tag:blogger.com,1999:blog-28215218.post115529143314263094..comments2010-06-19T15:10:49.823+01:00Comments on CAVEFORS POSITION NR 2 / NYA SVARTA FANOR: VAD ÄR LYRIK?Anonymoushttp://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-28215218.post-1155469275149426992006-08-13T12:41:00.000+01:002006-08-13T12:41:00.000+01:00Jaja, Jakob (fin blogg du har, förresten). Rädslan...Jaja, Jakob (fin blogg du har, förresten). Rädslan för att framstå som "romantisk" tror jag beror på att alltför många inom den "kulturella sektorn", om man säger så, bara läst sig till vad ordet "romantik" består i/av, genom att slå upp spalt 186 i band 18 av Nordisk Familjebok (1954), där det dels talas om "Medeltidens uppfattning sådan den kom till uttryck i litteraturen och konsten" (obegripligt påstående, som om Medeltidens litteratur och konst var stöpt i en och samma form...), och dels som "beteckning för vad som i Sverige vanl. kallas nyromantik", alltså Schubert och Gunnar Wennerberg!Varför inte Olrog?<BR/><BR/>Den stackarn, den lidande Werther och alla hans följeslagare såväl i den litterära som i den verkliga världen, uppfattas, uppenbarligen, i Sverige, inte som "romantiker".<BR/><BR/>Romantik är för alltför många detsamma som ömma kyssar och dödslängtan av flummigt slag.Typ Kleist så som man missuppfattar Kleists mord och självmord.<BR/><BR/>Se där varför "romantisk" och/eller "romantik" är misskrediterade begrepp i svensk kultur.<BR/><BR/>Generellt sett: en författare utan visioner, utan visionära anspråk, tycker jag bör söka sig till annan verksamhet. Vart visionerna leder författaren, är ett helt annat problem.Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28215218.post-1155462791036335162006-08-13T10:53:00.000+01:002006-08-13T10:53:00.000+01:00En mycket intressant, och aktuell, diskussion! Som...En mycket intressant, och aktuell, diskussion! Som tyvärr inte förs på våra kultursidor, antagligen av nämnda rädsla för att framstå som mossig och "romantisk", vilket tycks ha blivit ett skällsord numera. När upphörde det att vara okej att ha visonära anspