmår hos arbetarna ingjuta tillräckligt med ”gewaltige Energie”. Krig kan endast vinnas och samhället förändras och förbättras om arbetet tillföres DYNAMISKA kvaliteter. Jünger menar att detta sker om arbetet och arbetaren ”stiliseras”, om arbetarens arbete ”heroiseras”.

Erich Ludendorff skriver i Der Totale Krieg om krigshandlingen som förnyande kraft. Jünger instämmer och exemplifierar med att han som ung frontsoldat gör sina väsentligaste livserfarenheter och börjar ana vad som finns bakom dödsmuren. I sin filosofi stiliserar Jünger den problematiska soldatromantiken och kommer fram till lösenordet ”arbetare”. Genom arbetet relateras människan inte endast till naturen utan även till historien, den skrivna och den oskrivna. Tidigare än vännen Carl Schmitt, som 1943 uppmanar honom att läsa Alexis de Tocqueville och Juan Donoso Cortés, uppmärksammar Jünger att i den totalitära staten är medborgaren inte endast ”bra” eller ”dålig” utan framför allt ett icke-humanistiskt objekt, ideologiskt manipulerbart. I teorierna om ”Waldgang”, om skogsmannen, erbjuder Jünger en utväg för människan som vill bevara friheten och som är beredd att radikalt ta avstånd från statsmaktens maktanspråk över individen. Anarken definierar friheten genom motstånd. Skogen skyddar friheten och skogsmannen avlöser arbetaren, kollektivet ersättes av ”ny ensamhet”. Arbetaren förändrar världen, skogsmannen, anarken överlever i världen.

Ernst Jünger är en lysande stilist och en av figurerna i trollkretsen kring Doktor Faustus. Det är lätt att förhäxas av författarens teorier, det stegrar det hemlighetsfulla hos honom. Man tvingas läsa honom på nytt utifrån nya förutsättningar allteftersom historien flyter fram över decennierna och schackspelets pjäser flyttas. Filosofiskt logiskt entydigt klipper Ernst Jüngers slipade sax sönder maktens skuggor och dagrar.

Artikeln tidigare publicerad i Svensk Tidskrift, nr. 8-9/1990

Copyright©Bo I. Cavefors 1990, 2006

PAUL KLEE PÅ VÄG ÖVER STYX

2006-09-03T20:03:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
PAUL KLEE PÅ VÄG ÖVER STYX

Femtioårsminnet av Paul Klees död 1940 firades 1990 med en rad intressanta utställningar. Huvudevenemanget gick av stapeln på Kunstmuseum i Bern den 4 november, när man vid sidan om den omfattande och kvalitativt högtstående permanenta utställningen av Klees verk visade merparten av mästarens produktion från dödsåret.

Paul Klee, men framför allt Paul Klees konst, passade inte in i det nationalsocialistiska kulturkonceptet. Efter maktövertagandet 1933 fråntogs Klee professuren i Düsseldorf och den 1879 i Bern födde konstnären återvände till hemstaden. Svårigheter gavs det emellertid även där. Inte förrän några dagar efter Klees död 1940 förelåg positivt beslutsunderlag för att han skulle återfå sina medborgerliga rättigheter.

I Hitlertyskland betraktades Klees ”Entartete Kunst” som så urartad att den var liktydig med konstnärens ”totala vansinne”. Konst producerad av Klee, Franz Marc, Otto Dix, Emil Nolde och andra mästare stämplades som kladderier utförda av ”idioter, vanföra och paralytiker”.

Nationalsocialisternas ”obevekliga reningskrig… mot de sista resterna av kulturförfallet” startade omedelbart efter maktövertagandet 1933. Bland mycket annat hade Hitler frivilligt påtagit sig uppgiften som landets främste konstkritiker, med kejsar Wilhelm II som föredöme, och propagerade liksom denne att framtidens konst måste vara ”sund och frisk”. Det kejsaren kallat för ”rännstenskonst” rensades på Hitlers order ut från museer och gallerier. Det var konst av ”kulturbolsjeviker”, ”judar”, ”konstnärliga anarkister”, amoralister som stod i den kapitalistiska bourgeoisiens sold, konstnärer med annan hudfärg än den ariskt vita, surrealister, dadaister och expressionister, kort sagt all den moderna konst som brutit med 1800-talets akademitraditioner.

En del av den beslagtagna konsten såldes på auktioner. Verk av bla Henri Matisse, Paul Gauguin, Vincent van Gogh, Pablo Picasso och Oscar Kokoschka såldes sommaren 1939 på en auktion i Luzern för 570 940 SFr. Osålda kvarvarande verk slumpades bort till en schweizisk konsthandlare för 4 000 SFr. När Frankfurter Museum 1962 köpte tillbaks en av sina gamla Matissetavlor fick man betala 500 000 DM.

Hitler liksom Wilhelm II fruktade att konstnärliga formexperiment innehöll politisk dynamit och omfattade idéer som kunde skada landets politiska strukturer. Lenin och Stalin led av samma fobier och mönstret upprepades i det nu sedan ganska länge nedlagda furstedömet DDR. I grunden var emellertid Hitlers konstsyn varken antijudisk eller antimodernistisk utan byggde på irrationella personliga upplevelser från ungdomen och från läsningen av böcker skrivna av rasteoretiker som Arthur Gobineau och H.S. Chamberlain. Summan av allt detta studerande blev att Hitler ansåg att all icke-föreställande konst var ”sjuk”, inkonsekvent nog kunde ”sjukt” även vara föreställande konst om konstnären ifråga antingen kom på konfliktkurs med konstnären Hitler eller med konstpedagogen med samma namn, som Emil Nolde och Ernst Barlach. Den antijudiska tendensen i nazisternas kritik av modern konst kom senare. Bland företrädarna för ”Entartete Kunst” fanns också nordiskt renrasiga arier som Edvard Munch, Nolde och van Gogh.

Paul Klee passade perfekt in i nationalsocialisternas vulgärbegrepp ”Entartete Kunst”. Märkligare är att Klees hemland, Schweiz, som under 1900-talet visserligen kört på porten en rad framstående konstnärer och författare, men som å andra sidan öppnade gräns och famn för i Hitlers Tyskland förföljda intellektuella som familjen Thomas Mann, och många andra, med stor tvekan accepterade Klee som medborgare trots att han var född i landet, som schweizare. Motståndet i Schweiz mot Paul Klee skall inte underskattas och accentuerar en motbjudande attityd gentemot avvikare som inte inom rimlig tid kan tänkas ge god avkastning. Nobelpristagaren Mann, ja. Outsidern Klee, nix. Självklart påverkade motståndet i hemlandet Paul Klees skapande. Så sent som i mars 1940, då även totalblinda schweizare borde blivit medvetna om de tyska nationalsocialisternas mentala och politiskt totala bankrutt, skriver kulturredaktören Jakob Welti vid Neue Zürcher Zeitung, i anslutning till en utställning i Kunsthaus i Zürich att där även fanns ”en liten paviljong med Paul Klees schizofrena bilder…”.

Klees produktivitet efter återkomsten till Schweiz 1933 var enorm. 1939 blev resultatet 1 253 arbeten och under livets sex sista månader 1940 366 arbeten, ett för varje dag under det innevarande skottåret.

Das schaffen im Todesjahr rubricerades utställning på Kunstmuseum i Bern. Klee dog av den obotliga sjukdomen sklerodermi. Symptomen visade sig redan 1935. I bilderna från 1940 finns emellertid varken dödslängtan eller dödsängslan. Klees humor är klart märkbar också vid livets slutskede. Konstnären tvingades inte att som den sentida själsfränden författaren Hermann Burger ta sitt liv för att komma ifrån kroppens och själens smärtor, utan dog omgiven av läkare och anhöriga på ett sjukhem i Locarno-Muralto i kantonen Tessin.

Dödsårsbildernas lättsinne kan tillskrivas Klees totala uppgivenhet alternativt slutliga accepterandet av världens omöjlighet, av hemlandets tvångsbetonade trångsynthet, av det dystra Bern som med massiva byggnader ligger inkilat i landskapet som en brungrå stenkoloss, totaldöd och ointagbar i en leende och grönskimrande natur. I verken från 1940 är Klee onåbar för smärtor och onda viljor. Ur bilderna strålar konstnärens beundransvärda von-oben-attityd till mänskliga svagheter och politiska idiotier, alternativt politisk inskränkthet. Individualistens positivism segrar över principers negativism trots att varje linje i Klees teckningar tydligt talar om konstnärens vetskap om sin nära förestående död. Klees tecken för människor och natur, för människans närvaro i världen är uttryck för liv och för konsten som ett reellt inslag i livet, i världen. Klees objektiviserade samtal med åskådaren sker genom hieroglyfer som samtidigt håller betraktaren på distans. Klee var aldrig och allra minst i dödsårsbilderna en lättillgänglig konstnär. Under sina sista månader återkommer han i bild efter bild till relationen mellan människa och natur och han undersöker olika vägar att gå över gränsen, med smärta men utan rädsla, gärna med humor. Tematiken om övergång, om flykt bort från Varats fångenskap, är genomgående, som i Djur på flykt. Båtar och människor vid båtarnas åror återkommer ständigt. I Den sjuke i båt finns fortfarande förhoppningen om förbättring, i Navigare necesse och i Båtutflykt i kanal pendlar humöret mellan resignation och hopp. Med titlar som Att ro i förtvivlan och Båtfärd in i mörkret har alla tvivel försvunnit om att färden över Styx är nära förestående. Bildtexterna är lätta att deschiffrera och i målningarna dämpas färgskalan, dock utan att eldens alla färger bleknar, som i Klees sista stilleben, osignerat och därmed ej avslutat, en grön kanna på en brandgul duk mot svart bakgrund.

Paul Klees son, Felix Klee, avled några dagar innan utställningen i Bern öppnades. Under tidens gång utspelades ett flertal konflikter mellan Felix Klee och diverse institutioner, myndigheter och konsthistoriker. När sonens insatser idag kan summeras kan ingen förneka att han synnerligen effektivt tog tillvara fadersarvet. Få, kanske ingen, av 1900-talets stora konstnärer har fått sitt verk så väldokumenterat och vetenskapligt genomarbetat som Paul Klee. Utställningen i Bern var ett tidigt bevis på detta.

Artikeln tidigare publicerad i Svenska Dagbladet den 13 oktober 1990. Här aktualiserad.

Copyright©Bo I. Cavefors 1990, 2006

MAURICE BLANCHOT OCH DÖDEN

2006-09-01T17:44:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
TÅLIGT INVÄNTAR DÖDEN MÄNNISKANS MOGNAD

Bok:
Maurice Blanchot Döden väntar. Berättelse. Originalets titel: L’arret de mort. Översättning av Thomas Andersson och Johan Laserna. Umbra Solis Förlag, Lund 1990.

Anm.: Jag republicerar den här artikeln i sin ursprungliga form, även vad gäller tidsavstånd, perspektiv i tiden utifrån det år då artikeln skrevs, osv, eftersom jag ser en poäng i just detta att inte aktualisera och uppdatera informationerna. När artikeln införts i SvD påpekade redaktionen för tidskriften KRIS att just där behandlade man aktivt, i flera tidskriftsnummer, Blanchots författarskap, filosofi, osv. Det hade jag missat eftersom jag under de här åren dåligt följde med vad som skedde i Sverige. Under perioden från 5.1.1980 till den 5.1.2000 bodde jag i Italien, stundtals i Innsbruck och/eller Zürich.
Artikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 12.12.1990. / B.I.C.

+ + +

Maurice Blanchot är den store frånvarande i 1900-talets franska litteratur och filosofi, metafysikern som möter friheten avklädd varje förklädnad, en nästintill okänd man som få känner och än färre räknar till sina vänner, en dödens estetiker och analytiker som i och med sina verk med öppen ögonspringa vågar möta Varat. Den kristna metafysiska tron på kärlek som förutsättning för att Vara, för människans inre frihet, förhållandevis samstämmigt applåderat av Augustinus, Descartes och Kant är även för Blanchot ett av tillvarons stora mysterier. Att människans metafysiska medvetande dessutom bör tjäna uppgiften att stärka hennes motståndskraft mot yttre påtryckningar ägnade att begränsa hennes frihet, framgår av den tyske filosofen Rüdiger Safranskis bok Wieviel Wahrheit braucht der Mensch?.

Endast fragment av den åttiotreårige Blanchots omfattande författarskap har tidigare publicerats på svenska, bla i tidskriften Prisma och i antologin Fantastika (korrigering: se inledningen). Blanchot är också i Tyskland relativt okänd trots att positionen där borde vara likvärdig med Martin Heideggers och Ernst Jüngers starka ställning i Frankrike. Blanchot, som flitigt medarbetade i Sartres och Batailles tidskrifter och som in i märgen känner Markisen, Mallarmé, Lautréamont, Hölderlin, Kafka, Michaux, Heidegger, René Char och åtskilliga andra solitärer, många med tydliga klanger från Hegel, har varit och är alltsedan nittonhundratrettiotalet en ytterst viktig enterpretor i fransk filosofisk teoridiskussion. Förhoppningsvis kommer utgivningen av Döden väntar – franska originalupplagan publicerades 1948 – följas av andra verk av Blanchot, företrädesvis den viktiga essäsamlingen L’entretien infini och romanerna Thomas l’obscure och Le très haut.

Döden väntar är en mångtydig titel som bör läsas om och om igen med betoningens tyngdpunkt fördelad mellan och i de båda orden. Berättelsen kan förstås på två skilda nivåer, dels som en rak och förhållandevis okomplicerad historia om kärlek och död, dels som filosofisk betraktelse över metafysikens irrgångar. Översättningen är mycket bra, stundtals utomordentligt suggestiv som när författarens alter ego berättaren i den första av bokens båda avdelningar ser den unga döda kvinnan ”så levande” som vore hon ”redan som huggen i sten. Det var då jag såg hennes händer. De var lyckligtvis inte knäppta, men när de låg där på filten, lite snett, stelnade i en sista krampaktig rörelse som förvridit fingrarna en aning, verkade de så små, nästan tillintetgjorda av den sista tafatta ansträngningen, alltför svaga för den ofattbara tvekamp som denna beundrade människa utkämpat, att jag för ett ögonblick övermannades av sorg”.

Maurice Blanchot beskriver sin biografi som en vandring från död till liv till död, döden föregår födelsen till den okända död som väntar på att människan tröttnar på livet, till den kärt kärva död som förhäxar även Blanchots kollega i dödsmystikens värld, Georges Bataille. Bataille förenar dödsmystiken med sexualitet, eroticism och martyrium och formulerar sig med ett eldigt hetsigt språk; Blanchots prosa är kall och hård som isberget Hos Bataille balanserar erotiken på gränsen till könets mystik under människans förberedelser inför mötet med döden, han älskar döden villkorslöst och hänsynslöst, Varat gläds vid gränsöverskridandet; Blanchots dödsmystik är mer svårfångad, en omvänd surrealism, människorna i Döden väntar går ut och in i händelsen, vandrar genom yttre och inre rum, Blanchot talar om ögonblick och händelser, om skeenden så fruktansvärda att han inte kan återge dem nu, först senare, men tillfället återkommer aldrig. Mysteriet kan inte beskrivas men samtidigt som författaren de facto indirekt berättar om det som sker bortom det som synes ske så är sorgen över att ”ha brutit tystnaden - - - gränslös” trots att detta att ha ”brutit tystnaden” inte innebär ”vad man skulle kunna kalla tro”.

Total visshet om transcendensens mål och medel uppnås endast genom ett definitivt överskridande av alla gränser, när alla motsättningar plöjs ned i myllan. Dialektiken i Döden väntar och författarens ontologiska förhållningssätt till materialet ingår i en klassisk tradition inom litteratur och konst alltifrån tidig romantik till senare decenniers postmodernister (se tidskriften KRIS). För Blanchot är stor litteratur detsamma som distanserad litteratur, berättelsen skall ha ett genomgående motiv som i sig består av ett flertal begrepp inordnade i en icke-konceptualiserbar motpol till huvudtemat, ”La parole plurielle”. Världen och dödens värld är hos Blanchot en icke-värld konstruerad av tankar och språk. Nietzsche talar om en evig återkomst och den icke-dialektiska pluralitet Bataille praktiserar med gränsöverskridandet då förnuftet förvandlas till ett spel i det spel där världen är ogenomskådbar litteratur, är texter utan förtext, utan ursprung, utan inre samband. Likartat är Blanchots ”écriture blanche”, ett anonymt och neutralt subjektlöst språk där Varat försvinner, där döden är en icke-död med Gud och människa som likvärdiga partners. I Döden väntar njuter den unga kvinnan av att ”tvinga döden till rent spel och större äkthet” samtidigt som läkaren kommer till korta med morfinsprutor och ordinationer. Den döende är en del av döden, en samspelt deltagare i maktspelet om tullhandlingarnas giltighet vid gränsöverskridandet. Med hjälp av berättaren återkallas den unga kvinnan till livet genom en själstyrka som ger henne ”makt att låta döden vänta så länge hon vill”.

I Blanchots romaner och berättelser, även i Döden väntar, återfinns författarens beroende av nittonhundratalets rikslikare, Joyce, Proust, Camus, surrealister, existentialister och den franska ”noveau roman”. Berättaren i Döden väntar befinner sig på ett stadium mellan hallucination och verklighet, rusar som en jagad lämmel mellan älskog och möten med den väntande döden. Likt Batailles och Jünger ser Blanchot lycka i excesserna i undergångens ögonblick, i det apokalyptiska ruset, men medan för Bataille den erotiska och mystiska extasen ger det totala utanförskap som är dödsglädje, då detta att utlämna sig själv också är att gå utanför sig själv för att uppleva Jagets död, fäster Maurice Blanchot sin operativt kyliga blick på döden för att analysera offret: ”om jag rör vid en hand, så som jag gör nu, om min hand ligger under denna hand, så är den handen mindre kall än min, men denna lätta kyla är djup, inte den svaga spridningen från en yta, utan något genomträngande, omslutande, man måste följa den ut i en gränslös rymd, ett tomt och overkligt djup där det inte finns någon väg tillbaka till kontakt med det yttre”. Detta blanchotska förslag till förlösning avvisar Bataille och hävdar att det inte finns något bortom det som är. Blanchot accepterar, till skillnad från vännen Bataille, klassisk kristen metafysik om människans förmåga och vilja att överträffa sig själv för att uppnå det som anses som icke uppnåbart, övervinna sig själv för att förenas med Gud. Blanchot saknar Batailles lidelse och extas och bländas ej som denne av himlens blixtar över svart erotik och helig eroticism. Berättaren i Döden väntar säger att den som ”villigt ger sig hän åt kylan finner i den välbehaget, ömsintheten och friheten hos ett riktigt liv”. Blanchot är i likhet med Bataille en mystiker utan Gud, som emellertid längtar till Gud. I ”rummet” finns varken ”skugga eller minnen, varken dröm eller djup” skriver Blanchot men samtidigt vet han att rummet vibrerar av liv, ett påtagbart liv som ”trycker sin kropp emot min” och, fortsätter han, den ”som inte begriper detta” må ”komma hit och dö. Ty detta liv gör till lögn det liv som skyggar för det”. Det är inte mörkret och inte döden som är skrämmande utan gränsområdet, den av Någon dragna linje som skiljer två världar från varandra. Som Marguerite Duras i Hiroshima mon amour kastar sig Blanchot mellan förfluten tid och nutid, den filosofiska frågan är möjligen existentiell men det handlar djupare sett inte om existens utan om ATT EXISTERA, tanke är inte det primära utan ATT TÄNKA för att med förnuftet i behåll ”varje gång min grav öppnar sig, uppväcka en tanke mäktig nog att återkalla mig till livet”.

I denna märkligt täta bok förvandlas även det vardagligt prosaiska till drömlikt onåbart skeende, vad Mallarmé kallar postkulturell verklighet, där det anonymt neutrala icke-jaget subjektlöst går in i döden. I annat sammanhang talar Blanchot om människans oförmåga och brist på beredskap att tillgodogöra sig litteratur när den erbjudes utanför bokpärmarna, dvs att människan sällan förverkligar och levandegör filosofi och metafysik i sitt liv och i sin död. Det är om detta Döden väntar handlar, det är på denna mänskliga mognad döden tåligt väntar.

Illustration: Målning av Rüedi Giger, Hommage à la Böcklin, 1977, samt privatfotografi. Collage av B.I.C.

TIDNINGEN KULTUREN / NY TIDSKRIFT!

2006-09-01T14:43:00.000+01:00

NU HÄR! ÄNTLIGEN!

TIDNINGEN KULTUREN

Tidningen utges av h:ström - Text & Kultur

Under 2006 sker utgivningen endast på webben, men i början av 2007 planerar vi att påbörja en tryckt utgåva en gång i veckan

Chefredaktör: Guido Zeccola
Ansvarig utgivare & webredaktör: Johan Hammarström

Övriga redaktionsmedlemmar:
Per Nilsson, univ. lektor vid Konsthögskolan i Umeå
Greger Flakierski, frilansskribent och kulturentrepenör
Carl Abrahamsson, journalist & fotograf, baserad i Stockholm

IMMANUEL KANT OM OSKULDEN

2006-08-31T18:28:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
IMMANUEL KANT OM OSKULDEN

”Ingenting i hela världen är viktigare än andra människors rätt och rättigheter”, säger Immanuel Kant i en föreläsning någon gång mellan åren 1775 och 1785. I en tid då förnuftsetik och moral, i alla fall teoretiskt, aktualiseras ej endast av blåögda entusiaster och intellektuella, utan även av realpolitiker och multinationella köpmän, är Kants propåer om tysk idealism lämplig läsning. Eine Vorlesung über Ethik (Fischer Taschenbuch Verlag, 1990) rekommenderas. Bör utges även som billig pocketbok, på svenska.

Kants föreläsningar publicerades första gången 1924 och har sedan dess endast styckevis, väl valda delar, funnits tillgängliga i antologier och skolböcker. I Tyskland. Nyutgåvan 1990 på Fischer Taschenbuch Verlag har redigerats och omtolkats till modern tyska av Gerd Gerhardt.

I dessa texter om skuld och oskuld, om moral och omoral, är Immanuel Kant ej endast den spekulative filosofen utan framför allt en entusiasmerande propagandist för allt vad av hjärtat fylles över bredden. Kant undervisar om naturlig respektive irrationell religiositet, om högmod, sexualitet, självmord, avundsjuka, hat, sparsamhet, egenkärlek, oskuld och åtskilligt annat. Martin Luther hade haft det knepigt vid ett husförhör med Kant som examinator.

Slutkapitlet i Kants biktbok är en briljant sammanfattning av filosofens idealbild, för att inte säga idolikon, av människans bestämmelse.

Läsaren må sucka och frusta över Kants etiska rigorism, men visst är det viktigt och riktigt att om och om igen betona dogmatiskt fastlagda FRIHETLIGA PRINCIPERS betydelse, att verklig frihet kan förverkligas endast om ALLA människor får kvalificerad utbildning. Med kvalificerad utbildning menas såväl kunskapen att alfabetet börjar med a och slutar med ö, som doktorandkurser i filosofi. Kant menar att det inte ankommer endast på Gud om människan skall bli lycklig eller ej; vi måste själva ”GÖRA oss lyckliga” om Hans rike på jorden skall bli verklighet.

Nyktert konstaterar politikern Kant att världens tillstånd lämnar mycket i övrigt att önska. Världens tillstånd är: otillfredställande. Stater rustar och alla dessa stater som rustar säger att deras vapen står i fredens tjänst. Hur kan allt, i en sådan självcentrerad politisk verklighet, allt, eller i vart fall något, vändas till det bättre? Jo, svarar pedagogen Kant, genom undervisning och därav följande vetande. Men, fortsätter han, undervisningen i hem och skolor har ”fel inriktning”; man saknar respekt för kultur, disciplin och filosofiska principer. Föräldrarnas, skolornas, lärarnas, furstarnas (läs: politikernas) målsättning är tyvärr inte att skapa och fostra goda karaktärer, utan att anpassa undervisningen till elevernas subjektiva egenintressen. Elevers subjektiva egenintressen är att, i bästa fall, erbjudas en anpassad undervisningen som ger tillräckliga poäng för ett arbete som ger tillräckliga inkomster för ett pensionssparande som under decennier fram till pensionen hinner uppleva såväl inflationer som krig som ideologibyten osv och som i slutändan förskingras av otrogna politiker.

Hur skall medborgarna i stater där politiker och ideologer skapat sådana utbildningssystem och som regeras av sådana partidoktriner, kunna lita på dem som säger sig företräda folket, frågar Immanuel Kant, retoriskt.

Artikeln publicerad i Svenska Dagbladet den 30 oktober 1990. Här obetydligt renoverad.

Copyright ©Bo I. Cavefors 1990, 2006

VON HEIDENSTAM OCH DEN HELIGA BIRGITTA

2006-08-31T14:51:00.002+01:00

Bo I. Cavefors
HEIDENSTAM OCH DEN HELIGA BIRGITTA

Bok:
Verner von Heidenstam Heliga Birgittas pilgrimsfärd. Bonniers 1990.

Verner von Heidenstam förenar i berättelsen om den Heliga Birgitta sin gamla nyromanticism med Karolinernas käcka heroism. Det är ett genialt drag eftersom hos såväl helgonet som hos författaren, två komplicerade personligheter, kombineras längtan efter det vackra i natur och kropp och själ med en nästan flagellantisk dragning åt asketism, åt det ärorika. Karolin eller helgon, båda stod i tjänst hos högre väsen, kung och Gud. Tagelskjortan på för Skapelsens Skapare och Fosterland.

von Heidenstams i traditionell skrud klädda helgonlegend publicerades första gången 1901 och därefter i ett flertal av författaren korrigerade upplagor. De yttre händelserna i Birgittas liv utgör ram kring författarens psykologiserande porträtt av Ulf Gudmarssons hustru. Efter mannens död ger sig Birgitta och dottern Karin, följda av ett inte oävet antal tjänare, samt magister Petrus, till Rom för att bl a försöka förmå Påven att återvända till den heliga staden, bort från sitt syndiga leverne, med en flicka på vart knä, i Avignon. Det lyckas så småningom, inte med den påven men med en efterträdare. Påvar kommer och går. Detta har under årtusendenas lopp varit mången ordensgrundares smala lycka.

Till slut får Birgitta ordensreglerna godkända och kan starta pilgrimsfärden till det Heliga Landet, beledsagad av två söner, dottern samt ett antal andra pilgrimer. High Society på vallfärd. Strax efter återkomsten till Rom avlider Birgitta.

Verner von Heidenstam nyttjar auktoriserade källor och brer själv på med breda penseldrag om ondska och godhet, om milda och hårda drag hos det blivande helgonet. Birgitta blir mänsklig och hennes underverk trovärdiga, såväl när det i Vadstena ur marken skjuter upp en lind där hon kastat sitt ridspö, som när hon om inte stillar stormen så dock genom sitt lugn och sitt mod räddar besättning och pilgrimer då fartyget förliser på klipporna vid det Heliga Landets kust.

Birgittas gård Olshammar vid Vättern var von Heidenstams födelsehem. Han skriver att ”Vätter betyder troll, sjörå, men för mig betydde ordet Heliga Birgitta”. Författaren identifierar sig dock inte med helgonet utan med den Vandrande Tomas, en gycklare som tror på skönheten och friheten; existentialisten Heidenstam är nära att kapitulera inför korsets riddare Tomas.

Den Heliga Birgitta var korsriddare, hänsynslös mot dem och det som försökte hindra henne från att nå målet. Under den lappade tiggarmanteln finns högmodet kvar och ju större motstånd hon möter dess hårdare blir hon; botgärningarna blir intensivare. Hennes lärare och biktfader i Sverige, magister Mattias, liknar henne vid en bläckfisk som krossar och slukar allt som kommer i dess väg. I Birgittas ögon ser han ”en helveteseld, ett sken av en dåres hemska elakhet…”.

Först i ”medgångens klara och fulla sommarsol” mildras helgonets hjärta, kroppen är för svagt för hårda späkningar, det finns inte längre några orättfärdigheter och inga köttets lustar att bikta. ”Medgången skänkte dig ödmjukhet”, säger den Vandrande Tomas innan han lämnar pilgrimsgruppen i det Heliga Landets öken för att klättra upp för den branta väggen till enslingarnas berg Quarantana. Det är som när Lille Prinsen talar om stillheten i den vackra öknen, om mjöligheten att i oasen släcka törsten.

Verner von Heidenstams språk sjunger som Medelhavets sirener och dånar som Vätterns brutna isar. Det är förödande vackert och skrämmande ödsligt när författaren i legendens form talar om sanningen att helighet kräver offer. Till Guds ära, ja! Till människors föredöme? Den tvivlande och Vandrande Tomas flydde in i tystnaden.

Artikeln tidigare publicerad i Svenska Dagbladet (17.6.1990). Här obetydligt reviderad.

Copyright©Bo I. Cavefors 1990, 2006

LORIOT : TAL INFÖR KAMMAREN

2006-08-31T06:43:00.000+01:00

LORIOT

Loriot är/var pseudonym för satirikern Vicco von Bülow, född 1923 i Brandenburg, under hela efterkrisgtiden en av de absolut främsta satirikerna i Förbundsrepubliken Tyskland, framför allt med tv-program hos ARD och ZDF. Från 1974 och till våren 2006 var han manusförfattare, regissör, skådespelare och programledare i Loriots Telecabinet.

Tal inför Kammaren skrevs i början av 1980-talet. Det är dels ett allmänt hållet ironiskt politikerporträtt, men framför allt karikerar von Bülow retoriken i Förbundsrepublikens Förbundsdag när han låter talaren ge sken av att ha den kompetens han i verkligheten saknar. Talarens påståenden om sina målinriktade verksamheter som politiker, är i själva verket intet annat än ett floskelpotpurri.

Texten har hämtats från Deutsche Prosa-Parodien, Reclam Verlag 1989.

Texten har tidigare publicerats i Finanstidningen, 2.10.1990. Översättningen är min.

Bo I. Cavefors

+ + +

TAL INFÖR KAMMAREN

av Viggo von Bülow

Hallåmannen:

Godkväll mina damer och herrar. Scenen i Bonn förändras snabbt. Den tidvis partilöse förbundsdagsledamoten Werner Bornheim höll idag ett tal som kan bli riktgivande för en ny politisk talarstil.

Bornheim tillhörde under Weimarrepubliken Tyska Folkpartiet, efter kriget var han först medlem i L.A.P., men växlade 1952, av samvetsskäl, över till CDU för att 1957 hoppa vidare till FDP.

1961 lade Bornheim ned sitt mandat för FDP och blev istället Lantdagsledamot för SPD men 1964 drog han sig tillbaks också från denna position och slog sig ned i Förbundsdagen som ledamot av CDU. Därefter har han under två mandatperioder representerat SPD och under två mandatperioder CDU innan han av samvetsskäl blev politisk vilde.

Talet som Werner Bornheim höll i Förbundsdagen idag ställer genom sin omutlighet och sin politiska vilja allt vad man tidigare och samtidigt hört och nu hörde från regeringshåll, i skuggan.

& & &

W. BORNHEIM:

Mina damer och herrar.

Politik betyder och detta skall man utgå ifrån. Det är dock - utan att tala mer om detta - vilket vi lägger bakom oss - men om man ser på situationen vi befinner oss i.

Jag vill sammanfatta min ståndpunkt med några få ord:

- för det första det självklara under förutsättning;

- för det andra och det är detta som vi är skyldiga våra väljare;

- för det tredje ett koncentrerat varatill-innehåll som kärnpunkt i ett framåtblickande partiprogram.

Vem har tidigare och detta måste inför denna ärade församling en gång för alla sägas rent ut. Den handelspolitiska utvecklingen har inte gått på något vis.

Detta bestrides icke heller av mina ärade motståndare och utan att riskera att bli missförstådd, i Bryssel, London, menar man att Förbundsrepublikens regering har där - och, mina damer och herrar - varför inte? Förtroendet är fullt ut. Men vad har vi i slutändan utan att i onödan spetsa till situationen? Där, mina damer och herrar, just där finns dock huvudproblemet.

Var nu så vänliga och tänk ett ögonblick på ÅLDERSPENSIONERNA. Vem var det som redan då, för femton år sedan, och då ska vi nu bortse ifrån att ingen kunde tro att då - så får det verkligen inte gå till!

Vi har åter och åter visat på betydelsen av NATURVÅRD, och det står jag för, var hamnar vi annars, var tar vår trovärdighet vägen? Ett står dock fast, att lita på, och om detta får det inte finnas ringaste tvivel. Den som glömmer det har inte förstått väljarnas uppdrag.

LÖNE- OCH PRISPOLITIKEN utgår ifrån förutsättningen att mellanperiodens finansplan och i skattereformens propåer är det dock fortfarande av utslagsgivande betydelse.

Mina damer och herrar!

Vi skall inte glömma dem därute i landet och därmed skall jag sluta. Det finns en rad olika frågor och jag tror ni är överens med mig när jag säger... Sist och samt, vem vill bestrida detta?

Jag tackar er.

Applåder.

HAYEK & DONOSO CORTÉS

2006-08-30T15:03:00.000+01:00

Bo I. Cavefors

HAYEK och DONOSO CORTÉS

Böcker:
Friedrich Hayek Det stora misstaget. Bokförlaget Ratio 1990
José Maria Beneyto Apokalypse der Moderne. Die Diktaturtheorie von Donoso Cortés. Verlag Klett-Cotta 1990

Oftast är det svårt förstå vari det stora misstaget består, när man läser Friedrich Hayeks (1899-1992) bok Det stora misstaget. Kanske är det verkliga misstaget författaren själv! Hayeks sammanfattning av sextio års tänkande i vetenskapliga banor vad gäller ekonomi, filosofi och idéhistoria visar upp bilden av en splittrad och omogen personlighet. Hayeks stående tema/tes är att handel, industri och kapitalrörelser aktivt bidragit till och stundom varit avgörande för människans och världens utveckling. Ja, nog så sant, ingen förnekar en så självklar sanning.

Frågan är hur, till vilken skada alternativt till vilken glädje för människan som handel, industri och kapitalrörelser delvis påverkat eller varit avgörande för att skapa de samhällen vi idag lever i. Hur kan man tänka sig att alternativen sett ut om de förverkligats.

Hayek är liberal i salig Gladstones anda. Ungefär som Tony Blair, eller, varför inte, som Göran Persson. Det bör konservativt lagda läsare av boken Det stora misstaget, lägga på minnet. Märkligt nog gödslar Hayek med konservativt idégods, som han dock snabbt och lättfärdigt förvandlar till liberala frihandelsprinciper. Konservatismen är ett otyg, skriver Hayek, eftersom konservatism öppnar för möjligheter till statliga ingrepp i handel och ekonomi. Blair och Persson avskyr att aktivt reglera missförhållanden inom handel och ekonomi: låt elbolagen plocka ut ockerpriser från kunderna, låt ett litet antal stora finansiärer äga bankerna, sälj ut kommunikationsväsendet, osv.

Det finns många sorters konservatism. Vilken konservatism Hayek åsyftar är oftast oklart, men stjärnklart är att Hayek inte sympatiserar med konservativ antiliberalism. Trots detta är Hayek kritisk till den liberalism som i Keynes anda i Sverige går under täcknamnet socialdemokrati. Hayek associerar då till svensk socialdemokrati perioden 1920-1980, ej till vad som idag saluförs som socialdemokrati. Allt är ganska förvirrat, ungefär som dagens partiväsende, där det råder full anarki. För att härda ut i detta ideologiska Ingenmansland krävs tillgång till den ernst-jüngerske anarkens djupa skogar.

Åter till Hayek: artikelsamlingen Det stora misstaget är stundom utomordentligt stimulerande, i betydelsen rolig, framför allt när författaren gör medvetna försök att provocera. Men medvetet igångsatta aktioner som kallas provokationer provocerar sällan. Blir bara tröttsamma upprepningar av vad verkliga provokatörer redan åstadkommit. Hayek hävdar, för att ta ett exempel, att människans idéhistoriska drama, för att inte säga trauma, handlar om att handelsmän, industrialister och bankirer ej endast är evolutionens salt och sälta utan dessutom, som kaviar på laxen, framåtskridandets främsta gynnare och företrädare. Ja, vi vet att Hayek och andra senkomna darwinister tycker så, men provocerar det någon att få veta det en gång till?

Dock har Hayek en poäng i att han, just han, tidigt, decennier före dagens kapitalistiska postmodernister, som sitter med facit i hand, konstaterade att socialister av flertalet schatteringar tog fel när de hävdade att endast genom kollektiv styrning skapas kunskaper och materiella resurser.

Vad anser marknadsliberalen Hayek vara ”fakta”? För konservativa och socialister handlar det i grund och botten om moral. Så även för Hayek. Men vilken och vems moral? Hayeks på idéhistoriskt material baserade ekonomiska teorier är til syvende og sist en fråga om hur moral uppstår och vilka följder god alternativt dålig moral får för vårt ekonomiska och politiska liv. Hayek menar, inte helt oväntat, att den moral som finns inbyggd i kapitalismen och i av kapitalistiska samhällen skapade institutioner, är överlägsen alla andra moralbegrepp och bygger oslagbara sociala och ekonomiska system för att tillgodose människors skilda behov och främja samhällets och människors utveckling, även den andliga utvecklingen. Moral är för Hayek ”icke-instinktiva regler” utifrån vilka människan utvecklar en ”utvidgad ordning”, dvs en moral av ”infödda instinkter” befriade från inlärda traditioner. Hayek menar med sin livsfilosofi att evolution, biologi och etik hänger samman och skapar en ”ordning” där människan måste lära sig att anpassa sig till ”okända omständigheter”, att konkurrens är en ”upptäcktsprocedur” som ingår i all evolutionär verksamhet: att lära in ett beteende är roten till och ej resultatet av en insikt. Däri skiljer sig Hayek från Darwin, men annars gäller för båda den starkares rätt, byggd på knytnävens makt och ej på intelligensens ansvar. Hayek menar att ”stora vetenskapsmän” som uppmanar människorna att kontrollera utvecklingen i en värld som blir alltmer komplex, är ”konstruktivistiska rationalister”. Vad Hayek menar med detta är oklart. Lika oklart som när Hayek hävdar att statssystemet i de gamla faraonernas rike gick under på grund av tvåtusen års statssocialistisk misshushållning!

En ”statssocialism” som fungerade under ett par årtusenden kan knappast ha varit av alltför destruktiv karaktär. Det lär dröja innan såväl traditionell liberalism som modern marknadsliberalism visar samma förmåga till överlevnad. Hayeks påståenden är i skilda sammanhang halsbrytande och ologiska. Det i och för sig intressanta syftet att minimera goda framtidsutsikter för planhushållningsfanatiker och ge en levande bild av marxismen-leninismens felslut att centralstyrning alltid leder till rättvis fördelning av tillgängliga resurser, vilka endast kan maximeras i ett socialt och ekonomiskt slutet system, leder Hayek till att etiskt och moraliskt förankra kapitalismen inom en evolutionslära där nyttjarna, för att inte tala om utnyttjarna, tvingas balansera mellan praktiskt köpmannaskap och teologiska och filosofiska förmodanden. Vem, eller: vilka företag, klarar av den balansgången?

När Hayek lämnar spekulationsbörsen för att istället tala om påtagbar verklighet blir han sympatiskt amoralisk och menar att europeisk civilisation har sin raison d’être i ”politisk anarki”. Den konservativa bockfoten skrapar mot nyliberalismens dogmer och förvandlar Hayek till en riktig mänsklig medmänniska, samtidigt som han, dock, ej kan avstå från att motsäga sig själv och hävda att civilisationen, framför allt, natürlich, den västerländska, skapats av kapitalistiskt liberala handelsmän och bankirer. Detta förtiges i historieböckerna, påstår Hayek, samtidigt som han missar ett påtagligt faktum, nämligen att dessa kapitalistiskt liberala handelsmän och bankirer, tex i ett land som Sverige, även äger merparten av dagstidningar, tidskrifter, tevebolag, filmbolag, banker, med mera, och därmed har ett medialt och marknadsmässigt och ekonomiskt försprång i konkurrensen med de underbetalda historieläroboksförfattare vilka försöker ge en motbild till propagandan om det av folkvalda representanter folkstyrda demokratiska samhället.

Hayeks historieuppfattning och historieskrivning är ganska förvirrad. Finns det någon logik i människans tillvaro här på jorden, måste det ju dock vara så att den politiska anarki som möjliggjort köpmännens och bankirernas civilisatoriska sisyfosgärning, skapats av dem som haft den politiska, militära och religiösa makten. Men icke så, enligt Hayek, som med ett penndrag vill rationalisera bort politiker, militärer och klerus från evolutionen och förvandla dessa hedervärda kategorier till släktets amöbor.

Visserligen hävdade redan Montesquieu att det var köpmän som spred civilisationen till den barbariska Norden, men det behöver ju inte vara sant bara därför att det är Montesquieu som påstått det. Hayek bygger vidare på Montesquieus sybaritiska tvivel om Aristoteles förmåga ”att förstå den avancerade marknadsordning han levde i”. Ack ja, dessa gamla greker. Men kanske berodde filosofens förakt för köpenskap och pengar på handelsmännens missbruk snarare än på intellektuell högfärd? Detsamma gäller Tomas av Aquinos och romersk-katolska kyrkans avoga inställning till räntor och kommersialism, trots att Vatikanen, som världsligt maktcentrum, sysslade med såväl det ena som det andra. Eller just därför! Men för Hayek är det axiomatiskt att alla som kritiserar den avancerade och avskräckande marknadsföringens avigsidor är oförmögna att förstå densamma och ovilliga att acceptera den eftersom den inordnas inom etiska och allmänmoraliska principer vilka formulerats av intelligenser inom bankir- och entrepenörskretsar.

Den ensidige och på ena ögat blinde Hayeks ovan refererade åsikter leder självklart till en ytterst primitiv syn på den konservatism som enligt Hayek, dock, representerar ”begränsade moraliska aspekter” till vilka Riksbankens Nobelpristagare kan ansluta sig. Tack! Dock: samtidigt som Hayek talar positivt om det anarkiska samhälle som är en omöjlighet utan konservativt idégods, så föraktar han konservatismen som idétradition. I Hayeks terminologi tillhör konservativa människor kategorin ”primitiva folk” (det låter nationalsocialistiskt och frågan är om det inte är just det…), utifallatt dessa konservativa människor är negativt inställda mot ohämmad kommersialism, dvs den kommersialism som otvetydigt utnyttjar den liberala handeln med varor, tjänster och pengar utan att konstruktivt reinvestera mervärdet, överskottet, vinsten, mutorna, bonusarna, eller vad man nu vill kalla det.

Hayek beklagar att handelsmännen i den tidigare historien avskildes från resten av samhället, dvs avskildes från kunderna, trots den värdeökning han menar sker för varje inblandad aktör ”när varor byter ägare”. Var och en som köpt en ny bil, eller en ny dator, vet att så inte är fallet. Efter varje inköp av en vara minskar varans värde. Detta visste ej den numera avlidne Hayek, påstår han, indirekt. Medvetet bortser Riksbankspristagaren från att föraktet för penningen och marknaderna har andra orsaker än enskilda medborgares försämrade ekonomi och att människors negativa attityd snarare berodde och beror på sunt bondförnuft, dvs insikt om att de positiva sidorna av handelsmäns verksamhet ödelägges av kollegernas destruktiva handel och vandel, inte minst bland bankirerna, negativa attityder och åtgärder som leder till negativa följder för andra och tredje part. Med andra ord: det finns välgrundade skäl för att ingripanden bör ske när handelsmän/bankirer går över gränsen för vad som är allmänmoraliskt acceptabelt. Hayeks motvilja att inte vilja se sanningen i vitögat leder till hans ideologiskt och filosofiskt och moraliskt dunkla resonemang kring begrepp som ”der Sozialstaatsprinzip” och den tyska författningens ”soziale Rechtsstaat”. När argumenten tryter kryper Hayek bakom ospecificerade uttryck som ”varierade säkert”, ”kan knappast”, ”man kan föreställa sig”, osv. Detta gäller även när Hayek, avslutningsvis, ägnar några tankar kring begreppet Gud och menar att ordet ”Gud” inte passar in i hans egen ”tankestruktur eller världsbild” och menar att det är obegripligt vad ordet Gud ”skall betyda”. Detta skriver en livserfaren man, född 1899 i den katolska dubbelmonarkin Österrike-Ungern, en man som tidigare citerat Karl Poppers aforism om att vårt mål måste vara ”att begå våra misstag så snabbt som möjligt”, vilket inte är en amoralism à la Keynes utan en folklig variant av Tomas av Aquinos ”multæ utilitates impedirentur si omnia peccata districte prohiberentur”, dvs att ”mycket som är nyttigt vore omöjligt om alla synder förbjöds”. I den marknadsliberala världen tillåtes emellertid ingen annan synd än den att sko sig på andras bekostnad. Å anda sidan är just den synden utbredd.

+ + +

Spanjoren Juan Donoso Cortés (1809-1853) borde vara av intresse i det identitetsvakuum som präglat västvärlden efter andra världskrigets slut, och som Friedrich Hayek är ett typexempel på. Under hela 1800-talet satte Donoso Cortés skräck i Europa samtidigt som han fascinerade de intellektuella kadrerna. Intellektuella kadrer: ett idag okänt begrepp. Men den katolske teoretikern, diplomaten och politikern Donoso Cortés visste vad det innebar att vara intellektuell och utifrån den positionen prognostiserade han ganska korrekt 1900-talets politiska och sociala katastrofer, samtliga förorsakade av ett icke föraktligt antal despoter. Donoso Cortés är provokativ när han hävdar att socialism alltför ofta leder till slaveri och att tekniken förvandlar människan från fri varelse till slav. Under det förgångna liberalistiska och marxistiska århundradet blev Donoso Cortés ofta missförstådd och felciterad. Dock ej så av rättshistorikern och filosofen Carl Schmitt när han analyserar spanjorens betydelse för Tysklands utveckling från Bismarck till det svidande nederlaget 1918. Schmitts engagemang för Donoso Cortés diskvalificerar denne hos dem som påstår att Schmitt kollaborerade med den nationalsocialistiska regimen under 1930-talet. Å andra sidan har även obesmittade vetenskapsmän som Ludwig Fischer och Edmund Schramm ägnat Donoso Cortés ingående studier liksom den ytterst välrenommerade franciskanerpatern Dietmar Westemeyer.

Nutida politikers, bankirers och skolade ekonomers skepsis gentemot Donoso Cortés kan bero på 1800-talsteoretikerns avoga inställning till tesen att ekonomiskt framåtskridande och teknisk utveckling med automatik slutar i välfärdssamhällen med lyckliga människor. Alltså: såväl marxister som nationalsocialister som liberaldemokrater vänder Donoso Cortés ryggen. Men i sitt viktigaste arbete, Ensayo sobre el catolicismo, el liberalismo yel socialismo, skriver Donoso Cortés att alla samhällsformer och varje regering utgår ifrån Gud, att ”varje politisk och social sanning även är en teologisk sanning”. Katoliken Donoso Cortés var motståndare till såväl socialism som liberalism och förespråkade istället en kyrkoanknuten konfession som ersätter de politiska ideologierna därför att, menar han, bakom varje ideologi finns redan byggt det stabila fundamentet för relationen mellan Gud och människa; innerst inne är varje människa medveten om att hon själv aldrig kan finna sanningen utan är hänvisad till ”lumen supra naturale”, Guds uppenbarelse. Inför sådana teser reste sig Hayek på alla fyra: Darwin förvisad till rollen som ett Guds barn, usch.

Moralteologiska stridigheter som frågan om människans arvsynd och om människan av egen fri vilja kan råda över sitt eget och över världens öden, för att skapa ett jordiskt paradis, förvandlar Donoso Cortés snabbt till politisk kontext: det finns alltid politiska svar på teologiska frågor, eftersom politik är en form av teologi. Därmed inte sagt att varje politiker som kan citera Bibelställen är en god politiker.

Donoso Cortés uppfattning om människan som en principiellt syndig varelse avfärdades av upplysningsfilosoferna och av hans revolutionärt lagda samtida som struntprat. Skitprat skulle vår nuvarande kulturminister ha sagt. Donoso Cortés ansåg emellertid att människan ej kan leva utan Guds nåd och att världsliga olyckor beror på att människan överskattar sin förmåga att bemästra sin omgivning. Som radikal metafysiker såg han socialismen som blodig illusion och inte som ett ärligt försök att undanröja industriproletariatets misär; socialistisk och liberal humanism fjärmar människan från religiös/kristen filosofi och tron på Gud för att världslig makt skall bli mer lättåtkomlig, hanterbar, profitabel och machiavellisk. Skicklig advokatyr kan få människor att tro på vad som helst. I gudlösa samhällen öppnas dörrarna på vid gavel till maktens centrum: partidiktaturer och allehanda despoter står redo.

I boken Apokalypse der Moderne. Die Diktaturtheorie von Donoso Cortés, hävdar José Maria Beneyto att den radikale antimodernisten Donoso Cortés är ytterst användbar i det nutida samhället för att stämma av statsteoretiker som Th. W. Adorno och Max Horkheimer. Och Hayek, borde Beneyto ha tillagt. När spanjoren hävdar att förnuftet är ett hjärnspöke konstaterar Beneyto att det explicit är ett upplysningsdialektiskt faktum. Utifrån sin radikalt konservativa position skärptes Donoso Cortés blick för empirisk analys av en revolutions förutsättningar. För att en revolution skall kunna genomföras måste revoltörerna utgå ifrån politisk teologi men ändock hålla sig fria gentemot denna så att de utan skygglappar kan gripa sig an med att åtgärda konkreta problem. Relationen mellan Gud och människa är oavvislig, men samtidigt menar Donoso Cortés att eftersom människan oavbrutet är invecklad i kamp med Gud så är det resultatet av denna kamp som räknas och de facto konstituerar skilda samhällsformer.

I diktaturer förekommer ej denna dialektik: diktatorn säger sig tjänstgöra i Guds ställe, som representant för en frånvarande storhet och ger sig därför själv tillåtelse att bryta mot vedertagna lagar, förordningar och sedvänjor så som Gud kan upphäva naturlagar och bygga sin maktutövning med hjälp av ”under”. Donoso Cortés eftersträvade ingen ”Gudsstat”: Carl Schmitt menar att när Donoso Cortés använder sig av liknelsen om Gud och diktatorn så är detta att ge diktatorn statsrättslig rätt att uppträda ”gudomligt”. Avsiktligt eller oavsiktligt, förmodligen i polemiskt syfte, lägger Schmitt in en felaktig tolkning av Donoso Cortés. Istället erbjuder 1800-talsdiplomaten ett teologiskt-politiskt alternativ som kan skydda människor och samhällen från presumtiva despoter på vansinnesjakt efter makt och världsherravälde.

Artiklarna om Hayek och Donoso Cortés tidigare publicerade hösten 1990, i skilda former, i bla Hufvudstadsbladet, Sundsvalls Tidning, Finanstidningen och Barometern. Här sammanförda och aktualiserade.

Copyright©Bo I. Cavefors 1990, 2006

THOMAS CHATTERTON : AN EXCELENTE BALADE...

2006-08-29T11:36:00.000+01:00

Bo I. Cavefors: “Thomas Chatterton, diktare,

död vid sjutton års ålder, år 1770.

Medvetet självmord med hjälp av arsenik, har det sagts och skrivits

under två århundraden.

Senaste forskningen menar att arsenikintaget var en olyckshändelse. - - -

På karmeliternas internatskola grundade Chatterton tillsammans med

sängkamraten/älskaren Thomas Cary, och några andra pojkar,

det hemliga revolutionära sällskapet Spourting Club.”

Curt Hopkins: “Afterward, when they had taken the body away by cart,
Mrs. Angel packed the boy's few belongings into a crate to send back
to his poor mother. The last item she put in was a piece of paper
that looked important, though she didn't know for sure,
as she had never learned to read.
She dropped it in on top of the books and clothing.
It was a poem.”

+ + +

Thomas Chatterton

(1752-1770)

AN EXCELENTE BALADE OF CHARITIE:
AS WROTEN BIE THE GODE PRIESTE
THOMAS ROWLEY, 1464

In Virgynë the sweltrie sun gan sheene,

And hotte upon the mees did caste his raie;

The apple rodded from its palie greene,

And the mole peare did bende the leafy spraie;

The peede chelandri sunge the livelong daie;

'Twas nowe the pride, the manhode of the yeare,

And eke the grounde was dighte in its moste defte aumere

The sun was glemeing in the midde of daie,

Deadde still the aire, and eke the welken blue,

When from the sea arist in drear arraie

A hepe of cloudes of sable sullen hue,

The which full fast unto the woodlande drewe,

Hiltring attenes the sunnis fetive face,

And the blacke tempeste swolne and gatherd up apace.

Beneathe an holme, faste by a pathwaie side,

Which dide unto Seyncte Godwine's covent lede,

A hapless pilgrim moneynge did abide.

Pore in his newe, ungentle in his weede,

Longe bretful of the miseries of neede,

Where from the hail-stone coulde the almer flie?

He had no housen theere, ne anie covent nie.

Look in his glommed face, his sprighte there scanne;

Howe woe-be-gone, how withered, forwynd, deade!

Haste to thie church-glebe-house, asshrewed manne!

Haste to thie kiste, thie onlie dortoure bedde.

Cale, as the claie whiche will gre on thie hedde,

Is Charitie and Love aminge highe elves;

Knightis and Barons live for pleasure and themselves.

The gatherd storme is rype; the bigge drops falle;

The forswat meadowes smethe, and drenche the raine;

comyng ghastness do the cattle pall,

And the full flockes are drivynge ore the plaine;

Dashde from the cloudes the waters flott againe;

The welkin opes; the yellow levynne flies;

And the hot fierie smothe in the wide lowings dies.

Liste! now the thunder's rattling clymmynge sound

Cheves slowlie on, and then embollen clangs,

Shakes the hie spyre, and losst, dispended, drown'd,

Still on the gallard eare of terroure hanges;

The windes are up; the lofty elmen swanges;

Again the levynne and the thunder poures,

And the full cloudes are braste attenes in stonen showers.

Spurreynge his palfrie oere the watrie plaine,

The Abbote of Seyncte Godwynes convente came;

His chapournette was drented with the reine,

And his pencte gyrdle met with mickle shame;

He aynewarde tolde his bederoll at the same;

The storme encreasen, and he drew aside,

With the mist almes craver neere to the holme to bide.

His cope was all of Lyncolne clothe so fyne,

With a gold button fasten'd neere his chynne;

His autremete was edged with golden twynne,

And his shoone pyke a loverds mighte have binne;

Full well it shewn he thoughten coste no sinne:

The trammels of the palfrye pleasde his sighte,

For the horse-millanare his head with roses dighte.

"An almes, sir prieste!" the droppynge pilgrim saide,

"O! let me waite within your covente dore,

Till the sunne sheneth hie above our heade,

And the loude tempeste of the aire is oer;

Helpless and ould am I alas! and poor;

No house, ne friend, ne moneie in my pouche;

All yatte I call my owne is this my silver crouche."

"Varlet," replyd the Abbatte, "cease your dinne;

This is no season almes and prayers to give;

Mie porter never lets a faitour in;

None touch mie rynge who not in honour live.

"And now the sonne with the blacke cloudes did stryve,

And shettynge on the grounde his glairie raie,

The Abbatte spurrde his steede, and eftsoones roadde awaie.

Once moe the skie was blacke, the thunder rolde;

Faste reyneynge oer the plaine a prieste was seen;

Ne dighte full proude, ne buttoned up in golde;

His cope and jape were graie, and eke were clene;

A Limitoure he was of order seene;

And from the pathwaie side then turned hee,

Where the pore almer laie binethe the holmen tree.

"An almes, sir priest!" the droppynge pilgrim sayde,

"For sweete Seyncte Marie and your order sake."

The Limitoure then loosen'd his pouche threade,

And did thereoute a groate of silver take;

The mister pilgrim dyd for halline shake.

"Here take this silver, it maie eathe thie care;

We are Goddes stewards all, nete of oure owne we bare.

"But ah! unhailie pilgrim, lerne of me,

Scathe anie give a rentrolle to their Lorde.

Here take my semecope, thou arte bare I see;

Tis thyne; the Seynctes will give me mie rewarde.

"He left the pilgrim, and his waie aborde.

Virgynne and hallie Seyncte, who sitte yn gloure,

Or give the mittee will, or give the gode man power.

+ + +

Thomas Chatterton Society

Morpheme Tales

Illustrationen:

Målning med Thomas Chatterton av Harry Wallis (Tate Gallery), samt privatfoto.

Collage: Bo I. Cavefors 2006.

OSKOREI, ANARK, ANARKISM, KONSERVATISM

2006-08-28T17:48:00.000+01:00

Oskorei: konservatism, anarkism... och: anarken?

HERRSKAPET KÄSEBIERS RESA TILL ITALIEN

2006-08-28T13:59:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
LUDWIG THOMA OM SOCIAL OSKULD

Semestern är slut. Gräsklippning förvandlas till kupongklippning. Seglatsen med yachten i sydliga farvatten är slut. Skeppet ligger åter i hemmahamn. Välkomna hem!

Ludwig Thoma föddes i Oberammergau 1867. Avled 1921. Skogvaktarson, jur.dr. i München. Från 1884 författare och från 1899 ständig medarbetare i den politiskt satiriska tidskriften Simplicissimus. 1907 startade Thoma konkurrenttidskriften März.

Herrskapet Käsebiers italienska bildningsresa skrev Thoma 1914. Strax innan första världskriget bröt ut och sköt sönder den gamla världen. På den tiden reste man med tåg. Stinsarna var sin tids flygkaptener vad gällde social status. Thomas novell är en satir om den medelklass som i det kejserliga Tyskland, efter Bismarcks hålligång, lyft sig självt i håret och på den sociala rangskalan klättrat upp på inbjudningskortsnivå. För anseendets skull och för att visa kejsaren tacksamhet - för det bismarckska välståndet - ansåg man det vara en plikt att föra nationens bildningsgods vidare till kommande släkten.

Vad göra? Man for i klassikernas spår, dvs i Goethes, ej i Winckelmanns, med tåg som rälslagts på beprövade och kanske väl nedtrampade kulturstigar. Bildningsresan till Italien blev nästintill patriotisk samhällsplikt, beviset för äkta bildningstörst.

Som resultat av denna bildningstörst uppstod det totalt meningslösa resebrevet, som Ludwig Thoma parodierar. Brevskriverskans verkliga och djupa och sanna intressen kretsar kring strunt och trams, bildningsresan beskrivs med klyschor hämtade från turistreklam och parlörer.

+ + +

Ludwig Thoma
HERRSKAPET KÄSEBIERS ITALIENSKA RESA

Fabrikanten Friedrich Wilhelm Käsebier från Charlottenburg, hustrun Mathilde samt dottern Lilly har äntligen kommit iväg på sin efterlängtade resa till den soliga södern. De far över München och Innsbruck till Verona.

Fru Käsebier skriver ett första resebrev till fru kommerserådet Wilhelmine Lieckefett i Neukölln.

Verona. 12 febbraio

My Darling

Italia! Känner ej även du hur detta ord förtrollar varje bildad människa?

Jag måste berätta. Jag kunde inte lugna mig innan jag fick se den evigt blå himlen välva sig över oss. Min man, som Du vet inte så lätt blir upphetsad, ropade redan i Kufstein: "Barn, åh jag känner söderns alla dofter".

Lilly gjorde stora ögon. Jag kunde inte somna.

Tänk Dig detta. Vid Ala vaknade vi av melodiska toner. Genast väckte jag Fritz. Vi tyckte båda att det lät som en panflöjt. Jag sa att det är säkert en herde som driver sina getter ut på bete och som spelar någon gammal melodi. För min inre syn målade jag bilden av en herde med toppluva med röda band, en sådan där som man ser på alla bilder.

När Fritz drog undan gardinen var det emellertid fortfarande mörkt och vi förstod att tonerna kom från taket till sovvagnen. Det regnade.

Ja, det var sannerligen en trevlig överraskning. Ack,så skönt när fantasin får spela fritt och man tänker poetiskt.

Ganska tidigt anlände vi till Verona. På stationen var det ett förfärligt väsen. Då kom jag ihåg Din uppmaning att vi skulle vara mycket vaksamma mot facchinon som bär våra väskor.

Fritz fick tillbaks två falska lira av den gräslige facchinon.

Är det inte sorgligt att sådant händer i detta härliga land?

PS. I hotellets tea-room såg jag igår en engelsk Lady med en aftontoilette i guldmönstrad brokad med rosa Liberty och ljusgröna tyllspetsar. Klänningen var mycket finare än fru Thiedemanns. Du vet, den där dubbeldraperade kjolen med kavaj och kimonoärmar.

Än en gång, hälsning och kyss! Evviva la bella Italia!

+ + +

Novellen ämtad från Deutsche Prosa-Parodien, Reclam Verlag 1990

Tidigare publicerad i Finanstidningen, 18.5.1990. Här obetydligt reviderad

BEGRAVNING I NAPOLI

2006-08-25T18:21:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
BEGRAVNING I NAPOLI 1990 och...

Genom gränden hörs klappret från åtta stora svarta hingstars hovar.

Rostiga järnjalusier dras ned för butikernas skyltfönster.

Svartklädda fattiga kvinnor lämnar tvätt, disk och småbarn, lutar sig ut genom fönstren och deltar i sorgen öven den döde i kistan bakom likvagnens etsade glas. Kandelabrar med brinnande ljus, kransar, blommor.

Hundratals fattiga napolitanare följer likvagnen. De kommer från bostadshålorna i Spacca Napoli.

Blåskapellet spelar Beethoven, Chopin och visor ur Verdis frihetsopera Nabucco.

På grå husväggar trängs svartkantade meddelanden om begravningen av den döde, med affischer om PCI-möten och rockgalor.

Årligen (1990) betalar italienarna motsvarande trettio miljarder svenska kronor för att begrava sina döda i någon av de tvåtusen kistmodeller som marknadsförs. Kistorna är av zink eller trä, snidade och bemålade, försedda med glasinläggningar och förgyllningar. Urnor är av veronesisk marmor, pyntade med siden och spetsar.

Den döde napolitanarens begravning med den traditionella hästdragna likvagnen kostar åtskilliga miljoner lire. Betydligt mer än om man hyrt Rolls Roycen som med grandezza forslar medlemmar av erkända och aktade FAMILJER till sista vilan.

Att färdas till graven i en likbil av märkena Fiat eller Volvo är ett säkert bevis på att den döde varit utan inflytande.

Italienarnas förhållande till livet och till döden kompliceras av att hedniska riter måste samordnas med kyrkans ceremoniel.

Gravmonumentens reliefer berättar ofta om hur liemannen jagar en flyende ung kvinna.

Bland kondoleansannonserna i Il Mattino undertecknade av anhöriga och vänner till den avlidne somn färdas i den svarta likvagnen dragen av åtta stora svarta hingstar, saknas namnen på medlemmarna i DET ÄREVÖRDIGA SÄLLSKAPET.

Ingen av de aktade FAMILJERNA visar att de alla var beroende av den åttioårige fattige före detta fiskaren, mannen i kistan på likvangen dragen av åtta stora svarta hingstar, stadens boss, som var men sällan syntes. Utan hans välvilja skapades inte andras förmögenheter. Genom hans makt konfiskerades förmögenheter för att fördelas bland invånarna i Spacca Napoli.

Flyg tanke. På Gyllene Vingar.

Foto: Herbert List. Napoli 1958

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen (20.3.1990)

Copyright©Bo I. Cavefors 1990, 2006

AUTONOM : SURVIVAL UNIT

2006-08-24T05:10:00.000+01:00

...recommended...

HEIDEGGER MED HUSTRU - ETT FILOSOFISKT PROBLEM?

2006-08-23T22:14:00.000+01:00

Bo I. Cavefors

HEIDEGGER MED HUSTRU – ETT FILOSOFISKT PROBLEM?

Min personliga uppfattning är att filosofi, filosofiska system, ej endast skapas bak hjärnglobers djupa källarvalv, intellektuellt, systematiskt, utan att en hustru, en älskare/älskarinna, en motståndare, en god vän, lika ofta är det material ur vilket filosofen finner formlerna för framgångsrik filosofi. Martin Heidegger är ett sådant exempel. Blev Heidegger som han blev därför att han stod under toffeln? Var Heideggers nazism resultatet av kvinnomakt?

1945 krävde presidiet vid filosofiska fakulteten vid Freiburgs universitet att Martin Heidegger skulle förbjudas undervisa, men efter ingripanden från bland andra Romano Guardini, Karl Jaspers och ärkebiskopen Conrad Gröber beslöts att den ännu ej pensionsmogne Heidegger skulle upphöjas till emeritus samt, det viktigaste, behålla sin undervisningsplikt. Plikt!

Debatten kring Heidegger lär fortsätta under kommande århundraden. Åtskilligt arkivmaterial är fortfarande oåtkomligt. En intressant volym med tidigare okänt material är Beiträge zur Philosophie (Verlag Vittorio Klosterman, Frankfurt am Main 1989) som ger en helt ny bild av Heideggers filosofiska utveckling och av hans relationer till nationalsocialismen som politisk ideologi och filosofisk idé. Det är den aspekten som ligger i fokus för denna artikel.

Texterna i Beiträge zur Philosophie har betecknats som de viktigaste efter Sein und Zeit (1927) och ger en välgrundad dementi av Victor Farais (och hans eftersägares…) påståenden i Heidegger et la nazisme (1987) att filosofen även i partipolitiskt avseende var övertygad nazist. Men historieprofessorn Hugo Ott, verksam vid universitetet i Freiburg, menar att Heideggers personlighet var mer komplicerad än att fatalt och felaktigt falla för en världslig ideologi. 1989 publicerade Ott en intressant bok i ämnet, Martin Heidegger. Unterwegs zu seiner Biographie (Campus Verlag, Frankfurt am Main/New York 1989). Ott hade under några decennier sysslat med att samla material kring Heideggers relationer till katolicism och nationalsocialism. Ott upptäckte och har använt en rad viktiga källor som tidigare var antingen okända eller betraktades som sekundärmaterial, tex den omfattande korrespondensen mellan Heidegger och Jaspers. Även i offentliga arkiv fann Ott en mängd tidigare obesett material, framför allt från Heideggers korta men skandalomsusade tid som universitetsrektor i Freiburg.

Brytningen med katolska kyrkan och med katolicismen som kristen tro spelade en avgörande roll för Heideggers senare utveckling. Det fruktbärande kärlekshatet till Edmund Husserl ser Ott som avgörande för Heideggers avsked till katolicismen, men han pekar också på filosofens relationer till den unga filosofistudentskan Hannah Arendt och menar att en korrekt bild av Heidegger kan man få först då allt material som belyser detta förhållande blir tillgängligt.

Hugo Otts porträtt av Heidegger har strukturerats efter filosofens egna principer med trosproblematiken relaterad till det politiska skeendet. Ott lyckas med hjälp av nyfunna nycklar låsa upp några av hemligheterna bakom den självmytologiserande Heidegger.

Samtidigt som Heidegger var nästan totalt utfryst, i Tyskland, efter fredsutbrottet 1945, inträffade det paradoxala att han i Frankrike avancerade till filosof på modet, skrev artiklar i viktiga franska tidskrifter och ombads av den inflytelserike kommunisten Edgar Morin att medarbeta i Revue Fontaine med analyser av det politiska läget i Frankrike. Onekligen ett pikant erbjudande till en man som då betraktades som fullblodsnazist.

När den tyska efterkrigsgenerationen under inflytande av Theodor W. Adorno och Georg Lukács såg på Heidegger som en simpel Blut-und-Boden-Denker, med stark anknytning till nazis, växte hans inflytande ej bara i Frankrike utan framför allt i utomeuropeiska länder, alltifrån Kina och Japan till USA, där man såg honom som en socialrevolutionär filosof, som en medkämpe i kampen mot västvärldens nykolonialism. Wei Hsiung, professor i Peking, Heideggers assistent 1933-1936, stod fadder för en översättning till kinesiska av Sinn und Sein och medarbetade aktivt vid redigeringen av en tjugobandsutgåva på kinesiska av Heideggers skrifter.

Heideggers tvetydigheter blir tydliga i försvarsskriften Tatsachen und Gedanken. Ott menar att Heideggers argument är ohållbara, att filosofen medvetet blandar ihop kronologiska fakta och att han försöker förvilla med amoraliska argument. Exempel: Heidegger framställer sig själv som politiskt offer, att han tog tjänsten som universitetsrektor endast för att värna om forskningens frihet. I verkligheten, skriver Ott, hade Heidegger sedan länge nära kontakt med den nationalsocialistiska rörelsen. Redan 1932 skrev författarenen René Schickele, ”citoyen français und deutscher Dichter”, om Heidegger, i sin dagbok, att man i universitetskretsar förvånades över att Elfriede och Martin Heidegger umgicks nästan endast med nazister.

Alltså: problemet Heidegger är, i alla fall delvis, jämförbart med problematiken kring Ezra Pound, Louis-Ferdinand Céline och en rad andra författare, filosofer, teologer och vetenskapsmän. Då kan man fråga sig: vad har Heideggers umgänge vid matsalsbordet och hans och hustruns personliga politiska sympatier att göra med filosofens filosofi? De som skrivit om Heidegger under de senaste sextiofem åren, och de är många, minst sagt, hänvisar till påverkan från andra stora personligheter inom politik och vetenskap, men samtliga förbigår med tystnad Heideggers hustru. Samma sak kan sägas om Ezra Pound, ingen talar om Dorothy Shakespear Pounds starka intellektuella inflytande som dominerade även när Pound mer eller mindre övergivit henne för älskarinnan, Olga Rudge.

Ott tar upp problemet Martin Heidegger och Elfriede Petri Heidegger och konstaterar att alliansen mellan katoliken Martin och protestanten Elfriede påverkade filosofens ”personlighetsutveckling”, men ingenstans nämner Ott om det i Freiburg välbekanta förhållandet att hustrun var en starkt pådrivande kraft när det gällde makens karriär såväl vid universitetet som inom partiet. Martin Heidegger drevs av hustrun att ta det avgörande steget under adventstiden 1932. Då den församlade kristenheten gladdes över Herrens ankomst skrev Heidegger ett uppfordrande brev till Jaspers där han talade om de kommande decennierna som den historiska period då filosofin äntligen skulle uppskattas efter förtjänst, påverka politik och politiker och leda människorna in i en ny och bättre värld.

Heidegger återkommer till detta tema vid installationsföreläsningen som rektor den 27 maj 1933 då han manar studenterna till skärpning, eftersom ”början återstår, den ligger inte bakom oss och är inte något vi bär inom oss, den väntar på oss”. För Heidegger var det självklart med ett personligt revolutionärt uppbrott för att som en av de förutbestämda elitmänniskorna stå till det Nya Rikets förfogande. Heidegger, Varats store filosof, ansåg att han bättre än någon annan kunde se de tecken i tiden som visade ”sanningen och storheten” i de nationalsocialistiska idéerna.

Hur blev det så? Martin Heidegger föddes i ett fattigt hem i den sydtyska byn Messkirch. Fadern var tunnbindare och klockare i den katolska församlingen. Heidegger förnekade aldrig, skämdes aldrig för sitt enkla ursprung. Tvärtom såg han den som en utmaning och förpliktelse. Genom kyrkans försorg lotsades Heidegger genom skolor och universitet och beslutade sig för att studera teologi. Han försökte bli ordensman hos jesuiterna, men avvisades. Heideggers ideal var filosofen Johannes Jørgensen , som, menade Heidegger, insett betydelsen av ”det förgångnas stora och oförstörbara sammanhang”. Den helige Franciskus blev Heideggers läromästare i moral; det som är obetydligt, förbisett och som döljs i skymundan, sådana verkligheter varifrån Heidegger själv kom, kan visa sig vara bärare av stora hemligheter. Denna motsatsdialektik återkommer Heidegger till i senare verk, framför allt i Hölderlininterpretationerna.

Under 1910-talet såg tysk katolicism Martin Heidegger som sitt stora framtidslöfte, men under Husserls inflytande bröt Heidegger med det katolska ”systemet” samtidigt som han genom påverkan av protestanten Friedrich Schleiermacher ändrade uppfattning om traditionen och om traditionell katolsk teologi. Schleiermacher bekämpade systematiseringen av teologiskt och filosofiskt tänkande och hävdade att religionernas sanna väsen inte bestäms av handlandet, av agerandet, utan är ett uppgående i universum, en känsla av samhörighet med oändligheten. Religion och filosofi måste hållas åtskilt, menade Schleiermacher: metafysik fördärvar, ja dödar, den rena religiositeten.

Gåtan Heidegger kan inte lösas, menar Ott, om man inte tar hänsyn till det ambivalenta i filosofens personlighet. Därför biter sig Ott fast i Heideggers komplicerade relationer till katolska kyrkan och hans önskan om nära relationer till Tredje Riket och den nationalsocialistiska rörelsen. Var detta ett konsekvent handlade utifrån filosofens filosofi eller berodde brytningen med kristendomen och anknytningen till nationalsocialismen, på ärelystnad och maktbegär. Även i resonemanget om Heideggers kluvna personlighet förbigår Ott hustruns påverkan och förmodar istället att Heidegger led av dubbelhybris när han förmodade, hoppades, att filosofin skulle påverka den nazistiska statsledningen så att han, Heidegger, den store filosofen, skulle bli självskriven för en ledande politisk roll.

Hugo Ott menar att Heidegger aldrig erkände sitt misslyckande som politiserande universitetsrektor. Det motsäges i viss mån av ett brev Heidegger 1961 skrev till Hans-Peter Hempel och som publicerades i nr.38/1989 av Rheinische Merkur, där han erkänner och beklagar sina politiska ”förvillelser”. Dessutom är det ju så att inom Partiet såg man med största misstroende på Heidegger, precis som man misstrodde Carl Schmitt och hatade Ernst Jünger, som man dock inte vågade röra eftersom Hitler beundrade den forne hjälten från första världskrigets skyttegravar. Heidegger såg partibossarna som en ”nyttig idiot” som man kunde ha stor glädje av i kampen mot katolska kyrkan, men samtidigt befarade man att den oberäknelige Freiburgprofessorn i hemlighet samarbetade med jesuiterna i deras antinazistiska kamp.

Dramat och gåtan Martin Heidegger kvarstår. Filosofen Walter Schultz hade kort tid före Heideggers död ett samtal med honom om dödsanalysen i Sein und Zeit och fick till svar att analysen i första hand är avsedd för medicinare eftersom praktisk filosofi är ett alltför begränsat medel när det gäller att analysera fenomenet död. När det gäller tro och filosofi handlar det om skrivbordsprodukter, skrev Heidegger redan 1927 till Jaspers. Med andra ord: hela livet förberedde sig Martin Heidegger för döden; att han skulle dö som kristen. På Heideggers egen begäran förrättades jordfästningen av ett syskonbarn, den katolske prästen Heinrich Heidegger. Orden i de fritt formade bönerna under begravningen i kyrkan i barndomsbyn handlade om att förbereda den förlorade sonens återkomst i kyrkans famn. Författaren Albert Krautheimer, kyrkoherde i Bietingen, en grannby till Messkirch, brukade säga att kyrkfolket gärna såge att Martin i botdräkt trädde in genom stora porten i den kyrka där han som klockarn’s pojk sprang ut och in och lekte i sakristian. Krautheimer visste vad han talade om. Under kriget och under den oroliga efterkrigstiden hade han i Bietingens kyrktorn gömt Martin Heideggers opublicerade manuskript.

Artikeln tidigare publicerad i Barometern (1.11.1989), KvällsPosten (9.11.1989) och Hufvudstadsbladet (30.12.1989). Här aktualiserad.

Copyright©Bo I. Cavefors 1989, 2006

ALEXIS PIRON : ODE À PRIAPE

2006-08-23T08:27:00.000+01:00

Alexis Piron
ODE À PRIAPE

Foutre des neuf gars du Pinde;
Foutre de l'Amant de Daphné,
Dont le flasque vit ne se guinde
Qu'a force d'ètre patiné.
C'est toi que j'invogue à mon aide,
Toi, qui dans les cons d'un vit roide
Lance le foutre à gros bouillons.
Priape, soutiens mon harleine,
Et pour un moment dans ma veine
Porte le feu de tes couillons.
Que tout bande, que tout s'embrase,
Accourez, Putains & Rimbauds.
Que vois-Je! Où suis-je! Ô douce extase!
Lex Cieux n'ont point d'objets si beaux.
Des couilles en blocs arroindies,
Des cuisses fermes & bondies,
Des bataillons des vites bandés,
Des culs ronds sans poil & sans crotes,
Des cons, des tetons & des mottes,
D'un torrent de foutre insondés.

J.W.
von Goethe,
i Rom,
efter flykten från Weimar:
"Oh, Priapos,
ge mig ett annat namn
för kuk!"

Illustrationer:
1. Väggmålning i Pompeji
2. Alexis Piron visar storleken på sin egen kuk
3. Jean Cocteau
4. Étienne
5. Tom av Finland
6. Anonym

LEIF ELGGREN / 45 MINUTES FROM UNDERNEATH THE BEDS

2006-08-22T15:38:00.000+01:00

"I remember when I was a kid I often lay under my bed. I had a small supply under there with comic books and sometimes food like apples, biscuits, raisins or chocolate in a metal box. I also hade prepared pencils..."

Leif Elggren

45 MINUTES FROM UNDERNEATH THE BED

utan titel #6 athens-stockholm 2006

Published by Touch Music (MCPS). London

STAFFAN BECKMAN, ISRAEL, GÖRAN SKYTTE, MASAIER, SAMBURUS

2006-08-19T16:43:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
Staffan Beckman, Israel, Göran Skytte, Masaier, Samburus

1989 publicerade Staffan Beckman boken Till Jerusalem (Arbetarkulturs förlag). Jag recenserade boken, som av författaren och/eller förlaget karakteriserades som ”roman”, i Svenska Dagbladet (30.8.1989). Ambivalent. Var det en bra eller dålig bok. Tyckte jag om den eller inte. Min ambivalens finns kvar 2006. Beteckningen ”roman” är helt missvisande. Till Jerusalem är en komplicerad bok, en komposition av bekännelser, ren propaganda och till brädden fylld med pamflettargument. Beckman är en skicklig stilist, språket flyter som vispgrädde, lägger sig fett över författarens dokumentationer av tiden han beskriver. Trots detta flyt är allt torrt, utan sälta. Anemiskt. Kanske beror det på att denna bok, som egentligen är en självbiografi, av författaren skall betraktas som, läsas som ”roman”. Visserligen är vad som står i boken oerhört jagfixerat, ger sken av att snarare vara en roman än en självbiografi. Men dock: självförverkligandets flygande mara segrade över Beckmans avsikt att skriva en roman om sin socialistiska tro på kollektivets väg mot uppror. Beckman glömde att i varje folkuppror finns även individens egen, av egen kraft skapade rätt, till revolt av det egna Jaget.

Staffan Beckman: född och uppvuxen i en intellektuell medelklassfamilj i en av Storstockholms sovförstäder. Hemma hos några av sina klasskamraters arbetarföräldrar fann han den mjuka och kälkborgerliga idyll som mamma och pappa inte bjöd på. Konflikten med fadern blir för Beckman ett trauma som följer honom upp i femtioårsåldern (kanske längre?). Han reagerar genom att förakta föräldrarnas uppfattningar och insikter vad gäller politik och social kommunikation. Beckman förvandlas till en högt begåvad outsider, ständigt på språng mot nya avvikelser, fräscha protester och snabba avskedstaganden. Det är så han beskriver sig själv. Efter karriär vid radio & tv, med starka erfarenheter av oro, död och förödelse runtom i världen finner Beckman en märklig intellektuell och andlig trygghet hos de plågade, förföljda och för sina liv kämpande palestinierna. I apokalypsens öga finns frid. Exceptionella förhållanden skapar gemenskap, undergång leder mot ny framtid. Staffan Beckmans livshållning och erfarenheter har släktskap med de tyska författares existentiella uppfattning om livets mål och om verklighetens nakenhet, som hade personliga erfarenheter av första världskrigets skyttegravar. Exempel: Ernst Jünger.

I min recension i SvD skrev jag att Staffan Beckman inte är ett ”unikum bland sin generations intellektuella, men få har som han blivit idealen trogen”. Idag vill jag hävda att Beckman faktiskt var ett unikum bland sin generations intellektuella. Han är en av de få som blivit de diffusa idealen trogen. I alla fall fram till 1989. Å andra sidan: Beckman, så förefaller det, föreföll aldrig ens ha haft den minsta aning om att i och med den palestiniernas seger över ockupanterna, som kommer förr eller senare, så kommer denna seger samtidigt skapa förnyad insikt om människans natur och politikens realiteter. Det vill säga: palestiniernas seger skapar nya problem, skapar nya förutsättningar för nya konflikter. Den europeiska vänstern från 1960-, 1970- och 1980-talen lärde sig aldrig leva med insikten om att målet för FLN, FNL, sionister, sandinister, palestinier, ANC, raf, afghanrebeller, kinesiska studentrevolutionärer och svarta pantrar, var makt. Vad annars? När svenska vänstern insåg att revoltörerna, rebellerna, revolutionärerna, ”terroristerna”, förnyarna inte nöjde sig med flower-power utan faktiskt menade allvar, hoppade flertalet av och sögs upp av tryggheten i det mediokra medelklassamhället. Uppvaknandet ledde till den cyniska insikten att det räcker med att lägga en slant i Amnestybössan, förvandla den gamle terroristen Nelson Mandela till helgon, värna om pensionssystemen och satsa på Greenpeace. Beckman gick en annan väg. I min SvD-recension kallade jag det för ”mognad”. Ja, kanske var det en inre och personlig mognad för Staffan Beckman när han tog första steget då han i oktober 1986 satt på Café Liber i Jerusalem och samspråkade med Cordelia Edvardson. En judisk kvinna ”som en tid blev min mor”, skriver Beckman. Edvardson frågar Beckman om inte Israel och Palestina motsvarar hans ”inre landskap”. Jo, svarar Beckman. Där möts ”palestiniern” Beckman och den Israelboende Edvardson, som i en recension i SvD av Beckmans tidigare roman Garfunkel skrev att hon aldrig trott ”det skulle vara möjligt att tycka om boken vars hela mening och tendens” var henne främmande. I Till Jerusalem konstaterar Beckman att Cordelia Edvardsons ”innersta judiskhet” gav hans, Beckmans, ”liv dess riktning”. Båda möttes i den ”judiskhet” som är förföljelse, utanförskap och kamp för rätt och rättvisa. I denna ”judiskhet” finns moraliskt och intellektuellt hållbara skäl för palestiniernas kamp för rätt till eget land. I denna ”judiskhet” finns det ingen motsättning i att slösa sin kärlek på såväl palestinier som judar. Har den attityden givit konkreta positiva resultat? Staffan Beckman skriver att man måste med ömhet se ”Karlavagnen balansera på spetsen av sin skakel i nordost” för att kunna urskilja ”kusten, en vag, mörkare strimma mot den första gryningen”.

Men vad är allt detta annat än intellektuellt finsnickeri. ”…en vag, mörkare strimma mot den första gryningen”. Ja, det låter vackert, men verkligheten har ännu en gång, gång på gång, visat något annat, nämligen mörksvart natt.

Konflikten mellan Israel och deras arabiska grannar står mig upp i halsen. Född 1935 upplevde jag som pojke andra världskriget från Malmös horisont. Tack vare en framsynt styvfar läste jag dagstidningar när jag var fem år, började småskolan innan jag fyllt sex. Det var år 1941. Jag skäms inte ett ögonblick för att jag som pojke fascinerades av tyska soldater, framförallt Rommel, att jag läste tyska propagandatidskrifter, som Signal. Fotografier säger mer än ord. Materialet fanns i mitt hem, trots att, eller därför att, såväl min mamma (framför allt min mamma) som min styvfar, var klart uttalat emot allt vad som hade med Hitler och nazister att göra, samtidigt som de var traditionellt konservativa, ren skjortkrage, putsade skor, läsa läxor på utsatta tider, hälsa artigt, bocka så locken i pannan fladdrade, (iochförsig ett litet helvete). Min styvfar menade att en söt pojke som växte upp under de förhållanden som då rådde, måste lära sig såväl att torka sig själv i rumpan som att reagera – på det goda - på det onda.

Efterhand som kriget pågick blev tyskarna alltmer representanter för allt ont. Hitler lyfte armen, Per-Albin ljög. Wallenberg tjänade pengar. Efter Stalingrad degraderades till och med språket till ett andraklasspråk och engelskan flöt upp som kork på vattnet till förstahandsspråk. På Latinskolan fick de stackars andraklassarna snabbt som ögat byta fot och hellre tänka på Sir än på Herrn Doktor si&så. Aningen tragikomiskt, men en del av verkligheten bland ransoneringskort, USA:s flygande fästningar och slaktade katter som på Drottningtorget såldes som kaniner. Hästkött handlade man i saluhallen vid Föreningsgatan.

Med andra ord: det var ett liv och ett kiv. Och sedan kom krigsslutet… Ja, krigsslutet, men någon fred kan man inte tala om. Vedervärdigheterna med nazisternas framfart mot judarna kunde ingen, absolut ingen, bli opåverkad av. Mittåt: det skrevs och talades om femton miljoner judar som gasats ihjäl, men inte många ord om homosexuella och andra ihjälgasade, präster, journalister, zigenare, handikappade, dementa, slavarbetare. När information så småningom sipprade fram att nazisternas kamp för att skapa ett folkhem även inneburit att homosexuella steriliserats eller mördats, förvandlades sköna drömmar till mardrömmar hos en elvaårig pojke som just upplevt positiv homosexualitet. Som lök på laxen av all denna ensidiga information kommer att britterna de facto skapar, ja just skapar, ur intet, som någon sorts verkställande jordiskt redskap för Gud, skapar britterna staten Israel. Britterna! Av alla. Ett land, ett folk, där det dröp (dryper) av antisemitism.

Hitler spånade om Madagaskar. Churchill skapade Israel. Uppriktigt sagt: inte är det särskilt märkligt att just britterna i vått och torrt stödjer Israel, som stat, säkerligen inte dess judiska medborgare, utan därför att Israel under hela sin existens tjänstgjort som den brittiska och nordamerikanska nykolonialismens spjutspets in mot de afrikanska stater som arbetat sig bort från rollen som slavstater. Israel levererade vapen till Sydafrika trots FN:s vapenembargo (INGEN sa något), landets regeringar har ställt upp med privata livvaktsarméer till de värsta diktatorerna i de efterkoloniala afrikanska staterna, osv. Och den som har vänner som är svarta afrikaner vilka av ena eller andra anledningen tvingats arbeta i eller bara på uppdrag, även de mest uppburna sådana, besöka Israel, kan berätta om rasismen, om hatet mot araber, javisst, men framför allt om föraktet, det öppet visade föraktet, mot afrikaner, ju svartare dess värre. Vad säger Kofi Annan?

Samtidigt talar Israels regering, sedan decennier, om andra stater och om oppositionella grupper som ”terrorister”. Men finns det något land i den västliga sfären, dit man väl trots allt måste räkna Israel, som i sin struktur och i sin politiska hierarki, är så genompyrt av ”terrorism” och av ”terrorister” som Israel? Det räcker nämna Sternligan och om Ben Gurions och Golda Meirs ständiga skryt om den ”militära kampen” som föregick bildandet av staten Israel. Den enögde generalen Moshe Dayan, politikern Menashem Begin. Ja, hela köret av israeliska politiker, inkluderande Fredsnobelpristagaren. Israel är verkligen, i högre grad än något av de länder i Afrika som frigjort sig (oftast mindre, tyvärr sällan mer…) från de forna kolonialmakterna, ett land skapat av ”terrorister”. För att balansera: det är inte många år sedan även en ikon som Nelson Mandela, var ”terrorist” i västerländska massmedia. För egen del minns jag från min ungdom hur det påstods att Kenyatta och Mau-Mau åt, ja åt, som kannibaler steker (eller kokar) goda missionärer, till frukostmål, hur Kwame Nkrumah efter frigörelsen sött somnade in i en säng av GULD

Exemplen kan tusenfaldigas. Men om Israels inhemska, verkliga och inte förmenta statsterrorism, aldrig ett kritiskt ord. Tvärtom illa dold beundran: effektivt, skickligt, intelligent.

Jag är, som kanske framgått, trött på Israel. Jag är trött på Palestinakonflikten som sådan. Jag är trött på att höra om försöken att utrota ett speciellt folk när det i världen vimlar av folk som diktatorer, kolonialmakter, psykopater och politiker som under demokratiskt ideologiska floskler försökt och ibland nästan lyckats utrota folk som stått i vägen för deras totala maktutövning. Jag har levt ett helt liv i skuggan av den rasistiska konflikten mellan judar och araber, som jag inte är orsak till, inte vill veta av, hatar, som strider mot allt det jag står för, men som jag mentalt tvingats ta konsekvenserna av.

Stäng av Mellanösterområdet. Bygg en mur. Israelerna, liksom makthavarna i det nedlagda DDR, har ritningarna. Skär av hela regionen från omvärlden. Låt korkskruvslockarna slåss mot islamfanatikerna. Vissa konfliktdeltagare åberopar sig på Gud, andra på Mohamed eller Darwin. Det förefaller som om Gud arrenderat ut hela Mellanöstern till Darwin och det naturliga urval som ger den starkare all rätt och den svagare all förödmjukelse. Ingen tycks vilja inse att även Israel inget annat är en utpost till kolonialmakten USA, ett offerlamm som kommer att slaktas på det politiska altaret den dag västvärlden inte längre är beroende av arabisk olja.

Jag har slutat reagera på konflikter. Trodde jag. Men så läser jag Göran Skyttes ledare/krönika i Svenska Dagbladet lördagen den 19 augusti 2006. Jag reagerar. Jag reagerar instinktivt och ilsket. Skytte skriver om en svensk missionär, som helt klart gör en fin insats bland masaierna i Tanzania. Inget ont i detta, ingen skugga på en uppriktig missionär, mer än att min personliga uppfattning är att Europa och USA bör plocka hem alla missionärer, biståndsarbetare, experter och soldater som placerats i Afrika och låta afrikanerna sköta afrikanska angelägenheter utifrån egna historiska modeller och inte efter de regler som regerat Europa sedan franska revolutionen släpade frihetens fanor i smutsen.

Skytte skriver i gammal vedervärdig kolonialstil om dessa masaier som är ”Högväxta, ståtliga”. Att läsa Skyttes krönika (på ledarplats!) i SvD är som att läsa ledarskribenten i 1930-talets Daily Mail. Förr var masaierna krigare, nu lever de på kor, får och getter, skriver Skytte. De bor med boskapen i små palissadomgärdade bosättningar. ”De låga husen är byggda av torkad kogödsel. Ingen elektricitet, nästan inget vatten”. OK. Visst är det så. På sina håll, ej överallt. I allmänhet ej, vill jag hävda. Men icke ett ord i Skyttes krönika om varför det blivit så här. Det finns ingen historieskrivning i Skyttes beskrivning av nutiden? Afrikaner måste man ta hand om. Försöka lära dem torka sig själva i rumpan.

Afrikanernas situationen lär inte förändras med hjälp av missionärer, biståndsarbetare, experter och soldater. Ingenting har förbättrats någonstans i Afrika sedan kolonisationerna började. Tvärtom. För varje decennium, för varje nytt århundrade som försvinner ner i historiens svarta hål, försämras allting i Afrika. Det är inte afrikanernas fel. Det är inte ens de afrikanska diktatorernas fel, de som profiterar på kolonialmakternas utsugning av den kontinent de borde tjäna istället för att förråda.

Britterna sände bovarna till Australien och rötäggen till Afrika. Så är det än idag: kyrkorna fick för sig att afrikanerna inte var religiösa och inte trodde på Gud. Masaierna med sitt delvis hamitiska ursprung förlitade sig på Gud när svenskarna fortfarande trodde på Tor och Odin. Masaierna behöver inga missionärer. Masaierna behöver respekt för sin historia, för sin tro och för det land de en gång ägde. Ockrarna och finanshajarna insåg redan på 1600-talet att Afrika var ett jättelikt Schlaraffenland där det praktiskt taget växte mynt i varje palmkrona. Men om sådant icke ett ord i Skyttes vedervärdiga ledar/krönika. Istället: missionären ”får syn på en liten tunn flicka…” och, fortsätter den likt masaierna högreste resenären från Slottsstaden i Malmö, ”Utan att tveka tar han henne i famnen, pussar henne”. Vilket mod: ”Utan att tveka…”. Tänk, tänk om flickan var aidssmittad? Senare ”konfererar” missionären och ”en trådsmal massajkvinna” om flickans framtid. Tidigare i ledar/krönikan skriver Skytte att masaierna lever traditionellt, männen ”insvepta i röda tunikor, kvinnorna i blått…”. Traditionellt? Traditionellt och till för inte alltför länge sedan var masaierna absolut nakna. Men de klädde kanske på sig inför stor vit, högrest, mans besök. När det blev kväll kanske masaierna tog fram trummorna, sopade undan koskiten och bongobongobongo dansade, alltmedan Karlavagnen balanserade på spetsen av sin skakel i nordost…

Samburus lever i Kenya, lämnade Nildalen under 1400-talet. Tillhör samma folkgrupp som masaierna. Också de ett boskapsägande krigarfolk. 2004 gav fotografen Patrick James Michel ut en bok med titeln Five. Titeln Five syftar på jord, vatten, eld, luft samt det femte elementet ”the reunion of mankind with the Milky Way: the Sacred”. Bland dessa heliga, helgade, invigda, finns samburus, männen vid Ganges, tuaregerna, de nordamerikanska indianernas shamaner. Illustrationerna med samburus är hämtade från denna bok.

Bok:
Patrick James Michel Five
280 s., 200 färgfotografier
Steidl Verlag, Göttingen / Vale Studio, London, 2004
ISBN 3-88243-826-6

Copyright©Bo I. Cavefors 2006

JOHANNA ROSENQVIST / KOEFF PERFORMANCE ARCHAEOLOGY

2006-08-18T11:20:00.000+01:00

KOEFF PERFORMANCE ARCHAEOLOGY

Per & Johanna Rosenqvist

All songs written and performed by KOEFF, recorded at various locations, mastered by Peter Andersson

1. Mental Dry Cleaning
2. MDC
3. Hyfs!
4. Invocation
5. The Chickpea Climax
6. We never sleep
7. Talk to me
8. I can hear you
9. Bloodbath and birdsong

Firework Edition Records

GREIDER I PASOLINIS FOTSPÅR

2006-08-16T06:35:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
GREIDER I PASOLINIS FOTSPÅR – FÖR LÄNGE SEDAN…

I ett par dikter Göran Greider publicerade i Lyrikvännen (1988:6) anslog han pastorala tongångar. Författaren återvänder från Medelhavet och finner att över ”skånska slätter går vägar / som säden döljer”, vid Sandhammaren kommer havet vandrande ”genom tallkronorna”. Greider ställer sig vid havet för att få ”fäste i något stort, något som alltid arbetar / och arbetar bortom allt allvar, all glädje / utan att bli färdigt”.

Denna metafysiska sökarande finns också närvarande i Göran Greiders diktsamling Pasolini i Stockholm (Bonniers 1989), ett drama i fem akter med en avrundande monolog där den pomologiskt kunnige författaren konstaterar att äpplen mognar mot slutet av augusti och att ”underbara kvinnor” låter ”kläderna falla / i de kyliga vinterträdgårdarna”. Mäns ögon glänser erotiskt ”när de ser på de blanka formerna / som långsamt fullbordas”.

Greiders dikter handlar självklart inte om Pasolinis besök i Stockholm endast några dagar innan han efter återkomsten till Rom, mördades, utan om sin egen förkroppsligade och förandligade samhörighet med den samhällskritiske Pier Paolo Pasolini som i sitt utanförskap och i sin ensamhet visste att ”man måste vara mycket stark / för att älska ensamheten” (Pasolini). Är Greider stark? Älskar Greider ensamheten? Jag vet inte, inte ens nu år 2006, men framtiden lär väl utvisa om karriären och pengarna var viktigare än integriteten och ensamheten och fattigdomen. Greider skriver om konflikterna, spänningen som uppstår mellan arbetarföräldrarna och sonen, den intellektuelle generationsbrytaren; när söner skiljs från sina fäder påbörjas en process som sätter ”samhället i gungning” (Pasolini). Greider analyserar denna konflikt med mildhet, ömt men också politiskt medvetet och med betydande moralisk frimodighet. Greiders kritik av det urbaniserade och konsumtionshedonistiska samhället är svidande. Gemenskap har ersatts med ”några förbannade hägringar” och locket till den svenska sardinkonserven lyckas endast invandrare rulla upp; den ”afrikanske chauffören slänger upp / benen på instrumentbrädan”.

Greider börjar odyssén in mot sig själv sommaren 1987 ”i ett duggregn / av varma morgnar”, med kravaller i Stockholm då motorcyklarna skimrar ”under lövverken” och ”närvarons hemliga jubel” stiger genom ungdomarnas lemmar; de ”hade roligt, gatorna blev till / kroppens födelseplatser / de levandes spelrum”. Greider citerar Pasolinis ord om borgarklassen som håller på att ”förborgerliga både arbetarna och de före detta kolonialiserade bönderna”, att bourgeoisien reinkarneras som själva summanavkardemumman av ”mänskligheten”, att det förment klasslösa samhället skapar en frustration som leder till individens död.

I ett snabbt självporträtt berättar Greider om sin sociala bakgrund, om uppväxten i ett arbetarhem i ”en liten glesbygdshåla” där pojkarna var ”nakna, upptryckta mot väggen / i ett omklädningsrum. - - - Överallt uppradade mot en mur bakom de vuxnas fasader”. Utbrytningen blir inkvisitorisk, författaren lever i det han ”inte ens upplever” och kroppsarbetarna vet ”att de och jag är annorlunda”.

Med ett klart språk i litterärt tillgänglig form skriver Göran Greider i Pasolinis efterföljd protestdikt som inte kan missförstås. Tvånget att spela med i den alltmer klassbetonade samhällsrouletten koncentreras till rummet i förorten. Där börjar den inre världsomseglingen och den mycket skickligt genomförda associationen mellan Pasolinis Rom 1945 och Stockholm vid skiftet mellan 1980-tal och 1990-tal, med de skrytiga höghusen, ”magnifika skjul”. Som Pasolini vid andra världskrigets slut så var Greider 1989 ”ursinnig, lyrisk / full av hopp”.

Av en händelse läste jag Greiders diktsamling Pasolini i Stockholm samma dag som jag på Kunsthaus i Zürich såg en svit jättemålningar av den schweiziske spontanisten Mario Comensoli (1922-1993), en autodidakt från det luganesiska slumproletariatet som i bilder som sprakar av orgiastiskt ljus skildrar livet som levs av hel- eller halvnakna punkare med morotsfärgat hår, som bor i sopcontainers, som runkar och knullar och suger av sig själva och andra, som därför naturligtvis är provocerande utan att det är det de strävar efter, som naturligtvis är destruktiva, framför allt självdestruktiva, men på något underligt sätt samtidigt uppbyggliga, moraliska och krävande. Det är ungdomar i konsumtionssamhällets utkanter, nej, det är ungdomar i konsumtionssamhällets mitt, själva naveln kring vilken den medelklassiga världen kan bygga myten om sin egen förträfflighet. Med sina tidigare porträtt, från 1960-talet, av grovarbetare med vanliga hederliga yrken, visar Comensoli hur dessa båda världar, ungdomsproletariatet och det välorganiserade vuxenproletariatet, någonstans på vägen mot apokalyps vandrar vägen sida vid sida.

Göran Greider skriver att ”gesten jag / nyss gjorde passerade från / skötet jag kom ifrån / till ett iskallt, blänkande stålrör: jag, rörlig exploderande tid, på platser, utan tid…”. När Comensoli målar de i sann mening anarkistiska ungdomarna illustrerar han Greiders protest mot ”höghuset där borta: / blanka fasader, utan berättelser” som leder till ”det äkta upproret”. Hos Greiders och Comensolis ”no-future”-generation har livet kvar sin kraft.

Illustrationer:
Mario Comensoli
Gästarbetare, 1960
Resan, 1969
Morte douce, 1988

Artikeln tidigare publicerad, i något olika versioner, i Sundsvalls Tidning (8.9.1989), KvällsPosten (9.9.1989), LO-Tidningen (1.12.1989) samt i Vår Lösen (6-7, 1989). Här bearbetad och aktualiserad.

Copyright©Bo I. Cavefors 1989, 2006

FIDEL CASTRO OCH KRISTIANSTAD

2006-08-14T14:28:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
FIDEL CASTRO OCH KRISTIANSTAD

Den som gör en resa har alltid något att berätta. Sägs det.

Jag har idag varit i Kristianstad. Det var mycket länge sedan senast.

Efter en resa till Kristianstad finns inte någonting att berätta.

Inte en soldat på gatorna. Inte en officer på krogarna. Högkvarteret tillbommat. Frimurarehotellet har bytt namn och luktar sur matolja. Valskvarnen inhyser Försäkringskassa, kontorshotell samt restaurang. Kasernerna hyser småindustrier som i flertalet fall inte lär överleva starta-eget-bidraget. Konditorierna har samma genomsliskigt söta Dammsugare och Budapestbakelser som konditorierna i Eslöv och Tomelilla (och annorstädes). För att inte tala om konditoriet i Hässleholm. Järnvägsstationen är ett byggnadsminnesskyddat museum. Bussar och tåg lämnar Kristianstad utan att någonsin ha varit destinerade dit. Kristianstads-Bladet ingår numera i Bonnierkoncernen. Trots det är kultursidan förvånansvärt vital. Övergödda babysar i barnvagnarna. Seniga tilltusen åldringar bakom rullatorerna. Inte en enda butik som satsar på hemlagade pajer. Dött dött dött.

Det enda som förefaller ha liv i Kristianstad är Öresundstågen som varje heltimma (ungefär) forslar ett antal resenärer till Lund, Malmö och Köpenhamn. På vägen dit passerar tåget två andra nedlagda SJ-projekt från rälsens begynnelse, tristessmetropolerna Hässleholm och Eslöv. Tåget stannar inte i Sösdala. Däremot stannar tåget i Höör. Jag var på marknaden i Höör, för några år sedan. Det glömmer jag gärna. Samma Dammsugare på konditoriet där som i Kristianstad, Hässleholm, Eslöv och Tomelilla. Och samma negerbollar som numera kallas chokladbullar. Är sockerbagarna medvetna om att det är skillnad mellan bollar och bullar. Man kan alltså inte döpa om negerbollar till chokladbullar, hur som helst.

För att i alla fall i någon mån knyta an till Kristianstads (och Hässleholms) militära förflutna: på Nordskånska fronten intet nytt. Endast nedläggning.

När jag återvänder till Malmö med Öresundståget (avgång 11.17 från Kristianstad) kliver ombord ett gäng vaktmanskap från marinen i Karlskrona (buss från Karlskrona till Kristianstad), fem (tre av dem icke-födda-i-Sverige om man säger så, men talar underbar skånska) pojkar och en (mycket vacker och färgad – Indien?) flicka, pojkflicka. Rekryter. En glassig halvporrtidning, några sexskämt i traditionell ordning. Flickan, tuff, liten till växten, avfärdar alltsammans med ett korthugget skratt. Road, men icke att leka med om någon skulle få för sig. Den ena pojkrekryten, Iran, Palestina eller något liknande, skall hem till mamma, leka, dansa och äta arabisk mat. Allah och Gud trycker varandras händer. En av de blonda pojkarna och en av de svarthåriga skall mötas för att gå på Malmöfestivalen. Osv.

Är det inte ungefär så Fidel Castro tänkte/tänker sig framtiden?

Fidel Castro. Kommendanten på Cuba är onekligen en av de märkligaste figurerna i modern historia. Är han tyrann eller helgon? Positivisterna framhåller gärna att Cuba genomgått en i positiv tydning social revolution under Castros halva århundrade (snart…) vid makten, vad gäller klassutjämning, hudfärgsutjämning, social välfärd som sjukvård, skolor, åldringsvård, osv. Märk väl: kubanerna är också idag ett folk med glädje! Hur många statsmän kan uppvisa en sådan medborgarattityd?

Negativisterna visar på det stora antal fängslade politiker och journalister som protesterat mot Castros envälde under dessa, snart, femtio år. Åtskilliga av motståndarna, som inte lyckats fly/emigrera, har torterats, några har mördats. Så borde inte ha skett. De får ej glömmas.Frågan är: hade de reformer och nytändningar positivisterna framhåller som eftersträvansvärda exempel för hela latin- och sydamerika (och inte bara där…) kunnat genomföras om Castro inte med oacceptabla medel ingripit mot de personer/makter (makter=USA=dessa personer…) som med i stort sett alla medel försökt förhindra den castroistiska socialpolitik som de facto gynnat/gynnar medelkubanen?

Världen är vedervärdig. Måste alltid några offras för att flertalet skall räddas? Vad hade hänt om USA (eller någon annan stat eller organisation) lyckats mörda Castro för fem år sedan, för tio år sedan, för trettio år sedan? Hur hade i så fall dagens Cuba sett ut? Ingen kan svara på en hypotetisk fråga, men troligt är att politiskt inflytelserika delar av det gamla etablissemanget (som idag styr och ställer i Florida!) tagit över, att USA åter blivit en, mer än tidigare i skymundan verkande, kolonialmakt. Rättare sagt: hudfärgsdiskrimineringen hade återupplivats, hela slavattityden och därmed slavsamhället (men naturligtvis i modern, liberal och marknadsanpassad riktning) hade återuppstått, samma liberala monopolekonomi, samma massmediala dominans, men i än högre grad, som i, tex, Sverige. Kort sagt: Bush istället för Castro.

Den intressanta frågan är: hur väljer medelkubanen den dag det gäller att välja mellan chimär och verklighet? Dvs: vilken fattigdom är att föredra, den som bygger på en värld skapad av lögner och medvetet förtryck, eller den som bygger på realiteter?Må den djupt religiöse Fidel Castro den dag han försvinner in i Himlens anonymitet ha ett bra svar på dessa frågor. Vilken våg väger tyngst?

Jag tror Fidel Castro lyckas ta sig in i Paradiset.

Jag vet inte riktigt hur, men på något märkligt sätt illustrerar de sex marinväktarna från Karlskrona Fidel Castros tankar om det önskvärda samhället.

Copyright©Bo I. Cavefors 2006

HERMANN HESSE - MANNEN MED DEN SVARTA MANTELN

2006-08-12T15:26:00.001+01:00

Bo I. Cavefors
HERMANN HESSE – MANNEN MED DEN SVARTA MANTELN

Bok:
Hermann Hesse Trollkarlens barndom och andra berättelser. Urval av Carl-Erik af Geijerstam. Författarförlaget 1989.

Nya himlar och en ny jord hägrade för hädaren Hermann Hesse. Få författare har som han förenat europeisk kulturpessimism med injektioner av metafysisk närvaro, av det översinnliga, av det utomjordiska. Hermann Hesse, denne självutnämnde själens trädgårdsmästare, son till en Indienmissionär som efter återkomsten till hemlandet reds av maran att ha drivits ut ur paradiset. Faderns älsklingspsalm handlade om brutna band och fria fåglar. Så blev det aldrig för missionären men i skarven mellan barndom och ungdom bröt sonen snart sagt alla band med det förflutna. Men först måste oskulden förvandlas till skuldkänslor innan fågeln, efter mycken plåga blev fri och ”vilsen i världen”.

Carl-Erik af Geijerstam sammanställde 1989 en volym med Hesse-historier, Trollkarlens barndom och andra berättelser som följer författaren från de tidigaste barnaåren genom puberteten fram till åren som ung man då han kan se avklarnat på den aning av lycka han kände innan allt förvandlades till fångenskap och ångest i hem och skola.

Den sensible och överbegåvade Hermann Hesse placerades på internatskolor, uppfostringsanstalter och mentalsjukhus. Han köpte en revolver för att skjuta sig, men misslyckades. 14-åringen skriver till föräldrarna: ”Ärade föräldrar. - …ni [är] mig kvitt nu och det räcker ju. Med högaktning, Hermann Hesse. Nihilist (Ha)”. Barnet hade förlorat livsglädjen och genomskådat den förment välmenande kärleken och förbönerna. af Geijerstam påpekar att det som av läkare, rektorer, präster, anstaltsföreståndare och föräldrar kallades för sjukdom intet annat var än ”en egenartad ung människas väg till sig själv i dunkel aning om de krafter som bodde inom henne”. ”Sjukdomen” var ett led i ett brådmoget barns utveckling, men mitt i denna apokalyps där barnets liv går mot undergång och genomlever helvetet för att kunna tränga in i nya himlar och upptäcka en annan värld där banden brutits och fågeln är fri, där finns inte endast föräldrarnas oförstånd, rigida religiositet utan även deras ”outtömliga tålamod och deras omsorgsfulla kärlek till sonen” (af Geijerstam). Men jag undrar… kan man älska den man förskjuter?

Hermann Hesses berättelser om sin barndom och ungdom är skrivna under en lång tidsperiod, 60 år, alltifrån breven till föräldrarna 1892 till Aprilbrev 1952. Under hela sitt författarskap återvänder Hesse till barndomen, ”denna äng med sina otaliga detaljer”. Hans kärlek till natur och djur, att vistas ute i det fria, blev tidigt ett försök till flykt bort från blygheten han kände inför främmande människor. Och, naturligtvis, och kanske främst, en flykt undan föräldrar och andra vuxna auktoritetspersoner.

Gossen Hesse ville bli trollkarl. Han kände sig dåligt tillfreds med ”verkligheten”, ville förbättra den, ”förvandla den, förtrolla den”. När han ser tillbaka förstår han att hans önskan var att leva under den magiska kraftens tecken; tidigt tvivlade han på den treenige guden och insåg att det fanns andra sätt än det kristna att bedja. Genom morfadern, en lärd Indienmissionär som talade pali och sanskrit, lärde sig Hermann Hesse att hans egen värld är ett mikrokosmos i det makrokosmos där guden Pan spelar huvudrollen i hednagudars skepnader inför ”tusentals miljoner människor” som har en annan tro än vi, ”andra seder, språk och hudfärg” och ”andra gudar, dygder och laster än vi”.

Författaren, filosofen, drömmaren och sökaren, kanske framför allt sökaren Hermann Hesse fostras genom att av föräldrar och andra vuxna med tvång böjas som en savfylld videkvist. De smärtsamma ungdomsåren lär honom att intet är fast, stabilt och förblivande, att allt lever och förvandlas, att allt löses upp och föds på nytt.

Det är förunderligt vilken aktualitet Hesse har också idag. Hans starka intellekt och djupa förtrogenhet med själens och naturens mysterier, skarpblicken för människors beteenden snittar upp och blottlägger dolda djup, obarmhärtigt, som när han skriver om mötet mellan fadern och en tiggare. Hesse redogör för sin egen själs skrymslen i den förtätade och detaljrika berättelsen Barnasjäl; han söker igenom faderns arbetsrum på jakt efter hemligheter och i en bastflätad indisk skål finner han en krans torkade fikon med socker, som har en ”underbar tyngd”, som testiklar, när han väger dem i handen. Några fikon stoppar han i fickan, ett i munnen. Äventyret hade inte varit förgäves: ”Ingen befrielse, ingen tröst” kunde längre beröva honom denna förtrollning. Medveten om skuldkänslorna som kommer efteråt utsätter han sig frivilligt för det olovliga och tar stoiskt men på något märkligt sätt längtande emot det väntade fysiska straffet. Hans knäppta händer är en lögn och hans ”andäktiga hållning en hädelse”. Detta sökande efter det ovanliga, efter det icke tillåtna, efter den slipade sax som klipper av banden och släpper fågeln fri, innebär att alla själens stängsel och alla konventioners murar rivs. Slagsmålet med en kamrat åtföljs av ”vulgära och primitiva förbannelser och skymford”, tårarna rinner och blodet sprutar ur mun, men världen är underbar, den har plötsligt fått mening, det är ”gott att leva, gott att hugga in, gott att blöda och själv få blod att rinna”.

Bakom allt detta finns den märkliga, problematiska, jag skulle vilja säga sjukliga bindningen till föräldrarna, framför allt till fadern som längtade efter men aldrig fann friheten. När det skär sig mellan son och fader och agan blir nästa steg längtar sonen efter att straffet skall bli hårt, att han skall bli slagen, inspärrad, tvingas svälta, bli bortstött. Allt detta fysiska våld skrämmer honom inte, han snarare längtar efter det, men han vill slippa det han inte orkar med, den kvalfyllda ångesten och den olidliga väntan på att straffet skall utmätas. När piskan väl viner har han nått målet, han söker en auktoritet, någon han kan känna vördnad inför; själen trivs bäst och blommar som vackrast när den kan tillbedja och ”sträva mot höga mål”. Möjligheten att sträva mot höga mål ges emellertid sällan i barnets värld, men som pojke kan Hermann Hesse med fantasins hjälp leva sig in i en annan värld och ge sig av till skogen som ”rövare, riddare eller indian”.

Man måste våga börja resan genom livet. Den som aldrig trycker på startknappen har heller inget mål att färdas mot. Det finns inget att förlora men många och helt olika nya världar att vinna. Tiggaren var en främling för fadern, men fadern var också en främling för tiggaren. Allt och alla fyller sin funktion i denna Hessemytologi där människorna är bröder. Trollkarlens magiska kraft finns i den svarta manteln när han sveper den över kaniner som doftar av liv och saftigt gräs, av ”mjölk, blod och fortplantning”, den svarta manteln som skyddar korpen ”vars svarta hårda ögon” lyser likt det eviga livets lampa.

Hermann Hesse förvandlar livet och världen när han skriver. På så sätt är han faktiskt en trollkarl. Carl-Erik af Geijerstams utomordentliga texturval är mästerligt översatt. Trollkarlens barndom och andra berättelser bör finnas under varje ung mans huvudkudde vid nästa födelsedag eller när julafton övergår i juldag.

Artikeln tidigare publicerad i Sundsvalls Tidning (6.12.1989) samt i Barometern (7.12.1989). Här bearbetad.

Illustrationerna:
Hermann Hesse. Av Andy Warhol 1985
Stäppvargen/Hermann Hesse. Playboy, Paris 1975
Stäppvargen/Hermann Hesse. Karikatyr av Milton Glaser

Copyright©Bo I. Cavefors 1989, 2006

VAD ÄR LYRIK?

2006-08-11T11:00:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
VAD ÄR LYRIK?

Va faen e lyrik?
Vanlig prosatext
som
författaren klipper av då
och då för att
få annan rytm, ett
understatement
för att göra
det hela mer
obegripligt?

Bertolt Brecht ansåg att lyriken, kanske menade han lyrikern?, befinner sig i ständigt krigstillstånd gentemot rationellt tänkande. Samtidigt ansåg samme Brecht att lyriken var alldeles utmärkt som subjektivt debattforum. Politisk poesi. Dikter i politiska idéers tjänst. Propagandapoesi. Upp till kamp. Låter som kultursidan i Dagens Nyheter eller som när Svenska Dagbladets Werkelid kastar sig över Påven. Patetiskt.

Brecht talade om två olika former av lyriskt språk, att lyrik och logik är två oförenliga storheter, att det inte finns objektiva metoder att mäta med när lyrik skall analyseras. Inget nytt för vår tid att hävda sådant. Friedrich Gottfried Klopstock var av samma åsikt redan 1759 när han skrev om poesins ”natur” och vidareutvecklade Martin Opitz (1597-1639) teorier om barockpoesins runda former. Båda menade att lyrik kräver känsla för ordet, för ordets makt att förvandla sig självt, byta färg och form, att skimra som kameleonten för att mäkta bära vittnesbörd om människosjälens subtila och sensibla mysterium. Sådana diffusa ordningsregler får givetvis ett större antal potentater att anmäla sig som förklaringsgurus. Hugo von Hofmannsthal menade att man når in till poesins kärna genom det vänskapliga samtalets form. Ack ja, dessa eviga debattörer som aldrig lyfter rumpan från krogstolen, symbolisk eller ej. Men inte tror i alla fall jag att det alltför myckna tyckandet och diskuterandet och de alltför många samtalen, där åsikterna ”bryts” emot varandra, leder fram till att det blir särskilt mycket sagt. Sagt. Ordet tänkt har jag inte ens tänkt. Ezra Pound menade med geni ”en ofrånkomlig snabbhet och exakthet inom ett givet område”. Alltså: håll dig till ämnet, strunta i den rådande smaken, avfärda dunkairyggenekvilibristerna. Dikten och diktaren försvinner i alla fall alltför ofta ut i ett intellektuellt tomrum under resans gång. I sin avhandling Sprache und Verwandlung (1985) menar Johannes Anderegg att dikt, i motsats till fiktion, återger erfarenheter av sådant slag som endast ernås genom ett språk i förvandling, till förvandling genom erfarenheter, estetiska upplevelser. En författare, en diktare, utan erfarenheter är ingen diktare i Ordets bemärkelse.

Men Brecht? … och Hans Magnus Enzensberger som i Gottfried Benns efterföljd sysslat en hel del med problemet om det motsägelsefulla i relationerna mellan världens absoluta tillstånd och den engagerade och engagerande diktningens uppfattning om världens absoluta tillstånd. Avståndet kan ibland vara fruktansvärt stort, lätt att upptäcka, lätt att förtränga, alltid kvävande, men Enzensberger kommer tyvärr inte längre än att konstatera just detta faktum, som var och en kan knyppla vidare på genom att ta upp tråden i Damen-Konversations-Lexikon (10 band 1834-1838) där encyklopedisten menar att lyrisk poesi formas när diktaren uttrycker sitt ”innersta”.

Snudd på katastrof: Klopfstock, Brecht och Enzensberger... och Damen-Konversations-Lexikon! Kommer man inte längre? Inte genom att ta del av Horace Engdahls problem med Atterbom och ”rösten”, men kanske genom att ägna en stunds mediterande åt kristna mystikers poesi och att lära något av George Steiners och Descartes ”närvaro genom verklig substantiation av språk och form”? Konkret: hur skall diktens yttre form modelleras för att hävda sig gentemot lyrikteoretiker vilka till skillnad från diktarna har möjlighet hämta kraft och ordval via institutionella språk- och talformer och därmed kan göra sig till talesmän för tidens tendenser, dvs framstå som kulturella modelejon. Är det något fel i att som diktare likt Nietzsche och Schopenhauer fly in i en reflexartad tillvaro av ontologiskt metafysisk exententialism?

Eller? Mystikerna inom judendom, kristendom och islam har aldrig varit ontologiskt metafysiska existentialister. Eller kanske dock: Ezra Pound konstaterar torrt, i Gajd till Kultuuren, att ”sakliga personer [har] varit överens om att mysterier är mysterier” och att ”ingen människa kan skaffa sin nästa en biljett dit på någon resebyrå”. Robert Musil skriver (1931) i essän Der Geist des Gedichts att lyriken är ett gränsfall mellan logik och irrationalitet. Paul Celan analyserade den diskursiva gränsen mellan diktarens faktiska och icke-förklarande bildspråk och vad läsaren förväntar sig av tydlighet och sensibilitet. Celan utgick från sina konstteoretiska erfarenheter av läsningen av Büchners verk och fann i dennes språk mängder av lyriska metaforer som sedan inspirerade honom i det egna skrivandet ”in eigenem Name” såväl som på uppdrag av ”eines ganzes Anderen”. Alltså: problemet finns egentligen i det enkla faktum att det klickar betänkligt i umgänget mellan det poetiska språket och det kultiverade vardagsspråk som kommunikationstekniskt sett har föga gemensamt med den verklighet diktaren vill beskriva. ”Lämna det du inte begriper i fred!” manar Pound såväl lyriker som kritiker i Gajd till Kultuuren och hänvisar till Platon, ”det sirliga svinet”, som förespråkade att ”poeter” skulle uteslutas ur hans planerade stat, men ”han underlät att NÄMNA NÄRMARE att han menade skraltiga poeter”. Men vem avgör vad som är dålig poesi och vem namnger de poeter som inte skulle godkänts av Platon? Pound menar att till och med stoikerna lurades ”längst ut på grenen” och där talar om epirosis trots att de inte visste mer om detta ”än ni, jag eller Herakleitos”.

Är inte all lyrik egentligen subjektiv? Den beskriver inte protester, kan inte beskriva protester, den ÄR protest och ger motbilder till samhällets officiella rapportering om människors reella verkligheter. Lyrikerna lyriska själstillstånd beskrivs av Friedrich Nietzsche i Geburt der Tragödie... när han utgår ifrån sina dionysiska erfarenheter av individens återkomst i Varat. Med Nietzsches lyrikteoretiska reflektioner i bakfickan kanske det kan bli möjligt för framtidens lyriker hävda lyrikens företräde framför andra litterära former. Det gäller att härska över det obekanta genom att systematisera visionerna.

3 titlar aktuella i sammanhanget:
Ludwig Völker (red.) Lyriktheorie. Verlag Philipp Reclam jun., Stuttgart 1990.
Ezra Pound Gajd till Kultuuren. Bo Cavefors Verlag, Zürich 1981.
Bo I. Cavefors Essän Kristen Poesi i Se Gud!, kartusianmunkar beskriver kontemplationens väg. Johan Hammarströms Bokförlag, Umeå 2004.

Copyright ©Bo I. Cavefors 2006

HORACE ENGDAHL OCH RÖSTEN

2006-08-10T06:34:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
ENGDAHL OCH RÖSTEN

Bok:
Horace Engdahl Beröringens ABC. En essä om rösten i litteraturen. Bonniers, Stockholm 1994.

Anslaget är magnifikt, tonläget högt när Horace Engdahl i företalet till Beröringens ABC tackar Svenska Akademien och Kungliga Vitterhetsakademien för frikostig lön och generöst resebidrag när det gällt att skriva en essä om vad som uppenbarades för författaren när han mot slutet av 1980-talet skrev om Atterbom, nämligen att Engdahl plötsligt förstod att för Atterbom var en röst något utöver det som vanligen lägges in i ordet, och att "detta förklarade mycket" (för Engdahl).

Engdahl, bland annat litteraturkritiker i Dagens Nyheter, skapar hos läsaren stora förväntningar om vad som skall förklaras, men efterhand som texterna om Goethe, bröderna Schlegel, Stendahl, Novalis, Marinetti, Ekelöf, Blanchot och Beckett flimrar förbi, rutschar alltsammans ut i tomma intet.

Efter självklarheter som att "en ton som inget ord kan beskriva" inte finns i själva satsen "utan tillhör yttrandet" och att den "tysta läsningen" i lika hög grad som lyssnandet är "beroende av förmågan att uppfatta dessa nyanser", frågar sig Engdahl om tjugofemåringen Friedrich Schlegel är denna svårfångade tons upptäckare. Svaret är Nej, men i sin recension av Goethes Wilhelm Meisters läroår inser Schlegel "fulla vidden av fenomenet", skriver Engdahl.

Nå. Engdahl befarar att ej heller idag, tvåhundra år senare, existerar förutsättningar för att uppfatta denna outsägbara ton. Så ej heller vad gäller Schlegels eget författarskap, inte ens Lucinde (1799), "detta drivande moln av erotisk stämningsprosa".

Helt i onödan ironiserar Engdahl över att Schlegel talar om "idén om en röst som inte kommer ur något jag", utan om något som Engdahl finner "betänkligt" likna "den romantiska idén om folkdiktningen". Denna förnuftsvändning hos den åldrande revolutionären Schlegel, som också innebar konvertering till katolicism och politiskt närmande till Metternich, beklagar naturligtvis Engdahl.

Den Schlegel som 1795 bereder väg för andlig omvälvning i Tyskland, liknande den som genomlidits i Frankrike, fann så småningom att det inte var särskilt klokt att framhärda med de ambitionerna sedan han blivit medveten om franska revolutionärers härjningar. Intellektuellt, socialt och politiskt genomfördes i det övriga, konservativare Europa, förändringar snabbare än i Frankrike. Det räcker att nämna fackföreningsrörelsen och kvinnans emancipation med vidhängande rösträtt.

Engdahls resonemang är roande men inte djuplodande, så länge han rör sig på domänerna kring Goethe och romantikerna. Sedan går luften ur essäerna. Skepsis väcker det rigorösa försöket att skapa klarhet i hemligheten med Stendahls författarskap och när Engdahl beskyller Mallarméforskarna för "gravallvar" och för att tyngas av "konstruktionsbehov", tjänar det som god självkarakteristik vad gäller hans egna funderingar kring Marinetti och futurismen. Engdahls propåer är ogenomtänkta och/eller vilseledande, förmodligen därför att han inte, som futuristerna, tror på "konstens samhällsnytta".

Men att som Marinetti vara högljudd behöver faktiskt inte innebära att endast vilja överrösta. Jag förstår inte hur Engdahl kan hävda att "lyssnandet" för futuristerna skulle framstå som "defaitistiskt". Tvärtom är det så, att futuristernas nogsamma avlyssnande av tiden de lever i, gör dem intressanta.

Kapitlen om Björling, Ekelöf och Blanchot lämnar inte ramarna för god litteraturhistoria på uppslagsboksstadiet och de avslutande kortkommentarerna - bland annat om svenska mäns erfarenheter av svårigheterna "att förföra en fransyska på skolfranska" - tillhör den svenska akademiens kuriosakabinett.

Sammanfattningsvis är Engdahls essäsamling ett prov på den arrogans inom litteraturforskningen som gjort sig bred de senaste decennierna, att publicera avhandlingar och essäistik som i huvudsak består av referat och hänvisningar till andras klipska idéer. Vilka misssförstås. Engdahl är ett praktexempel på medelmåttans tillkortakommanden. Märkligt nog fick jag idag per mail en intressant kommentar från min gode vän Lord Byron, vad gäller artikeln om George Steiner: "Engdahls läsning och försök att redogöra för röstens och tonens fenomen samt funktion i en text är förvisso ett hedervärt arbete, men tyvärr vänder sig Engdahl alltför starkt emot kratyliskan, dvs Kratylos - som dyker upp i en av Platons dialoger - försök att blottlägga ordens egentliga mening. På detta vis försöker han komma undan futurismen, dadaismen, surrealismen och dessutom tränga ut den teologiska och språkmetafysiska tolkningen av poesi: Swedenborg, Heidegger osv - all form av syn på ordet som Ord förintas. Det är ingen slump att Engdahl påpekar (två gånger vill jag minnas) att Mallarmé var ateist...".

Varför svensk litterartur och dess uttydare övergivit oss i denna ishavsvinter skall inte diskuteras här. Möjligen kan det bero på svensk litteraturs oförmåga att bakom ord höra den röst Atterbom talar om.

Artikeln ursprungligen publicerad i Barometern, 6 oktober 1994. Här aktualiserad. Artikeln i sin ursprungsform finns i samlingen Kulturopium, Johan Hammarströms Bokförlag 2004, som även innehåller artiklar om bla Gombrowicz, Lagercrantz och Groth.

Copyright©Bo I. Cavefors, 1994, 2004, 2006

GEORGE STEINER SLÅSS...

2006-08-09T15:40:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
GEORGE STEINER SLÅSS FÖR GUD OCH KONSTEN

Bok:
George Steiner Von realer Gegenwart. Hat unser Sprechen Inhalt? Carl Hanser Verlag, München 1990

Redan den gamle filosofen Leibniz frågade sig vad som var innehåll respektive förpackning, vad som var substans respektive katakes. Varför produceras konstverk? Är det nödvändigt att skriva dikter? Vem, utöver upphovsmannen, har glädje av all denna produktion? Samma frågor formuleras på nytt av George Steiner, född i Paris 1929, uppvuxen i USA, numera bosatt i Cambridge, konservativ tänkare, jude, författare till bla en bok om Martin Heidegger. Steiners propåer kan förefalla onödiga eftersom så många ställt dem långt tidigare, naturligtvis de allt äldre grekerna, men också alla dessa tänkare, filosofer och teologer som verkat under ett par årtusenden e.Kr.. Steiners propåer kan dessutom förefalla onödigt naiva i en nutida värld som översköljs av databankers och tankesmedjors komprimerade information, websites, bloggar, telefax, telex, sms, osv. Vem tänker idag på ordens reella innebörd? Vem ägnar en tanke åt språkets substans? Många ordets professionalister, vetenskapsmän, författare och journalister har uppenbarligen resignerat och försummar plikten att försvara språkkulturen och tillåter trendmakares ordjonglerier och illustra imitatörers manipulationer av ordens innebörd.

Mot allt sådant bjuder Steiner hårdnackat motstånd. Steiners motstånd mot sådan subkultur och sådana provokationer blir så mycket starkare och effektivare eftersom han samtidigt konfronterar läsaren med trosfrågan om Guds existens. Existerar Gud i mer än Ordet? När Steiner talar om här och nu menar han Skaparens närvaro, den Gud moderna tiders människor trodde sig en gång för alla ha avlivat. Steiner aktualiserar uppfattningen att inget konstverk, ingen roman och ingen dikt är möjlig eller ens tänkbar utan Guds närvaro. Det är en filosofisk tanke som borde kunna uppskattas av teologer inom såväl judendom, kristendom som islam.

Klagovisor över den gudlösa civilisationen är förvisso inget nytt men Steiner bjuder på kombinationen vetenskaplig träning i litteraturens och ordens snåriga urskogar med den lärde judens religiösa sensibilitet. Den skicklige essäisten Steiner vill övertyga oss om det kloka i att återta, återfå, barnatron, att kritiskt granska kritiker som kommenterar böcker à la Guide Michelin och därmed likt girigt klängande parasitära slingerväxter dödar kulturens träd. Steiner startar undersökningen i judisk historia och går vidare till medeltidens skolastiker och destillerar ur detta den evigt kommenterande cirkularitet, textförståelse, som utgår från det självklara vetande som är smörjolja i de ständigt pågående dialoger och kommentarer genom vilka kabbalisten reducerar världen till koder i en aldrig avslutad process.

Kriserna inom vetenskapliga discipliner, framför allt inom psykoanalysen, visar att man glömt detta intellektuella kretslopp och därför har svårt förstå vad som sker i världen och i människors inre. Gud kan inte sopas bort från det mänskliga Varats färd från mening till meningsfullhet, struktur måste förvandlas till interpretation om komposition, kritik följas av kritik. Vad vore Miltons Paradise Lost, Alexander Popes satirer, Ezra Pounds Cantos utan Homeros, Vergilius och Dante. Dialogen bör inte ha något slut. Ingen bör eftersträva att dialogen får ett slut. Den ena diskursen bör interpretatoriskt följa på den andra för att inspirera nya essäister och locka fram bok efter bok, artikel efter artikel. Denna oändlighetsmaskin bör stå fadder till visioner och revisioner. Primärtexterna bör vara den djupa brunn ur vilken egensinniga exegeter fiskar nya tankar. Källan Z inspirerar X till arbeten vilka kritiseras av Y. Sekundärtext följer på sekundärtext.

Judendomen vore otänkbar, menar Steiner, utan denna fortlöpande kommentar till kommentaren till kommentaren. Talmuds exegeter ser inget slut på talmudstudierna medan Thomas ab Aquino med Summa theologiæ förgäves försöker sätta punkt och låta primärtexterna vara detta och detta och därutöver intet, ett semantiskt avslut. Ortodox evighet är motsatsen till oändlig interpretatorisk revision. Det finns inte en hierarkisk avgrund mellan primärtexter och sekundärtexter, båda är likvärdiga i den semiotiska totaliteten, i écriture. Enda skillnaden mellan dikten och dess kommentar är det retoriska formen. Praktexemplet om vår tids fascination inför det mytiska, likvärdig tidiga renässansens mytologier, är T.S.Eliots utveckling från The Waste Land till Four Quartets, från det bekanta till det mytiska terra incognita där det obekanta får mening först sedan det inordnats i en systematiserad och doktrinär vision.

Språkvetenskapligt lokaliserar Steiner början av denna process till 1870-talet då modernismen bryter relationen mellan ord och samtid med Rimbauds ”Je est un autre” och Mallarmé frigör språket från yttre referenser, konkretiserat i vår tid kanske framför allt med Jacques Derridas dekonstruktiva tack och adjö till verkligheten, till all verklighet, genom ”Différence”. Sinnlikt medvetande försvinner genom något som är förvillande likt fysikerns Svarta Hål.

Von realer Gegenwart är en storslagen rundmålning av sann verklighets närvaro med den så kallade tidsandan representerad av konstruktivister, poststrukturalister och radikalfeminister vilka alla skärskådas med retorisk briljans. Exorcisten Steiner driver demonerna ut ur Drakulaborgen, bort från allt som liknar lyxig nihilismkultur. Man hör hur vargarna ylar och hyenorna skriker. På avstånd. Steiner slåss för en konstdefinition där återskapandets kultur och den ursprungliga Skapelsen alltid är närvarande. Endast i gemenskap med Guds ande och Skaparens skapelse fyller konsten reell funktion.

Människan är återskapare men känner sällan villkoren. Vi talar om soluppgång och solnedgång som vore Kopernikus okänd; tomma metaforer och språkliga egendomligheter terroriserar människans ordskatter och hennes grammatik. Ordet ros äger varken stjälk eller blad eller törnen, det har ingen färg och ingen doft, är per se ett villkorslöst fonetiskt tecken. Ordet ros legitimeras och får livskraft genom två vokaler och två konsonanter konstaterade Mallarmé, ”Tabsence de toute rose”. Sådan är källan till modern estetik och filosofi, den ontologiska nihilism Heidegger betecknade som ”Nichtigkeit”, Guds existens förnekas genom oreflekterat språk. Talas det om Gud sker det i termer som vore han en grammatisk fossil. Steiner ser Guds närvaro som något oavvisligt, ofrånkomligt, i varje estetik, i all litteratur, i bildkonst och musik. Utan de gudomliga erfarenheterna finns inget andligt innehåll, ingen sinnets substans i det sanna Varat. Steiner åberopar sig på Descartes och Kant och på alla de diktare, konstnärer och kompositörer som under årtusenden gjort närvaron verklig genom substantiation av språk och form. Steiner refererar till Pasternak, Beckett, Picasso, till Joyces Ulysses, till Thomas Manns Joseftrilogi och till Hermann Brochs Vergilii död.

Utvecklingen från religion till mysticism, från det teologiska till det esoteriska manifesteras i icke-objektiva och icke-närvarande konstformer som dadaism och senare, snarlika, skolor. Botho Strauss påpekar i en efterskrift till den tyska upplagan av Steiners stridsskrift att dennes textteologi har åtskilligt gemensamt med mytologiserande författare vilka revolterar mot den moderna världen, som Giulio Evola och den kolumbianske hierarkiske katoliken Nicolás Gómez Dávila. Det innebär att reaktionären inte skall förväxlas med bakåtsträvande, politiskt-teoretiska radikaler som försöker hejda utveckling och framsteg utan är en person som återupplivar och aktiverar vad som fallit i glömska. Denna uppgift är den inneboende kraften i varje stort konstverk, ett tidlöst konservativt komihåg för varje epok och för varje generation som glömt det som varit. I sitt complicato lever det oförklarligt vackra, i totaliteten av oförstörbar naken skönhet och sanning; intermittent intellektualism är den navelsträng som binder människan vid ursprunget, vid Gud.

Artikeln tidigare publicerad i Svensk Tidskrift, nr 2, 1991. Här något aktualiserad.

Copyright©Bo I. Cavefors 1991, 2006

JIM MORRISON - MER LEVANDE ÄN DÖD

2006-08-05T17:48:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
JIM MORRISON – MER LEVANDE ÄN DÖD TROTS TVÅ JORDFÄSTNINGAR

Den unge Jim Morrisons lidanden förvandlades tyvärr till kitschigt klatschigt spektakulär pekoralsåpa när Oliver Stone gav sig på att filma en av 1960-talets stora rock’n’roll-mystiker.

Trots, eller kanske tack vare, inspelningskostnader på motsvarande mer än tvåhundra miljoner svenska kronor (en stor summa pengar att ha i fickan vid början av 1990-talet), referenser till och reverenser för storheter som Nietzsche och Artaud och tvivelaktiga bidrag av sniffarkompisar, älskarinnor och popbranschens yuppiesar, eller kanske just därför, blev filmen en snyftig passionshistoria om uppgång och fall. När det kunde blivit en hetsig rock’n’roll om sexuell, musikalisk och litterär extas. Något som Artaud på sin tid bjöd på utan att veta ett dyft om rock’n’roll.

Jim Morrison var ej endast en karismatisk scenartist och skicklig koreograf, det senare glöms oftast bort när det skrivs om honom, nej, han var även en betydande författare, skön sexsymbol och skärpt intellektuell vissångare, en diktare, en ironiker som med hjälp av det fantastiska rockbandet Doors skrev in sig i musik- och litteraturhistorien. Jämsides med Jimi Hendrix och Brian Jones är Jim Morrison den som betytt mest för rockmusikens utveckling, må alla brittiska stenar förlåta mig dessa ord. Jaja. Faktiskt. Till skillnad från Velvet Underground och ljudhöjdare som Mothers of Invention anknöt Jim Morrison till traditionell vistradition; en svårmodig ballad framförd med hans mörka röst var en erotisk urladdning utan like, ett runk med full utlösning.

Det enda positiva med Stones (borde han inte tvingats byta efternamn?) film var Val Kilmers porträtt av Jim Morrison som den sista hjälten på barrikaden för coca och fucking istället för coca-cola och joggning. Naturligtvis var Morrison skandalomsusad men när han 1969 i Miami knäppte upp knapparna i skinnjeansen, lät byxorna falla mot scengolvet och demonstrerade allt det goda han hade mellan låren var det inte fråga om skandal, eller var det skandal?, nej, det var i sann Artaudanda fråga om att genom konsekvent uppföljning av ett artisteri och av en exhibitionistiskt sexuell besatthet bjuda publiken ej endast på sina förhäxande ögon utan också den vackra kuken (någon har tyvärr kastrerat fotografiet).

Androgynt sköne flickpojken Jim Morrison förvandlades under några snabbt förbiilande karriärår till pluffsig teddybjörn. De intensiva ögonen slocknade till trötta speglar av vad som varit och de skarpt vinklade ögonbrynen försvann in i allt mörkare och allt dystrare ögongrottor. Trots all denna misär fanns dragningskraften kvar och på Hervé Mullers fotografier från 1971 är den sensuella munnen lika attraktiv som tidigare trots, eller därför att, att den förädlats med aningen arrogans, av en trötthetens arrogans som Peter Handke, kanske, skulle formulerat det. Den reliefskarpa amorbågen och den med lätt förakt uppdragna överläppens högra halva hade man gärna blivit kysst av.

Likt Jimi Hendrix, död 1970, balanserade Jim Morrison på klippkanten mot avgrunden. När Hendrix två veckor före sin död agerade i Danmark och spelade Message Of Love talade han med publiken om återfödelse och om att han ”sedan länge varit död”. Sådant kunde även Jim Morrison hävdat, James Douglas Morrison, som 1971 placerades i jorden, underjorden, på Père-Lachaise-kyrkogården i Paris, sida vid sida med andra, men dock ej så vackra outsiders som Oscar Wilde och Marcel Proust.

Jim Morrison är sedan länge död, men hans charm och den erotiska rösten överlever. Jimi Hendrix gitarrsolon och Jim Morrisons kåta röst hälsar oss förhoppningsvis välkomna när vi träder över tröskeln in i evigheten.

Artikeln tidigare publicerad i Finanstidningen, 25-27.5.1991. Här obetydligt reviderad

Copyright©Bo I. Cavefors 1991, 2006

MAX ERNST I VÄNTAN PÅ PARADISET

2006-08-04T19:06:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
MAX ERNST I VÄNTAN PÅ PARADISET

Med hjälp av sponsrade miljoner från bla Daimler, IBM och AEG kombinerades från 1978 och ett antal år därefter, i Baden-Württenberg, under ministerpresient Lothar Späths regerande, kulturpolitik med socialpolitik. Kraschen kom 1990 sedan såväl CDU:s partibossar som väljarna tröttnat på kulturfurstens absolutistiska ledarstil. Minnesmärkena finns emellertid kvar och Späth lär går till tysk kulturhistoria lika benhårt säkert som att Kohl i framtida historieböcker kommer framställas som den store fridsfursten, den store fredsmäklaren som, nästan den ende, som fattade galoppen när DDR startade uppgörelsen med sig självt. DDR finns inte kvar, mer än som tragiskt, eller nostalgiskt, minne, alltefter vars och ens läggning och personliga ihågkomster. Lothar Späths kulturkampsmanifestationer står där de står, som Sven Dufva, akademier, museer, konsthallar och teatrar. Framtidens skattebetalare kan ej annat än acceptera att kulturbudgeten prioriteras generationer framöver. Skattebetalarna är förmodligen glada över att några Späthintitiativ aldrig förverkligades, som show-akademien i Heidelberg med Caterina Valente som rektor.

I Baden-Württenberg fanns och finns drygt 900 muséer och huvudstaden Stuttgart, knappt 600.000 invånare, därav tjugo procent (1991, idag troligen högre antal) invandrare. 1991 skröt man med 22 parkeringshus, 21 muséer, 20 konstgallerier och 33 biografer. Lothar Späths regentskap kröntes av att John Sterling ritade Staatsgalerie Stuttgart, kostnad 64 miljoner DM (mycket pengar då, idag inte mycket mer än en normal kvartalsförtjänst för svenska Vattenfall). Detta Staatsgalerie visade under sommaren 1991 en väl vald kollektion omfattande 300 arbeten av den då etthundraårsjubilerande Max Ernst (2.4.1891 – 1.4.1976). Utställningen hade tidigare framförts på Tate Gallery i London och Centre Pompidou i Paris.

Max-Ernst-utställningen var verkligen levande och representativ. Max Ernsts aktiva bilder kombinerades med de passiva, det skeptiska seendet av världens kabaretnummer kontrasterades mot ett dadaistiskt återskapande av den faktiska verkligheten. Ur denna visionära värld kunde man välja mellan att härda ut och överleva eller gå apokalypsen till mötes. Realitet och motstånd förenades med frihetskamp och vilja till uppror, kanske till och med terrorrevolution. Genom sina collage kommenterar Max Ernst den elementära frågan om Varats oantastbarhet och han återger per de réalité skräckinjagande bilder med förstörda, sönderbombade, städer, döda skogar, ökenlikt ödelagda landskap, vildvuxen vegetation, söndertrasade, av bomber sönderstyckade kroppar, mekaniskt reproducerade människor, antropomorfa djur.

Max Ernst besvor apokalypsen genom att välsigna vanvettet. Denna faktaspäckade bildvärld och konstnärens privata visioner återgivna i vackra och skräckinjagande bilder rekapitulerar vår tids, ja hela 1900-talets historia med symboler och symbolik för och från det undermedvetna och det omänskliga. Bomber, bomber, bomber. Till försvar för demokratin. Det fria associerandet hos Max Ernst har samma bottenklang som hos Max Beckmanns och Otto Dix’ krigsneuroser där återskapandet av egen ångest och av omvärlden påtvingade hallucinationer som även för betraktaren, med händerna på ryggen och utställningskatalogen i höger hand, öppnar vägen mot tillnyktring.

Tillnyktring? Ja, tips: ta en titt på Peter Weiss’ collage till den självbiografiska boken Diagnos och Per Wizéns Caravaggiotolkningar. Konsthistoriskt är sådant som Max Ernst, Weiss och Wizén sysslar med en välbehövlig chockterapi, att oro och självtvivel, behovet att blotta sig själv för att få omvärlden att öppna sig, som när Max Ernst i klaustrofobiska Histoire Naturelle-collage som die rheinische nacht (1944, se illustrationen) beskriver en revolutionär världs- och människosyn som startar med Oidipusmyten, incest och kastration och slutar

med föräldrars erfarenheter av aktiva barn och fadersdrömmar om längtan efter uppskattning och förståelse av de undermedvetna behoven. Hos barnen, mot barnen. Max Ernst analyserar allt detta i sina collage och målningar med knullande par och totalerotiserade monster. Max Ernsts konstnärliga oblyghet, hans dadaistiska lust till dekadens och demonism förvandlar med lätt hand drömmar till ekonografiska bildvärldar.

Likt så många andra konstnärer uppfattade Max Ernst sin ångest inför verkligheten som en gudomlig gudagåva, nådegåva. Som stod långt bortom de freudianska drömtydningarnas inbillningsvärld. Max Ernsts drömmar och fantasier är terapeutiska hjälpmedel för att stå emot tidsandan och för att förbereda den slutliga resan bort. I Max Ernst dadalandskap från 1920-talet är undergångsfanatismen resultatet av kampen för överlevnad under fyra års skyttegravskrig 1914-1918, de är resultaten av föräldrars pliktidioti att sälja söner som kanonföda. Också i detta är Max Ernst aktuell idag. Men, Max Ernst räddades till livet, slumpen, fysiskt överlever han första världskriget men i själen dör han och återföds först sedan kapitulationen undertecknats.

Pablo Picassos Guernica är det mest välkända populistiska uttrycket för denna erfarenhet av panik och av att helt vara utlämnad åt vargarnas glupskhet. Första världskrigets holocaust och det följande traumat innebar att en hel generation europeiska konstnärer ställdes inför en etisk och konstnärlig revolution som kan jämföras med vad som skedde inom konsten efter trettioåriga kriget. Då flög barockmåleriet på spröda änglavingar över Europa, lika snabbt och eldfängt som surrealismen efter 1918.

Max Ernst målade sina visioner med mildare pensel än han etsade collagens chizofrena hallucinationer. De ofta droginspirerade (säkerligen kokain) poetiska målningarna skiljer sig från collagen genom att mer vara konstnären själv och mindre bevis på hans tekniska kunnande. Collagens frusterande bildvärld av skräck och fasa ersättes i ljusa målningar, som hut in der hand, hut av dem kopf (1913) och der kaiser von wahana (1920, se illustrationen, här något beskuren). Den tidiga produktionen med landskap, porträtt och religiösa motiv är tydligt inspirerade av konstnärens konsthistoriska studier vid Bonns universitet. Men allt förändras under ett besök hos Ernst Klee strax efter krigsslutet 1918 då kollegan påpekar att de båda lever i en deformerande kälkborgarvärld. Samtidigt kommer Max Ernst i kontakt med mentalsjuka människors bildvärldar. Han börjar läsa Freuds skrifter. 1919 publiceras en för Max Ernst avgörande uppsats där Freuds wienerschnitzelneuros psykologiskt och estetiskt dissekererar E.T.A. Hoffmanns Die Elixiere des Teufels, som handlar om dubbelnaturens villkor, om Jagets samtidiga vilja att vara och att vilja vara någon annan, att vilja sitt eget Jag förstöra för att bli ett annat, helt annorlunda Jag. Knappast någon revolutionerande upptäckt. Vem har inte då och då önskat förvandla sitt Jag till ett Djävulsjag? Nåväl: Hoffmann och Freud skriver om människans möjligheter att med fantasins hjälp sätta sig till motvärn mot världens jävligheter och de menar att den oidipuskt störde mannen (ett av Freuds älsklingsteman… hur stod det egentligen till hemma hos Freuds föräldrar?) kan klara av sin traumatiska ångest genom att söka skydd bakom animistisk magi. Max Ernst ser i detta sin chans till psykogrammatisk förvandling, där han genom och i sin konst kan förvandla och kastrera konsten. På så sätt skapar sig konstnären ett privat universum fyllt med mystifierande symboler och motiv.

Exakt detta händer: Max Ernsts tolkade koden rätt. Freuds uppfattning om vardagslivets psykopatologi återspeglas hos Max Ernst i collagen som interpretiskt återger drömmars innehåll genom fritt associerande. För att illustrera konstnärens hallucinatoriska frihet, för att förstå hans inre och yttre värld krävs egentligen den freudianskt djuppsykologiska analys av person och verk som Max Ernst aldrig tillät. Klokt nog. Max Ernst var intresserad av Freuds modeller och analyser, men när han nekade till att själv bli försökskanin, visade han också på sin skepsis inför idén om att modeller och extremfall kan återge den verklighet han återgav i sina målningar och collage. Max Ernsts collage, men också många av hans målningar, är krig och förstörelse, det är en förkulturell värld som också är en postkulturell värld där människans amputationstillvaro omges av skräckinjagande landskap i en protestvärld lika monstruös som hos Goya och Kubin. Max Ernst illustrerar med collagen det schopenhauerskt fasansfulla som enligt Friedrich Nietzsche sätter klorna i människor när hon, berörd av livets vishet, inser i vilken värld och under vilka förhållanden hon vegeterar. Likt Pinocchios värld hotas vår tillvaro av fantastiska, för att inte säga fanatiska, föremål vilka förenas genom en absurd logik som har föga gemensamt med kausalitet och empirism.

Max Ernst förlitade sig på den Gudomliga Nåden, men trots detta lockades han inte att som romantikerna förlita sig på inspiration, utan lät sig i, framför allt, collagen, inspireras av tidigare av andra producerade bilder och objekt: konstnären underordnade sig en långt före hans egen tid påbörjad process, som leder honom in i en bildvärld där han skapar nya bilder, nya kombinationer. Max Ernst menade att hans collage skall kastreras, styckas och klippas sönder för att bilda delar och nya verkligheter i andra konstnärers verk. Bild föder bild. Konsten är odödlig. Konst är detsamma som evig rörelse. Max Ernsts collage överskrider gränsen för vad Breton, Aragon och Eluard menar med écritur automatique. I Jenseits der Malerei påpekar Max Ernst att hans konst leder längre än vad som tilläts inom surrealismens ganska hermetiskt tillslutna ängsmarker. För Max Ernst var surrealismen ett språk begränsat till att vara ett intransitivt element och ett bruksanvisningsdirektiv för den begreppsvärld och de traktater som flödade ur Bretons kulturautomat(ism). Max Ernst vägrade underordna sig sådana entydiga och högst konventionella sinnligheter. I och med det ställningstagandet blev han ovän med flertalet konstkritiker och konsthistoriker, dvs med hela den klass av positivister vilka styrt och ställt inom den franska medelklassen alltsedan Auguste Comtes dagar till Mitterands Triumfbåge.

Max Ernsts collage, målningar, skulpturer och frottage är uttryck för en poetisk kraft som spränger sönder och samman den borgerliga värld där åskådaren, voyeuren, kulturellt helbrägdagörs genom at klistra fast rumpan i emmastolen. Max Ernst öppnade dörren till en ny och helt annan värld, odemokratisk of course eftersom collagens objekt ej ens i teknisk mening är objektiva utan bundna av materialets förutbestämda former och den värdering av materialet som utgår ifrån konstnärens drömmar, erfarenheter och, icke minst, avsikter. Avsikter. Collagens existentiella struktur ger klara besked om att de ej kan tydas, förstås, tolkas, inandas, förrän betraktaren brutit igenom sin egen spärrzon av förutfattade meningar om de enskilda collagens förhistorier, om ursprunget, om hur ursprunget skall eller i vart fall kan tolkas. Alla typer av konventioner och fobier måste bekämpas och förkastas om det av Max Ernsts bilder skall bli möjligt skapa en framtidsvision som pendlar mellan stoicism och pessimism: Max Ernst i väntan på Paradiset.

Ingressbild: Max Ernst der garten frankreichs, 1962

Artikeln tidigare publicerad i Svenska Dagbladet den 15.6.1991. Här aktualiserad, utökad och reorganiserad

Copyright©Bo I. Cavefors 1991, 2006

MÄNNISKAN SOM MINISUGGA

2006-08-04T18:26:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
Människan som minisugga

Grisen blir allt populärare som försöksdjur inom biomedicinsk forskning, i alla fall var det så 1991, då denna artikel publicerades i bla Finanstidningen. Påståendet framfördes i Frankfurter Allgemeine Zeitung.

Djurvänners protester mot att hundar användes som försöksdjur tvingade forskarna att förädla grisar som var så människoliknande som möjligt.

De nya grisarterna var lika läraktiga, artiga, tillgivna och rumsrena som hundar, vilket medförde att de även blev populära som husdjur.

Fysiologiskt är husgrisen människan sedan urminnes tider närstående, men den gamla suggan som suckade i svinstian blev alltför ohanterlig framför allt sedan man ökat dess vikt för att tillfredställa välfärdsmänniskans svällande behov av skinkkonsumtion och ökade trängtan efter wienerschnitzel.

Forskningen, som alltid är redo att göra en behjärtansvärd insats för såväl detta som detta, har därför sedan 1960-talet inriktats på att få fram en minisugga.

Forskningen lyckades.

Forskningen lyckades över all förväntan. Man korsade europeisk hussugga med latinamerikansk bysugga, men de allt mindre och mindre djuren avlade allt färre avkomlingar. Då korsade man den västerländskt-latinamerikanska grisen med vietnamesiskt vildsvin och fick fram en gris som var max 40 centimeter hög. Även vietnameserna är småväxta. Finns det en faktisk relation mellan den överfeta västeuropiska grisen och den västeuropeiska människan på samma sätt som att såväl den vietnamesiska grisen som den vietnamesiska människan är småväxt? Se där: en intressant forskningsuppgift. Nåväl: det nya vietnamesiska odjuret uppförde sig nästan som ett äkta vildsvin. Sådana kan man ej hysa i moderna, hygienska och välkonditionerade forskningslaboratorier. Tyvärr.

Vad göra?

Naturligtvis kläcktes en ny idé: man avlade det västerländskt-latinamerikanskt-vietnamesiska halvvildsvinet med en gris av tysk lantras och fick på så sätt fram en fyrfota vän som uppförde sig nästintill som en människa.

Några forskare önskade sig emellertid en experimentgris som inte var större än en liten mus, men med mänskliga egenskaper, medan andra forskare önskade sig en gris som väger som en normalmänniska, dock utan ölmage, av västerländskt-latinamerikanskt-asiatiskt(vietnamesiskt) genomsnitt.

Afrikanerna lämnades som vanligt utanför detta avancerade forskningsprogram.

Forskningen gick vidare. Vid mitten av 1990-talet trodde man sig i de nya tyska förbundsländerna (i det nedlagda DDR), ha funnit svin med ”intressanta gener” vilka härstammade från det ”tyska ädelsvinet”, en ras sedan länge utdöd i västeuropa.

Ett miniatyrsvin kostar endast hälften så mycket som en hund att föda upp och nöjer sig med enkla burar och avstår gärna från gummidjur som piper. Eventuellt, menade man under 1990-talet, måste forskarna göra om alla tester som tidigare företagits på hundar eftersom tester på hundar och tester på svin ej är jämförbara. I båda fallen kan resultaten dock överföras till mänsklig reagens, vilket låter positivt och förtroendeingivande.

Svensk slakterinäring lär ha det besvärligt idag, 2006. Polackerna tar över baconproduktionen. Kanske borde man inom svensk matnäring överväga övergå till uppfödandet, slaktandet samt charkuteriberedandet av minisvin istället för av stora svin?

Publicerad i bla Finanstidningen 15.6.1991. Här något aktualiserad.

Copyright©Bo I. Cavefors, 1991, 2006

GÖRAN PRINTZ-PÅHLSON

2006-08-02T05:25:00.000+01:00

Foto: Thomas Dapper, 2005

Bo I. Cavefors
G.P.-P.

Jan Östergren dog för några år sedan. Göran Printz-Påhlson dog häromdagen. Båda var alkoholister. Om detta står det inte ett ord i de fina, jag menar det positivt, och kloka minnesrunor som Lars-Håkan Svensson och Lars Gustav Andersson publicerade i Svenska Dagbladet i tisdags (1.8.06), med anledning av G.P.-P.:s död efter ett antal år som blind och allmänt helt bortom och glömd av denna, den förgängliga, världen. Vad G.P.-P. producerade tillhör emellertid inte den förgängliga världen. Det är det som är skillnaden mellan ande och materia.

Varför förtiga detta sorgliga faktum, denna tragik: att såväl Printz-Påhlson som Östergren sedan decennier var alkoholister. Därom kan, bland många andra, väktarna vid Malmö Centralstation vittna. Det fanns tyvärr även de som beskyllde den ene för att ha förorsakat den andres alkoholism, och omvänt.

Jag samtalade med G.P.-P. endast vid två tillfällen. Jag drack kaffe med G.P.-P. (och Finn, ett år…) på uteserveringen i Stadsparken i Lund försommaren 1959 och sensommaren samma år i min mammas villa i Limhamn dit G.P.-P. och Göran Bengtson anlände två timmar försenade med spårvagnen från Gustav Adolfs Torg, för att leverera ett icke färdigt manuskript till diktantologin Räkna Ditt Hjärtas Slag, med bidrag av bla Laurie Lee, Lawrence Durrell och Robert Graves. Det var den första bok jag gav ut som förläggare, 1959. Senare publicerades, förutom Appendix till Solen i spegeln, två av G.P.-P.:s sammanlagt fyra essäsamlingar, Slutna världar öppen rymd och Förtroendekrisen, båda 1971. I stort sett nonchalerades de båda essäsamlingarna av kritikerkåren. Varför? Jag ansåg då och tror idag att G.P.-P. var alltför avancerad för sin egen generation och ”upptäcktes” av den generation Svensson och Andersson tillhör. Den politiska dimensionen i mycket av G.P.-P.:s essäistik inbillar jag mig kan bli en hänryckande upptäcktsfärd för de litteraturvetare och filosofer som dessutom är politiskt aktiva och som idag är någonstans mellan 20 och 30 år gamla.

Jan Östergren kom till mig, förmodligen, jag vet dock ej, sedan ett antal andra förlag, refuserat honom. Han producerade, flitigt, och jag editerade; Jans egna dikter, översättningar. Jag vill nog påstå att Jan Östergren är en av de märkligaste, mest belästa och mest intelligenta kulturarbetare (ett vedervärdigt politiskt slagord från 1960-talet, som upplysning för de som är födda senare) jag träffat. Med Jan blev jag dessutom god vän, tror jag, hoppas jag. Men hur kunna följa med i drickandet av ett tiotals varianter av brännvin med skilda örtsmaker, när man (som jag) föredrar Ballantine? Hur vedervärdigt möta Jan klockan fem på morgonen, med sura uppstötningar, ragglande, lullande, ovårdad, på Södra Förstadsgatan (gata i Malmö), med plastkassar dinglande i händerna, plastkassar med än fler spritbuteljer. Förfall, förfall… till det yttre, ja, men icke till karaktären, ej vad gällde intellektet. Jan förvandlades under sina sista år till nykter alkoholist.

Och G.P.-P., under decennier Jan Östergrens supbroder i ordets sanna bemärkelse. Jag är inte nykterist, långt därifrån, mitt eget liv med kokain (när jag var ung) och sex förfasar säkert en och annan. Jag har absolut inga pekpinnar att komma med. Jag är inte ens upprörd. Kanske är jag avundsjuk för att jag aldrig, som Lars-Håkan Svensson, och andra, hade den intellektuella kapaciteten att föra samtal av det slag Svensson refererar till i sin minnesruna i SvD. Det beklagar jag, men det var inte min uppgift att vara intellektuell. Jag konstaterar: att vänner (även jag), myndigheter, kulturetablissemang, inte gjorde någonting, absolut ingenting, för att förhindra dessa båda mänskliga tragedier. Varför? Det enkla och snabba och obehagliga svaret är: avundsjuka. Varför erbjöd, tex. Lunds Universitet, inte G.P.-P. en professorstjänst? Det fanns absolut inte någon annan som var mer kvalificerad. Varför behandlas Jan Östergren än idag (nåja, Lars-Håkan Svensson är som så ofta, heder åt honom, ett undantag) som en diletant och autodidakt trots att han hade en kunskap, en beläsenhet och en sensibilitet som vilken som helst som råkar på lösa (dvs intriganta) boliner bli, tex, Akademisekretare, kan/kunde avundas honom?

Konkret vill jag bevara minnet av dessa båda sällsynta svanar, egentligen helt otänkbara i den svenska ankdammen, som människor som framför allt var: snälla. Jaja, det låter infantilt i dessa finkulturella sammanhang där man klär G.P.-P. och Jan Östergren i de akademiska girlanger de aldrig fick ta del av under livstiden, men faktum är, jag utmanar på duell den som säger emot mig när jag med hela hjärtats slagkraftiga dunk dunk dunk, med all styrka hävdar: det fanns inga mer gudabenådat snälla människor än dessa båda Malmöbor.

Och… När jag fyllde fyrtiofyra år i november 1979, några månader efter polisens och andras husundersökningar (raf-historien mm), påbörjad förlagsnedläggelse osv osv osv, hade den alltid lika effektive och aktive (Sune verkställer verkligen sina idéer, det är det ju inte alla som gör…) och omtänksamme Sune Nordgren tagit initiativet till en present, en box med tolv anteckningsböcker av den då populära svartröda kinesiska modellen, där tolv av förlagets författare/medarbetare skrev vars en bok som ”publicerades” som original i ett exemplar. De tio: Lennart Aschenbrenner, Mats B., Stig Claesson, Benkt-Erik Hedin, Claes Hylinger, Harry Järv, Thomas Kjellgren, Tomas Löfström, Sune Nordgren, Göran Printz-Påhlson, Carl-Henning Wijkmark och Jan Östergren. En bok saknas i boxen: Harry Järv lämnade av någon anledning aldrig in den bok han lovat skriva.

Titeln på Jan Östergrens bok är Oanständigt lappri från pärm till pärm eller Liten ABC-bok för ordhandlare. Göran Printz-Påhlson levererade en fullmatad anteckningsbok med titeln Odradek samt därtill en dikt med samma titel, i såväl engelsk som svensk version: texten i anteckningsboken är en form av kommentarer och noter till dikten. Om Odradek publicerats i andra sammanhang vet jag ej.

Göran Printz-Påhlson
Odradek

Es klingt etwa so wie das Rascheln
in gefallenen Blättern

Their oases are locative or instrumental.
Here, in this place, I see the leaves falling
on the fabulously stayed crosses and inscriptions,
as they fell on the Homeric simile of generations.
You have heard them, the little dissuaders,
whispering in the attics, or from behind the creaking stairs,
with their busy spools and laughter, seemingly
from no human lungs. You proceed to ask:
What’s your name? Answers: Odradek.
Where do you live? Unbestimmter Wohnsitz.
They cannot die but cease to exist
when you do not listen. In another place,
in Paris, a car is stopped: a little dog
in the lap of a young girl exploding
like a ripe autumnal fruit in her hands. Her
lover is already carved in half by bullets.
There are cleaner cases, more winsome
uses for the accusative. Do not heed them anymore.
Here we all die, in bits and pieces.

For Bo Cavefors

+

Göran Printz-Påhlson
Odradek

Es klingt etwa so wie das Rascheln
in gefallenen Blättern

Deras kasus är lokativ eller instrumentalis.
Här, på denna plats faller löven efter stadens
makalöst stagade kors och inskriptioner,
liksom de föll över de homeriska släktleden.
Du har hört dem, de små avrådarna,
viskande på vindar, eller bakom knarrande trappor,
med flitiga spolar och skratt som knappast
kommer från levande lungor. Du frågar:
Vad heter du? Svarar: Odradek.
Var bor du? Unbestimmter Wohnsitz.
De kan inte dö, men de fungerar endast
när du lyssnar. På en annan plats,
i Paris, stannar en bil: en liten hund
i knät på en ung flicka exploderar
som en höstlig fallfrukt mellan hennes händer.
Hennes älskare är redan klyvd av polisens kulor.
Det finns renare fall, mera intagande
bruk av ackusativ. Lyssna inte på dem längre.
Här dör vi alla, i smulor, en smula.

Till Bo Cavefors

IGNATIUS AV LOYOLA 1491 - 1556

2006-07-31T16:24:00.000+01:00

Keep your soul in peace

Let God work in you

Welcome thoughts that raise your heart to God

Open wide the window to your soul

from a letter of St. Ignatius Loyola

who died 450 years ago

on 31st July 1556

Fler Ignatius-citat...

Rekommenderad bok:

IGNATIUS AV LOYOLA

Med en essä av Karl Rahner SJ,

historik av Paul Imhof SJ

samt 52 färgfotografier av Helmuth Nils Loose

Verlag Bo Cavefors, Zürich 1982

Boken finns på antikvariat och bibliotek

GATPOJKAR OCH ANDRA PROMINENSER

2006-07-30T17:39:00.000+01:00

NY BOK
HÖSTEN 2006

SVARTA FANOR
Femte Boken

Bo I. Cavefors
GATPOJKAR
OCH
ANDRA
PROMINENSER

En, stundom självbiografisk, resa genom tiden och världen tillsammans med gatpojkar, förmenta prominenser och terrorister, äventyrare och poeter, sexualister och gayiga postmaoister, borgare, anarkiska revolutionärer, islamister och kristna, klassiker och fräscha vårblommor… med flera.

Förhandsbeställ hos förläggaren, Johan Hammarström, redan nu.
Omfång något mellan 150 och 200 sidor.
Illustrerad.
Pris: cirka 160 kronor.

NICCOLÒ VULCANO - RETORIKER

2006-07-24T13:28:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
VULCANO OCH RETORIK

Böcker:
Barockrhetorik und Jesuitenpädagogik
Niccolò Vulcano: Sagata Pallas sive pugnatrix eloquentia
Edition mit Einleitung, Übersetzung und Kommentar:
1) Thomas Feigenbutz: Buch I De inventione
2) Andreas Reichensperger: Buch II De dispositione; Buch III De elocutione
Stauffenburg Verlag,Tübingen 1997

Senmedeltidens latin, i sak ett modernt latin, användes ej enbart i 1500- och 1600-talens kärleksdiktning, utan även i religiös och allmän litteratur innan man under 1600-talet börjar dikta på folkspråk. I jesuiternas retorikläror och i jesuitpedagogiken förenades klassiskt latin med de förändringar som skedde under sen medeltid och som bibehölls fram mot slutet av 1800-talet. På så sätt räddade man sig undan de uttalsvidrigheter som än idag alltför ofta praktiseras vid kyrklig liturgi.

På bokmarknaden, sommaren 1984, i den norditalienska staden Como, fann professorn vid Heidelbergs universitet, Michael von Albrecht, en handskrift omfattande drygt 500 sidor i oktavformat. Det visade sig vara en tidigare okänd lärobok i retorik, från 1600-talet, författad av jesuiten, pedagogen och retorikern, det vill säga predikaren, Niccolò Vulcano, född i Neapel den 6 november 1663, död den 21 januari 1735.

Manuskriptet, Sagata Pallas sive pugnatrix eloquentia, omfattar tre delar, Liber I: De inventione; Liber II: De dispositione; Liber III: De elocutione. Därtill ett icke fullbordat manuskript på sex sidor, Brevis texendae orationis Methodus. Hur manuskriptet hamnat på bokmarknaden i Como, är ovisst, men den nästan trehundraåriga irrfärden har säkerligen inte skett med Jesu Sällskaps vetskap. Troligen har Vulcanos manuskript kommit på avvägar under någon av de perioder jesuiterna förföljts och förhindrats verka inom Kyrkans ramar, trots att de försökt rädda arkiv och bibliotek, när deras universitet, skolor, kollegier och kyrkor, av världsliga och/eller kyrkliga makter, stängts, profanerats och sekulariserats.

Fyndet i Como är inte Vulcanos originalmanuskript utan en avskrift, troligen utförd av någon ordenskollega. Manuskriptets drivna handstil tyder på att det är en ordensman och ej en femtonårig skolelev som varit i farten. Den väl sammanhållna texten och dispositionen ger dessutom goda skäl anta att avskriften skett i lugn och ro och inte under föreläsningar. Thomas Feigenbutz och Andreas Reichensperger menar att avskriften tillkom under åren 1698-1705.

Sagata Pallas... trycktes inte i bokform under Vulcanos livstid. Däremot står den napolitanske jesuiten som författare till en rad andra tryckta skrifter, förtecknade av Francesco Altobelli i Catalogus bibliothecae Collegii Neapolitani Soc.Iesu, upprättad 1750.

Förmodligen var det aldrig meningen att Vulcanos jesuitpedagogiska lärobok i barockretorik skulle offentliggöras. Anteckningarna var underlag till hans föreläsningar vid jesuitkollegier och jesuitgymnnasier. Kollegerna och eleverna antecknade och förde kunskaperna vidare när de fick uppdrag som jurister, lärare, präster och rådgivare.

Det mest intressanta med Vulcano är hans opretentiösa lärarstil, hans fria förhållande till auktoriteter. Vulcano struntar i all sådan hövlighet som var bruklig som inledning till lärda verk, ingen falsk hövlighet, inget krusidullande; Vulcanos retorik går rakt på sak, didaktiskt praktiskt: inventione, dispositione, elocutione.

Niccolò Vulcano var en väl ansedd ordensbroder och predikant, men glömdes bort efter sin död, förmodligen därför att jesuiterna, inte endast i Neapel, under 1700-talets första hälft utsattes för politiskt tryck samtidigt som den litterära smaken och insikten om nyttan av god retorik, framförd på latin, förändrades, dvs nonchalerades, ansågs överspelad. Man befann sig ju i en ”ny tid”.

När jesuiterna 1767 fördrevs från Neapel hamnade större delen av arkiv och bibliotek i vad som idag är Biblioteca Nazionale Vittorio Emanuele II. Där finner man viktiga biografiska data om Vulcano. Den 20 oktober 1680 inträder den då sjuttonårige pojken i Societas Iesu. Efter ett tvåårigt noviciat börjar han undervisa i grammatik, fysik och metafysik, för att därefter och under några år övergå till litterae humanioraes innan han påbörjar de fyraåriga teologistudierna. Omkring 1692 prästviges Vulcano och 1697 avlägger han sina tredje och fjärde ordenslöften. På tidigt stadium upptäcker Vulcanos överordnade novisens begåvning för conciones, det vill säga att Vulcano kan användas för särskilt högtidliga och viktiga predikningar (sådana Vulcanopredikningar finns publicerade i Panegirici Sagri ed Orazioni Funebri del Padre Nicolò Vulcano della Compagnia di Gèsu (Neapel 1724)).

Under åren 1703 till 1705 är Vulcano rektor och superior i Benevent där han återuppbygger kollegiet och Chiesa del Gesù efter en omfattande jordbävning. Men framför allt sysslar han under dessa år med retorikundervisning och verkar som predikant; han håller ett beundrat och vida berömt liktal över Domenico Orsini, hertig av Gravia och bror till kardinalen, sedermera påven Benedictus XIII.

Som sed inom jesuitorden var/är vandrar Vulcano mellan olika kollegier, även Rom och Barletta. I Catalogi secreti påpekas redan 1720 att Vulcanos hörsel är nedsatt, att hälsan försämrats. När retorikern dör 1735 har han varit sjuklig under många år. Den sista uppgiften om honom i den "hemliga akten" visar att Vulcanos överordnade på intet sätt bestrider ordensbroderns stora begåvning och hans förtjänster som vetenskapsman, men att hans "urskiljningsförmåga" ibland brustit; dock, efterhand som åren går och erfarenheter samlas blir även Vulcano allt skickligare i att göra kloka bedömningar och avväganden. Fram till 1717 karakteriseras Vulcano som ”melankoliker”. Vad annat skulle han vara efter att under många år undervisat tonårspojkar i retorik och latin. Dock: läroboken i retorik ger Vulcano skarpare konturer än den mest utförliga Catalogi secreti. Vulcanos retorikundervisning visar honom som en litterärt vida bevandrad och begåvad, ofta ironisk och sällan melankolisk men desto oftare galghumoristisk lärare, beläst och okonventionell när det gäller att välja slående exempel från den antika litteraturen. Kort sagt: som elev måste det ha varit spännande och uppiggande att följa Vulcanos undervisning, hans vandringar mellan antiken och dåtidens nutid. Han var en lärartyp som jesuiterna hållit fast vid in i vår tid.

Vulcanos lärobok är avsedd för retorikundervisningen inom ramarna för den ordinarie humanitasundervisningen. Det är ett komplicerat område som inkluderar antikens filosofi och katolsk teologi och där det gäller att skickligt balansera mellan det trovärdiga och det otroliga, mellan sanning och det som synes vara sanning. Den skicklige retorikern, utbildad inom denna av jesuiterna under århundraden praktiserade pedagogik, kan säga många obehagliga sanningar utan att själv förlora ansiktet eller falla för de falska budskap han avslöjar - men som, då och då, kan verka lockande, dvs locka till ”synd” - om han rätt behandlar stoffet och förpackar det elegant.

Vulcanos lärobok har sitt största värde i informationen om kunskapen hur man didaktiskt förmår vandra mellan det enkla och det svåra, utan att för ett ögonblick förlora målet ur sikte eller sänka argumentens kvalitet och avsikt.

Som god taktik förordar Vulcano flitigt det ignatianska agere contra, till exempel i kapitel 22 där jesuiten förenar klassisk lärdom med ständigt aktuell argumentationsteknik: "Dissimilitudo est duorum vel plurium diversitas seu disconvenientia, sicut similitudo est convenientia, cuius loci haec regula est: quod uni dissimili competit, alteri competere non potest, et quod uni non competit, alteri competere debet; e.g.a ignavi cives rei publicae damna non curant; generosi ergo et boni civis est ea / populsare, clarius Catullus:
Soles occidere et redire possunt:
Nobis, cum semel occidit brevis lux,
Nox est perpetuo una dormienda."

Med andra ord i koncentrerad snabböversättning: den motsatta bilden, den motsatta ståndpunkten, ja till och med motpartens åsikt är i sig ett effektivt instrument som argument för den egna saken, just därför att det är annorlunda, just därför att det inte passar in i sammanhanget för den som är mindre vetande eller som av slöhet eller illvilja endast ser sammanhangets yttre hölje.

Generellt kan sägas att ignatiansk spiritualitet, i vilken jesuiternas retorik är förankrad, karakteriseras av starka motsatser, av dialektiken mellan motsatta förhållningssätt, ageranden. Några exempel hämtade ur den Helige Ignatius skrifter: den själ som önskar göra framsteg i det andliga livet bör alltid göra på motsatt sätt till det som fienden gör; de övriga tingen på jordens yta är skapade för människan och för att hjälpa henne vid uppnåendet av det mål för vilket hon är skapad, varav följer att människan skall använda dem i den mån de hjälper henne till hennes mål och lösa sig ifrån dem i den mån de hindrar henne från detta; att så förtrösta på Gud som om allt berodde på en själv och så lita på sig själv som om allt berodde på Gud; att sträva efter människans radikala befrielse - i lydnad; att avsvära sig livet - för att vinna det; att anförtro sig åt hjärtats bön och samtidigt nyttja sitt förstånd; att främja individualism men leva i Kyrkans gemenskap; att inte låta sig förföras av världen men samtidigt se världen som Guds boning; att samtidigt leva kontemplativt och kärleksfullt aktivt; att inte tala så vidlyftigt och eftertryckligt om nåden så att det gift bildas som upphäver den fria viljan. Osv.

Med andra ord: såväl när det gäller retorik som militär strategi gäller det att tänka och agera contra, dvs tredimensionellt. Anfall, med minsta möjliga resurser, två sekundära mål på fiendens territorium. Fienden tvingas avsätta betydande resurser tagna från det primära målet, som jag genast anfaller med mina huvudstyrkor. Dock: snabbt anfall och – viktigt - snabb reträtt. Fienden befinner sig på defensiven, dvs irrar runt bland egna skogar och dalar, vilket ger mig möjlighet att med huvudstyrkan åter, men nu på allvar, anfall de sekundära målen, göra en kringgående rörelse och paketera fiendens samtliga styrkor på dennes eget territorium.

Detta agere contra präglar Vulcanos retoriklära. När motståndaren börjar ducka, lyder regeln: finn sambandet mellan två skilda företeelser/argument, helst sådana samband, sådana gemensamma egenskaper som motståndaren aldrig upptäcker, eftersom motståndaren aldrig vet mina verkliga avsikter, mina verkliga kunskaper, mina djupast förankrade åsikter, mitt sanna slutliga mål.

Som Catullus skriver:
Solen går ned och återkommer.
Men när vårt korta liv sjunkit ned bakom horisonten
återstår intet annat än att sova en natt utan slut.

Relationen mellan jesuiten Vulcano och latinaren Catullus borde inte ha varit utan komplikationer: Vulcano, som beundrade Catullus som diktare, använde sig gärna även av dennes erotiska dikter. Till skillnad från praxis i nittonhundratalets jesuitskolor var diktare som beskrev dåliga seder och annan omoral ej ens nämnda i läroplanerna för 1600-talets jesuitundervisning. Under Vulcanus tid tillhörde Catullus de onämnbara. Desto mer beundransvärt är det att medeltidsnapolitanaren vågar sig på att citera ett av latinarens frispråkigare avsnitt, Carmen 5, "Vivamus, mea Lesbia atque amemus". Men för all del, Vulcanos mer berömda kolleger, jesuiterna och pedagogerna Cyprianus Soares (De arte rhetorica, Coimbra 1560), Michael Radau (Orator extemporaneus, Leipzig 1664) och Nicolas Caussin (De eloquentia sacra et humana, Lyon 1643), drog sig inte för att i sina läroböcker också de nyttja Catulluscitat. Trots all amoralism fann de Catullus inspirerande. Även av och genom synderna finns åtskilligt att lära.

Skillnaden mellan dagens och nattens eviga återkomst och människans tillvaro som ett ensartat liv-död-äventyr, ser såväl Catullus som dessa ledande jesuitpedagoger som ett carpe diem: njut av livet och kärleken. Den fruktbara anspänningen mellan tro, hopp och kärlek inordnas i Guds frälsningsplan. Jesuiterna nyttjar relationen mellan antikens hedendom och kristendom för att pedagogiskt åskådliggöra skillnaderna mellan kristna och världsliga värderingar: pietas och sapientia.

Inom området sapientia samsades alla de antikens discipliner vilka var själva förutsättningen för renässansens humanism, däribland de bortglömda artes liberales, dvs retorik och grammatik. Men trots att jesuiterna uppskattade antikens bildningsideal satte man, naturligtvis, pietas i första rummet.

Vulcano led ej av beröringsångest när det gällde att använda antikens lärdomar för att ge eleverna en omfattande och djup bildning. Niccolò Vulcanos retorik är samtidigt en kärlekens - kärleken till Gud, människorna och konsten - och en kampens retorik, militärt disciplinerad, ständigt försvarsberedd. Därvidlag befinner sig Vulcano i samma skola som den sicilianske jesuiten Antonio Forti som 1681 publicerade Miles rhetoricus et poeticus, där det framgår hur organisation och orderstruktur inom Jesuitorden orienterades mot militära förebilder. Den enskilde jesuiten såg sig som en soldat i kampen för religiösa mål, att försvara den rätta tron, att med hjälp av goda argument slå tillbaks mot kättare och med god retorik återvinna de förlorade. Att sätta in militära styrkor för att försöka slå ned ”terrorister” av annan tro, var dem främmande.

Därför bygger jesuiternas retoriska framföranden på en klart definierad strategi och hos Vulcano består den, som hos Cicero i De oratore, av en allmänt hållen inledning, expositio, varefter följer några ord om talets tema, ratio. I redditio sammanfattas vad som dittills sagts, genom conclusio för talaren fram sitt ärende och i propositio delar han med sig av detta budskap.

Därmed bör segern vara vunnen, anser Vulcano som avslutar första delen av sin retoriklära med en kort epilog som tjänar skilda syften: dels gör han en resumé över vad han tidigare sagt och dels, och framför allt, uppmanar han än en gång eleverna att söka efter argument som talar emot – agere contra - vad han, läraren, tidigare sagt. Elever bör alltid opponera mot lärares påståenden. På så sätt uppnår Vulcano balans mellan det sagda/undervisade och elevernas förmåga att ifrågasätta det sagda/undervisade. Det är just denna kritiska syn Vulcano menar eleverna skall nyttja även när de läser Den Heliga Skrift: genom denna verkligt raffinerade Bibelläsning förvandlas torra studier av texter till spännande och intressanta upplevelser, till en Livets Spegel, Theatrum mundi. Istället för att tvinga eleverna läsa Bibeln är det Vulcanos ambition att böckerna i Böckernas Bok skall bli eftertraktade som läsobjekt.

Niccolò Vulcano: Epilogus.
Haec sunt arma, quibus instruitur Palladis miles, qui etiam callere debet variis disciplinis que theologicis qua philosophicis necnon mathematicis atque etiam astrologicis. Sacer autem orator imprimis imbutus esse debet sacris literis ac prae manibus sacra biblis habere, ubi tamquam in theatro videbit instituentem Deum terrarum orbem cum animantibus, spectabit iusta naufragia, piorum praemia, impiorum supplicia, maria populo siccata et de / petra rursus populo maria porrecta; intuebitur de caelo descendentes messes, inspiciet flumina transitus siccos refrenatis aquarum agminibus populis exhibentia; demirabitur in quibusdam fidem cum igne luctantem, fide superatas beluas ac taeterrima monstra subacta atque in mansuetudinem conversa nec non animas ab ipsa morte revocatas.

Niccolò Vulcano uppmanade eleverna att inte vrida om med dolkens vassa spets i motståndarens sår, utan att varsamt rispa med den väl vässade fjäderpennan: non stilo, sed stylo.

Illustration, The Ocean, av A Carthusian, 1999

Artikeln publicerad som privattryck 2000, samt i andra former i Mjölk&Honung, Nya Argus och Ariel

Copyright©Bo I. Cavefors 2000, 2006

IRAK FÖRR OCH NU / REPRIS AV REPRIS AV REPRIS...

2006-07-22T13:52:00.000+01:00

Senaste nyhetsnotering: quislingregimen i Bagdad har planer på att dela upp Irak i tre delar. Bagdad blir som Berlin en gång var, en tudelad stad. Experter på att bygga murar finns det ju gott om. På nära håll.

Det är sålunda åter dags för REPRIS av nedanstående.

När öppnas salongsdörrarna till Ovala Rummet för Saddam Hussein?

Texterna än en gång aktualiserade... Snabbt gjort. Egentligen bara att öka på antalet ihjälskjutna, torterade, kidnappade... Ingenting lär ändras förrän oljekällorna är utpumpade... amerikanska presidenter och brittiska gladstonefantaster mumifierats... öknarna åter regeras av beduiner och Bagdad återtar sin plats som den västerländska civilisationens vagga... Dessförinnan fanns staden Ur, vid Eufrat, femton mil nordväst om Basra...

STADEN URS UNDERGÅNG

Den goda vinden vände sig på den tiden bort från staden som förvandlades till ruiner.
O, Fader Nannar, folket klagar över att den blev så fruktansvärt ödelagd.
Där i den höga porten, genom vilken människorna brukade gå, ligger liken i högar.
På de öppna platser där landets fester firades, påträffades fienden.
På alla gator där en gång människohavet böljade fram och åter, ligger stela lik.
Som brons flöt blodet ut över jorden, som bly från ugnen.
Som fårtalgsklumpar ligger lik uppsvällda i solen.
Med huvuden utan hjälmar, fällda som av en yxa.
Som gaseller nedlagda med jaktspjut och med munnarna fyllda med stoft.
Med öppna sår efter de genomborrande lansarna ligger de i högar.
Ve, tvåfallt ve över platsen där mödrarna födde dem och de nu badar i sitt blod!
Fällda av klubbslag ligger de i sitt blod.
Vanmäktigt vacklande tumlar de kring som druckna.
Folket klagar över att den som ville göra motstånd slogs ner med fiendens vapen.
Folket klagar över att den som undkom fälldes av stormen.
I Ur dignade såväl den starke som den svage under hungern
och åldringarna, de som stannat kvar hemma, omkom i elden.
Spädbarnen, ännu i mödrarnas sköten, slets ut och rycktes bort av vilda vågor.

Anm.:
1. Staden Ur låg i Babylonien, vid floden Eufrat och var under 2.000 år en av den dåtida världens mest betydande städer.
2. I 1.Mosebok 11:31 omtalas Ur som Abrahams hemstad.
3. Fader Nannar var sumerernas Mångud.
4. Staden Ur bör ej förväxlas med staden Uruk (Erech, Warka) som också den var en babylonisk stad, hemort för hjälten Gilgamesj.
5. Den här dikten fann man på en av de stentavlor som C.L.Woolley fann vid omfattande utgrävningar. Det är en framtidsvision eller en bön till Månguden Fader Nannar att inte låta staden Ur "förvandlas till ruiner" och förgås.

Tolkning av Bo I. Cavefors. Första gången publicerad i Lyrikvännen 4/61.

+ + +

Bo I. Cavefors
HISTORIEN UR UPPENBARELSENS PERSPEKTIV

T.E.Lawrence FOUNDATIONS OF REVOLT
Some Englishmen, of whom Kitchener was chief, believed that a rebellion of Arabs against Turks would enable England, while fighting Germany, simultaneously to defeat her ally Turkey.Their knowledge of the nature and power and country of the Arabic-speaking peoples made them think that the issue of such a rebelleion would be happy; and indicated its character and method. So they allowed it to begin, having obtained for it formal assurances of help from the British Government...

T.E.Lawrence ORGANIZING
...Later I was sitting alone in my room, working and thinking out as firm a way as the turbulent memories of the day allowed, when the Muedhdhins began to send their call of last prayer through the moist night over the illuminations of the feasting city. One, with a ringing voice of special sweetness, cried into my window from a near mosque. I found myself involuntarily distinguishing his words: 'God alone is great: I testify there are no gods, but God: and Mohammed his Prophet. Come to prayer: come to security. God alone is great: there is no god - but God'.

From: T.E.Lawrence SEVEN PILLARS OF WISDOM, a triumph. London 1926

+ + +

Historieskrivningen kan förfalskas, förvanskas, anpassas, manipuleras, egofixeras, förtigas, förlöjligas, användas subversivt. Exemplen kan mångfaldigas om att så skett, att så sker, att så kommer att ske. Det sker i den dagliga nyhetsförmedlingen, i tidningar, radio och television, på internet. Varför talas det så tyst om att Ryssland återgår till persondiktatur? Varför äter miljoner och åter miljoner människor även i muslimska länder McDonalds snabbmat? Hur kommer det sig att världen fortfarande accepterar USA:s och andra "grundarstaters" vetorätt i FN? Kommer Sverige alltid, i all historisk framtid, vara bäst i världen? Ett land som inte viker sig varken för Hitler eller dagens CIA, som alltid kommer att stråla klart av trolldomsglans och där statsministrars advokatyr presenteras som retorik. Är svaret: ja?

Nedan följer utvalda delar av tre artiklar (här uppdaterade) som publicerades mellan 1961 och 1995, om tillståndet i det dåvarande Irak (Mosulrevoltens undertryckare ställdes själva inför rätta av Kassems regim, KvällsPosten 2 maj 1961), om terrorism som politisk handling (Rebellen och etiken, Lundagård Nr 2, 1966), samt ett resonemang kring den tyske juristen, filosofen och rättshistorikern Carl Schmitts propåer om "partisaner" (Svarta Fanor Nr 5-6/maj 1995). [Se även artikeln Carl Schmitt här i Position2.]

Artikeln om Irak handlar om vad som föregick folkets uppslutning kring Saddam Hussein, USA:s mångårige vän och vapenbroder, inte minst i kampen mot mullorna i Iran. De krafter USA och andra västmakter då ville ersätta genom att placera Saddam Hussein vid maktens grytor, är idag de politiska krafter som tack vare USA tagit makten i Bagdad. Denna kamarilla av intrigörer kommer uppenbarligen att misslyckas. Varför? Därför att mannen på gatan, den vanlige irakiern vet hur en quisling ser ut, utan att känna till ordets ursprung.

Artikeln om terrorism handlar om spontan terrorism, dvs folkets terrorism, som svar på statsterrorism. Det är ett impopulärt ämne idag då varje oppositionell handling demoniseras som terrorism. Men vilka regimer som styrs av dagens makteliter har icke utgått från vad som under tidigare skeenden, av dåtida makthavare, kallades för terrorism? Israel, Sydafrika, Taivan, Ghana, Irland, Kenya, Indonesien, Indien, Pakistan, USA (den brittiska kronan gladdes icke åt de revolutionära republikanska terroristerna i territorierna bortom haven…), osv. Gustav Vasa var terrorist, Napoleon, 24-julimännen, osv.

Artikeln om Carl Schmitts "partisaner" är en sammanfattning av de båda andra artiklarna. Schmitt vinner i aktualitet allteftersom de nuvarande imperiebyggarna snärjer in sig i motsägelser och korstågsfanatism, något som Schmitt på ett tidigt stadium diagnostiserade hos Hitler. Vad som förvånar mig är att Schmitt i Sverige fortfarande är persona non grata vid de juridiska fakulteterna, medan han i länder som Storbritannien och USA, som fick naziriket på fall, tillhör juridikens klassiker. Kan detta bero på att Sverige fortfarande lider av det beklagliga i att icke ha varit ett av de länder som bidrog till nazirikets fall?

+ + +

Mosulrevoltens undertryckare ställdes själva inför rätta av Kassems regim [KvällsPosten 2 maj 1961.]

Det tråkiga med revoltörer som lyckas, är att det alltför ofta händer att de alltför lätt glömmer gamla kamrater. På Al Tahrir-torget i Bagdad står en samling statyer och de står därför att de tillägnats FRIHETEN. En symbol som emellertid tyvärr åter tillhör ett förgånget stadium i general Karim Kassems rike.

I de irakiska fängelserna finns idag fler arbetare, bönder och intellektuella än under den period landet styrdes av kung Feisal II och general Nuri es Said. General Kassem har visserligen sedan han övertog makten i Irak bibehållit den utrikespolitiska linje han då omgående slog in på, nära kontakt med och goda relationer till olika kommunistländer. Men den inrikespolitiska utvecklingen i Irak irriterar alltmer östmakterna och värmer åter hjärtat på statsmännen i Storbritannien och USA. Den progressiva inrikespolitik som många hoppades generalen skulle bli portalfigur för, har helt övergivits.

Den inrikespolitiska stabilitet som kunde blivit följden av general Kassems maktövertagande har inte inträtt, även om lugnet på ytan i Irak kan ge det intrycket. Irak är åter, eller fortfarande om man så vill, ett land fyllt av politiska intriger, ojusta rättegångar. Irak är fortfarande en diktatur där politiska motståndare fängslas, där hemliga polisen gör sina razzior, osv. Något som kan förvåna är att pressen i Irak fortfarande har en viss frihet att publicera opinionsyttringar även när de inte verkar särskilt lugnande på makthavarna.

General Kassem har under den senaste tiden (1961!) ställts ansikte mot ansikte med en vittomfattande kampanj som kräver att de 93 irakiska officerare skall släppas fria, som fängslades efter det att de hjälpt till att slå ned Mosulrevolten i mars 1959. De irakiska tidningarna får dagligen brev och upprop från enskilda och organisationer som kräver att dessa män friges. En tidning, Al Bilad, påstår sig ha erhållit 25 000 sådana brev. I själva verket är denna kampanj det bästa beviset för motsättningarna inom Irak och för det motstånd mot general Kassems regim som sprider sig i allt vidare cirklar. Det visar också att generalen är medveten om sin dåliga position och detta ger honom god anledning att fängsla även sina medhjälpare. Av de totalt 93 fängslade efter Mosulrevolten dömdes 48 genast till döden och 32 av de dödsdömda fick domarna ändrade till livstids straffarbete.

Enligt uppgifter i olika Bagdadtidningar har mer än 80 000 människor skrivit under en appell för frihet åt Mosulmännen. Bland de dödsdömda fanns kapten Mahdi Hamis, som tidigare var chef för den militära polisen i Mosul. Det var hans trupper som gemensamt med armén och frivilliga medborgare hjälpte till med att slå ned revolten i mars 1959. En revolt som startades och leddes av översten Shawaf.

General Karim Kassem tackade och gratulerade männen för deras arbete med att slå ned revolten, men omedelbart sedan Mosulmännen arresterat översten Shawaf ställdes de själva inför rätta anklagade för statsfientlig verksamhet. Vad som verkligen tilldrog sig under rättegången är okänt. De anklagades advokater förbjöds att yppa något om vad Mosulmännens försvarstal innehöll.

General Kassems behandling av sina medhjälpare är ett talande bevis på den opålitlighet som alltjämt präglar det politiska livet i Irak.

+ + +

Rebellen och etiken [Lundagård nr.2, 1966.]

Är alla upprorsrörelser legitima och kan de alltid försvaras? Är rebellrörelsen alltid den förfördelade parten vid en konflikt och bör rebellen alltid understödjas?

Under decennierna efter andra världskriget utbildades det inom svensk opinionsbildning ett slavaktigt följt mönster att alltid ta ställning för upprorsrörelser och mot sittande regimer. Kanske var det en naturlig reaktion efter alla svenska tillkortakommanden under 1930-talet då oppositionen mot fascism och nazism i länder som Italien och Tyskland vann föga genklang i svensk opinion och i svenska medier. Uppvaknandet mot mitten av 1940-talet, efter det tyska debaclet vid Stalingrad, fick oss att inse hur felaktigt vi tidigare agerat gentemot oppositionsrörelserna. Reaktionen har kanske i viss mån hindrat oss från att nyktert bedöma senare tiders oppositionsrörelser, gå bakom de propagandistiska slagorden och undersöka om de oppositionsrörelser vilka vi ger vårt moraliska stöd i sina grundvärderingar överensstämmer med de normer för ett politiskt, socialt, ekonomiskt och etiskt handlande vi kan acceptera också för egen del.

Lars Gustafsson publicerade sommaren 1965 i Expressen tre med rätta illa beryktade artiklar om den intellektuella vänstern. Gustafsson skrev bland annat: "Men till den intellektuella vänsterns manifestationer hör också olika pacifistiska företag, t.ex. kampanjen mot atomvapen och det slags yttringar av skepsis mot USA och Atlantpaktspolitiken, avsky mot Vietnampolitiken, de reaktionära inslagen i västtysk politik etc som snarare låter sig härledas ur ett behov av självständigt utrikespolitiskt ståndpunktstagande än ur en preferens för endera sidan i det kalla kriget". - - - Jag menar tvärtom, att man inte kan fördöma USA:s Vietnampolitik om man inte samtidigt fördömer USA:s konstitution, eftersom den i grunden är om inte orsaken till så dock den grundläggande legitimitetsinstansen för USA:s insatser i Vietnam. Accepterar man USA:s "demokrati" måste man också acceptera det USA-ledda Vietnamkriget, eftersom det till inte ringa del pågår för att i görligaste mån sprida den politiska och konstitutionella idé som är den amerikanska konstitutionens. Det är sålunda enligt min mening omöjligt att "isolera" sitt ställningstagande enbart till vissa konkreta situationer. Den idépolitiska distinktionen måste samverka med verkligheten. - - - Det är meningslöst att betunga debatten om Vietnam med ett önsketänkande om en enligt skandinavisk mening "demokratisk" politisk utveckling som man vet är orealistisk och opraktisk i detta land. I Sverige har vi alltid en viss förmåga att vilja pådyvla andra länder vår egen politiska utveckling, trots att det borde stå klart att den är en isolerad skandinavisk företeelse och i allmänhet inte ens önskvärd i andra länder på andra kontinenter.
- - -
Det finns således politiska och andra konflikter där man måste acceptera rebellrörelsernas, upprorsrörelsernas, frihetsrörelsernas våld som det mindre onda av de två alternativ där det andra alternativet är förtryck, ockupation, ofrihet. - - - Hade en kompromisslösning mellan algeriska FLN och Frankrike lett till ett fritt och självständigt Algeriet? Säkert inte. - - - Kan man i politiskt svårhanterliga situationer isolera sin politiska, religiösa och humana uppfattning från ett mer allmänt etiskt ställningstagande? Hur långt kan man gå i kompromissvillighet med sin "humanism" för att nå de politiska målen frihet och självständighet? Hur mycket etik är politiken värd?

+ + +

Carl Schmitts antiliberala partisaner [Svarta Fanor Nr 5-6/maj 1995]

Den rättshistoriska tidskriften Jur commune karakteriserade Heinrich Meiers bok Carl Schmitt, Leo Strauss und "Der Begreiff des Politischen" som "…une travail du grande qualité". Meier var 1995, när han publicerade Die Lehre Carl Schmitts. Vier Kapitel zur Unterscheidung Politischer Theologie und Politischer Philosophie (Verlag J.B.Metzler, Stuttgart 1994), professor vid Carl Friedrich von Siemens Stiftung i München.

Till saken. Moralisk upprördhet bör inte förväxlas med politisk filosofi, anser Carl Schmitt. Meier tar honom på orden. Däremot är det tveksamt om Meier till fullo inser att Schmitts kritik av humanistisk moralism inte innebär att denne även tar avstånd från moral. Det förhåller sig nämligen tvärtom. Vad Schmitt avskyr är en värld som reducerats till en amoklöpande maskin utan mål och mening, ett sig självförverkligande monstrum, ett skickligt iscensatt skådespel, intressant men utan grandezza, utan mål och utan avsikter. Livet i en sådan värld, med sönderstrilad tradition, hackad och finmald, med förlorad kunskap och heder, den är fantasilös, tråkig; den sociala gemenskapen består i ett sådant samhälle av ett oändligt antal ändlösa samtal utan innehåll, talanglösa och i avsaknad av dolda meddelanden och förtrollande visioner. Sekulariseringen, förnekandet av sanning och tro, tilltagande gudlöshet, oförmågan att tro på Gud - kort sagt, människans hybris leder henne visserligen till industriteknologiska framsteg, funktionalism och förutsebar framtid i form av ålderdom och död, men teknikernas och vetenskapsmännens aggressiva självöverskattning är följden av det evolutionära credo där människan "biologiskt och av naturen är ett på alla sätt svagt och hjälplöst väsen". Med hjälp av teknik och vetenskap försöker människan skapa en värld där hon är "den starkaste, ja den enda varelsen", menar Schmitt. Detta manifesteras framför allt genom försöken till "Selbsterrettung" och "Selbsterlösung".

I vår samtid står ingen lärare att finna för den Carl Schmitt som stormar fram mot allt herrskapstänkande, mot varje hierarki, mot de mänskliga auktoriteter där han ser den västerländska kulturens genuina fiender, mot politik och religion, mot idé och ande. För Schmitt är bourgeoisie själv kärnbegreppet för människans oförmåga att befatta sig med något utanför henne själv: borgaren är mästersmed när det gäller att förtränga vetskapen om Gud. Därvid anknyter Schmitt till Nikolai Berdiajev som 1936 skriver i boken Christentum und Klassenkampf att "borgerlighetens andliga hållning är vedervärdig", samt att "kommunisten är - den fullkomnade borgaren, borgaren som utkämpat sista striden, som blivit kollektivvarelse och som vill utbreda sin makt över allt och alla". Därför, menar Berdiajev, kommer "det socialistiska Riket att bli ett Rike i en genomborgerlig värld". Och denna analys avsåg 1936 såväl det internationellt socialistiska Sovjetunionen som det nationellt socialistiska HitlerTyskland.

Politisk teologi står och faller med tron på Uppenbarelsen, eftersom tron på Uppenbarelsen ärt en förutsättning för sanningen om tron. I kampen mellan tro och vantro finns det ingen "neutralitet". Tron på Uppenbarelsen skiljer vän från fiende. Den som förnekar Uppenbarelsen är för Schmitt en lögnare. Den som ifrågasätter Uppenbarelsen är motståndarens medlöpare. Medvetet anknyter Schmitt till Søren Kierkegaards antingen-eller. Som ingen annan politisk teoretiker under 1900-talet kombinerar Schmitt Uppenbarelse och politik. Detta skapar problem för teologer som i Schmits radikalism ser en strategiskt mindre klok politisering av kristen tro. Å andra sidan är det förmodligen så att det endast är möjligt att avgöra vad som är politiskt klokt eller politiskt oklokt och farligt sedan sakförhållandet granskats och analyserats och filosofiskt bearbetat. Redan Tertullian säger att det är vår skyldighet att göra si eller så, inte "därför att det är av godo, utan därför att Gud så önskar". Den tesen följer Schmitt livet ut och han försöker ge ett politiskt-teologiskt svar genom motfrågan: vill Gud det goda därför att han är god eller är det goda gott därför att vi tror att Gud anser så. Med andra ord: har det goda en mening som är oavhängig av Guds vilja, eller inte? Likt Tertullian erkänner Schmitt att Guds suveränitet är oinskränkt, att Guds vilja inte kan begränsas varken av natur eller med hjälp av logik och spetsfundigheter, eller att den "kan åsidosättas genom en lag så som revolutionärer krossar monarken med hjälp av volonté générale". Tron på Gud, på den kristna Uppenbarelsens Gud står över Allt och Intet. Kollektivet är Guds redskap.

Liberalismen "består av ett konstfärdigt system av metoder för att försvaga staten", medan fascismen, skriver Schmitt, inte står i motsatsställning till demokratin, utan bekämpar "liberalernas upplösning av demokratin": liberal demokrati är en "demokrati utan demos, utan folk". Schmitt: liberalism och marxism har gemensam metafysisk överbyggnad, marxism är 1900-talsversionen av 1800-talets liberalism. Det låter hårdsmält, men de blodiga decennierna efter andra världskriget har visat styrkan i Schmitts analys. Vid konflikter och kriser har liberala marknadsekonomier haft lätt att anpassa sig till totalitära dispositioner och åtgärder, framför allt genom tre kanaler: 1) filosofiskt erkänner man individen men inte korporationen och den enskilda människan inom denna, eller institutionens legitimitet i samhället; 2) inom ämnet religion strävar liberalismen efter desakralisering av människor och deras inbördes relationer, för att istället befrämja privatisering av religionen till att bli en affär mellan individen och Gud; 3) ideologiskt kämpar det liberala samhällets företrädare för att slå sönder människors djupa mystiska erfarenheter och relationer. Och här är det möjligt att direkt knyta an till det pågående kolonialkriget i Irak och hur det kommenteras på svenska dagstidningars ledarsidor (tex SDS 10.4.04), där man kräver att Irak skall bli ett sekulärt samhälle… Var det inte just ett sekulariserat samhälle Irak var under tyrannen Saddam Husseins decennier vid makten? Kanske är tiden kommen att raka av honom skägget, duscha honom ren och fin och återinsätta honom på en tron sponsrad av multinationella företag?

Till råga på allt föreslår Tony Blair att brittiska (och andra) trupper skall sändas till Libanon. Av alla platser på denna jord... Blair skäms inte för historiens domslut över britternas misslyckade militära och diplomatiska "missioner" under århundraden i denna del av världen. Kanske är hans avsikt att skänka bort delar av södra Libanon till Israel, för att upprätta en "neutrtal zon"? Vilken cynism... vilken okunskap... vilken arrogans. Vilken fanatism.

Läs gärna mer om detta och liknande ämnen i några av mina böcker: Tagelskjortan, Kulturopium, Celibat & erotik, Valpen möter Othello, samtliga utgivna av Johan Hammarströms Bokförlag, Umeå 2003 – 2006.

Copyright ©Bo I. Cavefors 1961, 1966, 1995, 2003, 2006.

REKLAM, PROPAGANDA, PLATON, JEANS OCH VICKANDE RUMPOR

2006-07-22T05:11:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
REKLAMENS FÖRFÖRISKA KONSTER

För ett antal år sedan hävdade ett tyskt cigarettmärke att det ”alltid är dyrare att ha god smak”. Jaså. Jag är tveksam till påståendet, framför allt efter att under ett ganska långt liv ha tagit del av alla dessa vinexperters smackande och rullande med tungor och glas för att prisa de svindyra viner som smakar ungefär lika surt som de viner som kostar sextio kronor buteljen. Redan de gamla grekerna, som det alltid är bekvämt att hänvisa till, eftersom de hade åsikter om det mesta eftersom de upplevt det mesta som var värt att uppleva, var ambivalenta till vad som menas med kommunikationsestetik. Och kommunikationsetik. Förförs människan av reklamen eller njuter hon av att befrias från helvetet av att ha en egen åsikt om dittan och datten? Bekvämt. Platon menade att människan är extremt lättförförd, osjälvständig och nästintill oförmögen att fatta ens det enklaste politiska beslut, tex att se till att det då och då blir nya partier, ideologier och människor som tar över regerandets makt och härlighet. Härifrån till härligheten. Slentrian är trygghet. Slentrian ger trygghet. Kan människan ta hand om sig själv? Nej, inte enligt socialstyrelsen och andra myndigheter som lider av betongpessimism. Mot besserwissrarnas envälde har i alla tider sofister protesterat, föga framgångsrikt.

Under medeltiden, framför allt under den katolska motreformationens glansdagar då Ignatius av Loyola startade Jesu Sällskap, var det latinska ordet för att sprida tron, Propaganda. Under den olycksaliga franska revolutionen profanerades, vulgariserades och sekulariserades ordet Propaganda. Under 1900-talet förlorade sådant som kunde inordnas under ordet Propaganda, all trovärdighet. I vår tids Sverige har folket lärt sig att lydigt följa den statliga propagandans försåtliga diktatur: hur många skivor bröd man skall äta varje dag, att man skall ha säkerhetsbälte på i bilen och bussen, flytväst i båten, hjälm på huvudet när man cyklar, banansmakande kondom när man knullar, att det leder till alkoholism att dricka öl före klockan 12.00 på dagen, att man skräms med hot om cancer om man röker, att man får hudcancer om man solbadar, att det krävs polisiär bodströmövervakning av varje enskild medborgare eftersom terrorister kan slå till när som helst, var som helst, hur som helst, osv. Skräm upp, skräm upp, skräm upp och förvandla befolkningen till ett fogligt lammkollektiv.

Propaganda, reklam, är makt, är maktutövning. Alltså: vad kan mer fröjda förföraren än att makt, faktiskt och tyvärr, kan beställas och produceras och betalas. Den som ej tvivlar på den liberala marknadsekonomins välsignelser inser reklamens, propagandans betydelse. Den som tvivlar, om så det allra minsta på den liberala marknadsekonomins välsignelser har svårt se vad det finns för logiska bevis för reklamens trovärdighet. Det är ju faktiskt så att i reklamen inkarneras det mesta av allt det negativa som det moderna sekulariserade samhället spottar ur sig: människor manipuleras, rollrelationerna i samhället körs över och pulvriseras. Reklam är i själva verket riter med falska, men förföriska, symboler. Varför köper man Nokia? Varför köra Volvo när det finns BMW? Någotsånär klarsynta pedagoger ser reklam som ett självförnekande och lingvisten ser reklam som den sista och absoluta omyndigförklaringen av vuxna människor. Och det äckligaste av allt: till råga på allt stoltserar reklamutövarna, såväl inom den merkantila som inom den politiska världen, med att vara utövare av denna dödssynd. Att lura på människor vad de egentligen varken behöver eller vill ha, borde vara likvärdigt med dödssynd, etthundra avemaria och fotbotvandring till någon avlägsen helig källa sextio mil bort. Moset på moset var när en fransk reklamexpert mot slutet av 1980-talet förklarade att reklamen var död: verkligen skickligt timad reklam för reklam.

Audiovisuell reklam står för en attraktiv estetik som profiterar på samhällets öppenhet samtidigt som den smidigt följer och leder människors förvandling bort från den gnutta självständighet som fortfarande, till mångas förargelse, finns kvar, till en kollektiv gråzon befolkad av bortrationaliserade individer. Frågan är självklar: är reklam något som tvingas på människor, eller är reklam ett av människans många behov, som sömn, mat och sex? Varorna som omger oss är en del av reklamprocessen. Kläderna vi bär är direkt eller indirekt reklam för tillverkaren. Man kan avläsa aktiekursen av ett jeansmärke genom att observera hur många rumpor som vickar fram det. Skapar reklam den identifikation människor behöver får att profilera sig gentemot omgivningen?

Reklamen är inte enbart, kanske ej ens i första hand, beroende av den ekonomiska utvecklingen, utan i minst lika hög grad resultatet av vad som sker på de sociala, politiska och teknologiska områdena. Marknaden är inte den mest betydelsefulla faktorn när kommunikationsmedlen förändras. Marknaden är istället underställd och beroende av kommunikationspotentialen. Det blir inte mer reklam därför att det säljs fler mobiltelefoner; antalet miljoner mobiltelefoner säljes i relation till marknadsföringsinsatserna. Kom och köp konserverad gröt. Olrog visste vad han skaldade om.

Vem är uppdragsgivare i denna förödande estetikprocess? Vem verkställer uppdraget? Vem, eller vilka, mottagaren/mottagarna är, är alltför uppenbart. När televisionen av intellektuella skönandar anklagas för att fördumma massorna, är då inte det detsamma som att patologisera människors individuella kulturidentitet? Är inte föraktet för television, reklam, propaganda och andra socialt övergripande informationsfenomen en postmodern upplysningsfientlighet som angriper människans rätt att fritt välja främlingskap och apokalyps? Får inte kalven älska sin slaktare?

Artikeln, i annan form, men med samma ”budskap”, publicerad i bla Sundsvalls Tidning den 22.8.1992.

Copyright©Bo I. Cavefors, 1992, 2006

CAVEFORS TEATER DEKADENS / BOK

2006-07-21T06:50:00.000+01:00

BOK!

Bo I. Cavefors
TEATER DEKADENS
3 dramer + 1 monolog

Innehåll:
Uppror i Kasban
Sade och Japanen
(även som monolog)
Den Spetälske i Staden Aosta
Efterskrift (om bla Nitsch)
samt recensioner, analyser och kommentarer kring Malmöuppsättningen av Den Spetälske i Staden Aosta av bla Théresa Benér, Mårten Björk, Jonas Ellerström, Måns Holst-Ekström.

+

Förord av
Hans T. Sternudd

"Pesten dödar de som fegt försöker undkomma dess härjningar, de som däremot stannar kvar och inväntar dess ankomst, bidar sin tid under fest och erotiska utsvävningar, som Boccacios hjältar, överlever.

I Teatern och pesten (1938) beskriver den franske teatermannen Antonin Artaud hur teatern, den verkliga teatern föds i ett samhälle drabbat av pestens härjningar.När stadens konturer och struktur suddats ut av röken från likbål och den söta lukten från högarna av uppsvällda, böldbeklädda kroppar ligger tät. Då samlas samhällets bottensats till räder i de övergivna husen. Immuniserade från pestens härjningar av ursinne och ett meningslöst habegär invaderar dessa utstötta de övergivna husen. De klättrar över ruttnade lik på jakt efter de tidigare, före den svarta dödens härjningar, så åtråvärda rikedomarna - men som nu är berövade allt värde. I detta ögonblick föds teatern. De meningslösa handlingarnas teater utan motiv eller mål, de sista levandes teater.

Artaud som var besatt av tanken på att återuppväcka teatern ur dess anemiska förtvining fångar här scenkonsten i en eskatologisk tid. Grymhetens teater var Artauds beska medicin. Den ”extrema handlingen, driven till det yttersta” (1933:162) skulle förnya teater. För Artaud gällde det att återuppväcka myterna och skapa en magisk scenkonst som ändå var trovärdig, reell utan gränser mellan scenens aktörer och publiken. På dagens teaterscener finner vi inte så många spår av Artauds vision av flera själ. Hans modernistiska utopi med sina essentialistiska inslag och kolonialistiska annektering av Balinesisk scenkonst (som han totalt missförstod) verkar förstås obehaglig idag. Men framförallt så stör hans krav på att teatern skulle förmedla en fysisk realitet, han ville genom grymhetens väg ”råda bot på den mänskliga kroppens misär” och återställa ordningen; sätta stopp för andens undertryckande av kroppen (Percival 1981:23).

Om samtidens teater vänt Artaud ryggen så är hans tankar desto mer levande i aktions- och performancekonsten. När Bo Cavefors vill förnya teatern så inspireras han därför av konstnären Hermann Nitsch, en av den österrikiska aktionismens förgrundsgestalter. Under hela sitt konstnärskap har Nitsch arbetat med realiseringen av Das Orgien Mysterien Theater (OMT), en allkonstverk i Wagneriansk mening som förenar föreställningar om en antik dionysisk orgietradition med den kristna passionshistorien. I OMT flödar blodet och vinet, där slaktas djur, knådas inälvor och trampas vindruvor. Hundratals aktörer och musiker samordnas i imponerade skådespel för alla sinnen. Ordet underordnas den sinnliga upplevelsen i föreställningar som trotsar mediering i form av visuella eller textuella representationer.

I sann modernistisk utopisk anda så hävdade den unge Nitsch på 60-talet att den textbaserade teaterns inom kort skulle ersättas av OMT: en livsbejakande fest med reella iscensättningar av korsfästningar, sönderslitande av djurkroppar och offrandet av människor och djur (1962). Målet med OMT är att hylla livet i alla dess former och inte väja för dödens realitet. Deltagarna ska genom intensiva excessiva upplevelser skåda varats oändlighet.

– Jag ska befria mänskligheten från dess djuriskhet, deklarerade Nitsch, och lyckas skrämma vettet ur det konservativa Österrike. När hans Die erste heiligen Kommunion (1966), ett assemblage med dambindor indränkta i blod, ställdes ut väcktes åtal för blasfemi, med påföljande böter och skyddstillsyn.

Sexualiteten och dess religiösa aspekt är alltid tydlig i Nitschs verk. I 32. aktion (1970) får temat sin kanske mest extrema form. I denna aktion hade Nitsch, iförd mässhake och dildo, samlag med den korsfästa Hanel Koch, samtidigt som blod hälldes över hans rygg. En scen som påminner om den svarta mässa som madame de Montreuil återger i Bo Cavefors Sade och japanen (i Yuko Mishimas Markisinnan de Sade är det Grevinnan de Saint-Fond som skildrar samma scen). Här finner man samma koppling mellan det öppna såret och det kvinnliga könet; ur smärtans kaos föds ett nytt liv. "Officianten åkallade Kristus Jesus. Jag skrek när blodet från lammet, som man offrade, betäckte min kropp samtidigt med den ljumma sperman från våra svarta tjänares runkade kukar. Jag kände en besynnerlig glädje och stolthet. Plötsligt förstod jag symboliken med att lammets blod förenades med mäns sperma. Jag insåg att elden, att ljusen jag höll i mina händer, motsvarade spikarna som fäste vår Herre vid Korset." (s. 49 [i det Caveforsbokmanus jag har att tillgå]).

Det är inte kanske så förvånande att Nitschs och hans aktionistkollega Otto Mühls föreställningar beskrivits som moderna svarta mässor (Zacharias).

Nitschs och Kochs blasfemiska samlag utgjorde kulmen på en stegring mot allt extremare aktioner i Nitschs krets. Den skandalösa ”föreläsningen” Kunst und Revolution 1968 på Wiens universitet med sina offentliga tarmtömningar, urineringar, hädiska angrepp på den österrikiska nationen, blev peripetin för aktionismen i Wien. Efter den drog sig Günter Brus och Mühl, ett par av de mest inflytelserika av Wieneraktionisterna undan från offentlighetens ljus. Brus flydde till Tyskland undan fängelsestraff, hans kroppsliga aktioner hade också drivit honom allt längre mot en total självdestruktion vilket gjorde att han var tvingad att välja mellan konsten och livet (bokstavligt talat). Mühl bildade tillsammans med sina unga lärjungar ett kollektiv där privategendomen avskaffades och kärleken var fri. De är bland de två senare konstnärerna som man kanske tydligare hittar de uttryck som Cavefors efterlyser i Nitschs verk, de explicita sexuella framställningarna är mer utvecklade i Mühls aktioner (där även djur oftare slaktades) och i Brus smärtoritualer.

Nitsch var den ende av de klassiska aktionisterna som fortsatte på 70-talet. Han gick också vidare som konstnär, inte mot ett realiserande av sitt läsdrama Die Eroberung von Jerusalem (1971) med sina människooffer och de Sade-inspirerade excesser (ett drama som enligt Nitsch aldrig var tänkt att realiseras). Nitsch verk blir istället mer estetiserat och vägen till transcendens mer sublimerad.

Med viss tvekan jag åkte ner till Wien hösten 2005 för att bevista Nitsch aktion på den österrikiska teaterkulturens högborg Burgtheater. Inbjuden av teaterdirektör Klaus Bachler genomförde Nitsch sin 122 aktion på den scen som han 43 år tidigare krävt skulle stängas. Frågan var om Nitsch ordlösa skapelse OMT skulle tappa sin udd på denna scen och införlivas med en ofarlig småborgerlig kultur. Dessa farhågor besannades inte, sällan har ett verk sedan sexdagars aktionen 1998 förmått påverka så starkt. Metodiskt penetrerades den korsformade bygganden med processioner av offerdjur och nedblodade korsfästa aktörer. Den slutna byggnaden behandlades som en kropp som nästen erotiskt erövrades av vår tids största konstnärsprojekt.

Nitsch misslyckas inte, enligt min mening, däremot kanske han är på väg åt ett annat håll än Cavefors, hans väg är en annan. Trots tveksamma referenser till arketyper och essentialistiska föreställningar så har Nitsch förstått kroppen och han lyckas komma så nära transcendensen, i meningen utslocknande och total närvaro, som det är möjligt (hitom döden i alla fall).

Nitsch vänder sig ifrån ordet i sina föreställningar, hans aktioner är framförallt sinnliga ej intellektuella. Cavefors vill återigen hitta sätt att integrera texten och den reella handlingen i sina dramer. När han i iscensättningen av Den spetälske från Aosta berättar om hunden Miraklet, som stenas för sitt otuktiga promiskuösa liv, samtidigt som han onanerar så förändras något i rummet. Genom att besudla sig offentligt, visa sig i sin mest utsatta position utför Cavefors ett offer som kan vara en väg att lämna dagens teatern, med dess trovärdighetskris, ryggen. Texten och handlingen befruktar varandra. Det skapas en symbiosen där historiska rötter blottas. Att förnedra sig som en filosofisk och religiös handlingen finner vi hos de antika kynikernas hundlika praktik och de galna i Kristus som genom historien släpat hundkadaver efter sig. Förnedringen är ett centralt tema i passionsberättelsen och i krönikorna om martyrernas liv. Att besudla sig, förnedra sig är ett rituellt tema för att uppnå visdom, inte för individen så mycket som för gruppen i stort. Det är därför inte så förvånande att Wieneraktionisterna med sina offerhandlingar räknats bland vår tids heliga. Man kan även se de tyska RAF-gruppen desperata offrande av sina liv (och andras) som ett sätt att försonas sig med västerlandets skuldbörda, som en helig ritual. Holger Meins utmärglade kropp efter hungerstrejken i Stammheim bär tydliga likheter med bilderna av Kristus nedtagen från korsten och det tvivel som Meins uttrycker i sitt sista brev liknar Jesu sista rop i nöd i Getsemane – guden som tvivlar på sig själv.

Med sina dramer söker Cevefors hitta en ny väg för scenkonsten. Han tillhör inte dem som smiter undan pesten – han stannar kvar och firar i helig promiskuös yra. Visst kan man sakna kvinnorna, den kraftfulla Simone ur Batailles Ögats historia lyser med sin till exempel frånvaro. Det är en maskulin värld som tonar fram i Cavefors texter, men en maskulinitet som ifrågasätts. Männen i dessa dramer fyller sin ålagda roll att föra släktet vidare, att ge liv. Cavefors män ger smärtan, döden som gåva. Här finner vi Bataillesk ekonomi, ett slöseriet och överskottets ekonomi: säden faller på marken och kärleken är ”oegennyttig”.

Cavefors söker utforska möjligheten till transcendens genom smärta, piskrappen ger texten rytm. Som hos den amerikanske performanceartisten Ron Athey, förenas här smärtan med det heliga. Det heliga söks i smutsen. När Athey ur sin stjärt, hans Solar anus (som en hyllning till Bataille har han tatuerat en sol kring dess öppning) låter ett band av pärlor förlösas så återuppstår det gudomliga ur det orena.

I den andre, ibland de utstötta där finner vi det heliga. Där finner vi också Bo.

Lund den 21 december 2005

Litteratur:
Artaud, Antonin (1933): ”Teatern och grymheten”; Teater, polemik teorier manifest, (red.: Ingvar Holm) Lund: Studentlitteratur 1970.
Artaud, Antonin (1938): The Theater and Its Double, New York: Grove Press Inc. 1958.
Brus Muehl Nitsch Schwarzkogler, Writings of the Vienna Actionists, (1999, red.: Malcolm Green) London: Atlas Press. (Ingår som nr. 7 i Atlas Arkhive Documents of the Avant-Garde).
Bataille, Georges (1928) ;Ögats historia, Stockholm: Bokförlaget Alba 1983.
Meins, Holger (1974): ”holgers sista brev”, RAF: texter, Lund: Bo Cavefors bokförlag 1977. s 13-14.
Nitsch, Hermann (1962): ”Das O. M. Theater”, Das Orgien Mysterien Theater, Manifeste, Aufsätze, Vorträge, Salzburg och Wien: Residenz Verlag. 1990. s 8-14.
Percival (1981): ”Artaud – en presentation”, Artaud av Artaud, Stockholm: Almqvist & Wiksell.
Sternudd, Hans T (2004): Excess och aktionskonst, en semiotisk analys av Hermann Nitschs Das 6-Tage-Spiel med betoning på första dagens Mittagsfinale, Lund: Heterogénesis.
Spera, Danielle (1999): Herman Nitsch, Leben und Arbeit aufgezeichnet von Danielle Spera, Wien och München: Verlag Christian Brandstätter.
Zacharias, Gerhard (1964): Satanskult und Schwarze Messe, Ein Beitrag zur Phänomenologie der Religion, Wiesbaden: Limes Verlag."

+

Bertil Falk recenserar Teater Dekadens i Dast (2006:2):
"Religiöst betingad bisexuell homoerotik av kristen, främst katolsk natur, med blod, korstecken, sperma, flagellanter, äckel och hela raddan av gudsbejakande obsceniteter kan sägas vara en genre för sig, representerad främst av Markis de Sade eller för att gå till en annan kultur med en helt annan tro i mer estetiserande form av Yokio Mishima, som var influerad av katolska helgonmartyrer. Den kroppsbyggande science fictionförfattaren Mishima löpte sina homoerotiska extaser hela vägen ut till seppuku (harakiri) med åtföljande rituell halshuggning. Det är inte en genre som vi brukar uppmärksamma i Dast, dels för att den är sällsynt förekommande och dels för att den är mindre underhållande och möjligen mera uppseendeväckande.

Det finns emellertid en svensk kulturpersonlighet som oerhört beläst driver denna genre, nämligen den legendariske bokförläggaren Bo Cavefors med sina analytiska essäer i Svarta Fanor-böckerna. 2005 lät han sätta upp Den spetälske i Staden Aosta av Xavier de Maistre (1765 - 1852). Tre nakna skådespelare, en av dem Bo Cavefors själv försedd med kukringar, framträdde på MAF i Malmö i fyra föreställningar, en vacker uppsättning, nästan som en mässa, föga upphetsande, men annorlunda och tänkvärd om en isolerad spetälsk, som uppvaktas av en officer. Parallellen till AIDS gav sig självt. 200 personer såg föreställningen, så här kan man verkligen tala om smal besökarbas. Likt en rad debattinlägg har texten till den över 160 år gamla enaktaren nu publicerats tillsammans med press- och andra kommentarer och nyskrivna (?), religiöst obscena eller hädiskt religiösa skådespel av Bo Cavefors själv. Även om dramaturgin är i stort sett obefintlig, så är Cavefors texter saftiga och använder ett begränsat batteri av runda grundord utan synonymer.Publiceringen sker i en tid då katolska präster bryter kyskhetslöften och förgriper sig på korgossar och pingstpräst mördar hustrur och sätter på barnflickor med djävulsutdrivning som svepskäl.

Cavefors skådespel väcker outsagt en fråga. Är deltagarna i skådespelens apostroferade orgier alltid frivilliga medverkande eller handlar det om tvång och övergrepp? Var går gränsen? Finns det en gräns? Hos de Sade sätts ingen sådan gräns. Hos Cavefors känns frågan molande men ändå påträngande och obesvarad. Dessa resonerande texter, liksom iscensättningen av de Maistres skådespel, är teatralt avskalade. De saknar dramaturgi i vanlig bemärkelse. De är resonerande. Det är nog som debattinlägg man bäst förstår Cavefors enaktare.

Det märkliga är att Cavefors i översättning och tolkning samt kommentar också tillhandahållit de tillbakadragna kartusianmunkarnas texter under tusen år i skriften Se Gud! (Johan Hammarströms Bokförlag, 2004) Ställd inför denna oscillationen mellan den totala avhållsamheten i kontemplation och den erotiska lössläpptheten uppstår en annorlunda och egendomlig spänning, svår att fixera.

Om Cavefors blir översatt till större språk, låt säga franska, skulle hans till synes minimalistiska insats säkert inta sin plats vid sidan om de Sade och bli föremål för en bredare debatt... I Sverige lär det knappast ske. Vi har ett alltför begränsat och konformistiskt kulturklimat."
+

Johan Hammarströms Förlag
97 s., hft., 150:-.
+
Beställ:
Förlaget direkt...

EVOLA, DEN MEST OBEGRIPLIGE AV ALLA TIDERS OROSANDAR?

2006-07-19T15:06:00.000+01:00

Bo I. Cavefors
EVOLA

Bushidofilosofin lär samurajen att han är Ingen, att han bör leva av Intet. Att leva i kaliyuga visste även Gottfried Benn vad det var, men för honom förblev kaliyuga livet ut en önskedröm, nära förknippad med den italienske filosofen Giulio Evola. Den romerska örnen och den ariska örnen möttes i kampen mot vad de kallade "de gamla kyrkorna". Att rasera de gamla kyrkorna för att bygga nya och att skärpa klassmedvetandet är idéer som också förekommer hos Hermann Hesse. Med "kyrkor" menas i dessa sammanhang ej endast religiösa samfund utan också politiska partier, förlegade ideologier, stagnerade livsmönster. I ett brev till förläggaren Peter Suhrkamp (27.4.1935) skriver Hesse om en värld som lider av ett av "den gudomliga ordningen" skapat allmänt förfall. Liknande tankar finner man i Ernst Jüngers och Carl Schmitts dagboksanteckningar. Som Jünger och Schmitt ingår Evola i en flerhundraårig konservativt radikal tradition. De är obundna av religioner, statsbildningar och etniska skillnader.

Detta är naturligtvis oacceptabelt för den som för överskådlighetens och kontrollens skull vill ha varje individ, varje meningsyttring, varje tanke, vartenda agerande, varje opposition, placerad i fack, lättåtkomlig, enkel att manipulera och som snabbt kan sättas inom reellt lås-och-bom eller beläggas med munkavle. Det är det som kallas repressiv tolerans.

Evolas politiska filosofi utgörs av ett antal hedersrelaterade värdebegrepp, som i mycket sammanfaller med bushidofilosofin: trohet, tålamod, välvilja mot de svaga och undertryckta, viljan att tjäna andra utan att sko sig själv.

Lundensaren Göran Dahl menar i en artikel i tidskriften Res Publica (Nr.29, 1995) att sådana livsmål gör Evola till fascist. Men det finns intressantare och mer intelligenta aspekter på Evola, tex Evolas gode vän, den italienske filosofen Carlo Michelstaedter, född 1887 och död vid unga år, med revolverns hjälp, år 1910. Michelstaedter är en av huvudpersonerna i den även i Sverige uppmärksammade boken Ett annat hav (1992) av Claudio Magris. Den ena av de tre huvudpersonerna i Magris bok är författaren själv. En av de båda andra är Nico, som drömmer om att vara fri från alla icke-absoluta sammanhang. I dagboken skriver Carlo att han önskar vara ensam med "det bara, nakna Jaget, viljans stiltje". Carlo, Enricos älskade, tar sitt liv. Vad Magris skriver att Carlo skriver i sin dagbok, återfinns i Carlo Michelstaedters La Persuasione e la rettorica, postumt publicerad i Genève 1913.

I Le Persuasione… finns det "slutliga ordet, diagnosen på den sjukdom som fräter civilisationen", skriver Magris/säger Enrico. "Övertygelse är att i nuet ha full kontroll över sin person, förmågan att leva varje ögonblick fullt ut, utan att offra det för något som man hoppas skall ske så snart som möjligt". Vad Magris, i Michelstaedters anda, skriver kunde inte ha sagts tydligare varken av Japans samurajer eller av Evola, eller av Camus, eller av Jüngers anark. Magris bok Ett annat hav ger i lättläst form röst åt ett feodalt tänkande, åt en verkligt demokratisk filosofi, fjärran från parlamentarisk skendemokrati, med starkt existentiella drag, som i sartreism, jesperism och nietzscheanism. Samurajerna, Michelstaedter och Evola är främmande för estetiskt kompromissande, människans Vara måste ges möjlighet nå fram till djärva äventyr utan att behöva förlita sig på den inlärda grammatiken, på poesin och poeter "som fjäskar för verkligheten". Existentiell öppenhet kräver givetvis att den intresserade vågar och är villig att med öppna öron och ögon fånga in de mystiska existenserna bortom judendomens (Michelstaedter var jude) och kristendomens dogmer, vilket innebär att den som ger sig ut på vandringen varken kan vara anti-semit eller ombud för anti-krist.

Under första världskriget tjänstgjorde Giulio Evola (1898-1974) som artilleriofficer, som frontsoldat. Efter kriget deltog han i dadaistiska och futuristiska projekt, studerade filosofi, gav åren 1927-1929 ut tidskriften Ur och medarbetade i tidskriften Torre. Vid ett av de allierades flygangrepp mot Wien, under andra världskriget, i krigets slutskede, skadades Evola allvarligt. Han återvände till Rom 1948, förlamad från underlivet och nedåt.

Javisst var Evola fascist. När fascismen fortfarande var socialt radikal. Men Mussolini och hans "rörelse" förändrades och fick andra tillbedjare, tex Winston Churchill, medan det visade sig att Evolas ideal var omöjliga att förena med den sekulariserade och alltmer kapitalistiskt orienterade fascismen. Även Jünger konstaterade på ett tidigt stadium att såväl de fascistiska och national-socialistiska, som de socialistiska och kommunistiska "rörelserna" och samhällssystemen och ideologierna endast är burleska variationer på det välkända temat om den småborgerliga bourgeoisiens glödande vilja till makt.

Michelstaedter är en av de tänkare Evola oftast nämner som förebild. En annan man är Otto Braun (1875-1918), som redan vid 13 års ålder analyserar Nietzsches Zarathustra: "Es ist sehr sonderbar, dass ich durch Nietzsche niemals das Prinzip des Sich-Auslebens hörte, immer nur das grösster Pflichterfüllung, allerdings nicht in bougeoisien Sinne".

Braun, Evola, Hermann von Keyserling och Otto Weininger (1880-1903) avvisade såväl tok-marxism som idioti-amerikanism, vilket inte innebar att de tog avstånd varken från Marx eller Adams. (Parentetiskt kan det vara värt nämna att August Strindberg brevväxlade med Weininger. Vad Weiniger presenterar, skrev Strindberg i ett brev till Arthur Gerber "är inte åsikter, det är upptäckter!" Weininger, jude, var även starkt kritisk till tidens sionistiska rörelser.)

Ofta knyter man an Evolas filosofi till Platon och tysk idealism och menar att hans idéer står i skarp kontrast till två andra stora nutida italienska filosofer, Giovanni Gentile och Benedetto Croce. Det är en farlig feltokning även om också tysk idealism värnar om stora mål som trohet, rättvisa och frihet. Men Evolas - och samurajernas - filosofi når bortom de tyska idealisternas humanism. Målet är istället sträng konformitet, en strävan efter en "andlig monarki" av Guds Nåd, och detta, kan snabbt konstateras, står verkligen i kontrast till de ledarprinciper som under förta hälften av 1900-talet praktiserade i såväl Berlin som Rom som Moskva. Evola konstaterade att vissa kretsar inom SS försökte forma organisationen till en "orden" med starka ideella och feodalt aristokratiska drag, vad som i andra sammanhang (t.ex. av Harald Strohm i Die Gnosis und der Nationalsozialismus, 1997) kallas för "sadistiska ambitioner", hårdhet och "brutalitet". Går man vidare i litteraturen träffar man snabbt på satanisten Aleister Crowley, som med anspelning på Uppenbarelseboken 13:1 kallade sig för The Beast. Crowley lär ha haft nära kontakter med SS. Alltså: var SS, Schutz-Staffel, endast den offentliga beteckningen för SS, medan det hemliga och verkliga ordensnamnet anknöt till Crowleys S(ilver) S(tar)? Är detta endast kuriosakunskap? Möjligen. Troligen.

Evolas egentliga tema är istället att det behövs nya "radikala grupper" som drar upp klara "gränser mellan vän och fiende". Evola ger vänstern rätt när den hävdar att vår tids konservativa partier och ideologier sällan uppträder som försvarare av konservativa idéer utan att de istället tjänstgör som springpojkar åt en klart definierad finansvärld, de mer eller mindre fast organiserade kapitalistiska grupper vilka "endast vill till sin egen fördel föreviga regimer som innebär fördelar åt den egna sidan och social orättfärdighet åt den andra sidan" (Evola).

Evola vill ett samhälle, en statsform, vars ledande principer är "suveränitet, auktoritet och legitimitet" och sådant kan endast uppnås genom aeterna auctoritas, genom auktoriteter sm ger karaktär och styrka åt den enskilda staten, en absolutistisk härskarform: endast inom oligarkin kan den "vanlige" medborgaren garanteras personlig frihet. Evola går i sin argumentation till attack mot den allmänt godtagna, men falska, historieskrivning som hävdar att den europeiska feodalismen under antiken och medeltiden byggde på vapenmakt och våld; i själva verket fanns det en ömsesidig intressegemenskap mellan furste och medborgare av samma slag som präglade det japanska feodala samhället.

Weininger och Evola hävdar att politiker valda till sina ämbeten i parlamentariska demokratier, är despoter som likt folktyrannerna i länder där aristokratiska regimer slagits i spillror, oombedda talar och agerar i folkets och i det allmännas namn. I praktiken leder detta till terror och despotism eftersom dessa politiker endast kan förfäkta en åsikt och agera utifrån kollektivets, massans, stöd. Evola menar istället att avstånd samtidigt skapar auktoritet och verkligt samförstånd mellan furste och folk. För demokratiska politiker är situationen den motsatta: makthavaren/politikern tvingas sträva efter att avskaffa avståndet till folket, som samtidigt uppmanas att se makthavaren/politikern som en av folket. Makthavaren/politikern vill vara en "av folket" även om han på grund av sin maktställning aldrig kan agera som en "av folket". Den demokratiska makthavaren misstror principen om att toppen blir högre om basen breddas; strävan efter "popularitet" leder till vad Weininger kallar "ett ömsesidigt prostituerande".

+ + +

Intressant kommentar här!
Mer bildmaterial här!

Copyright©Bo I. Cavefors 2006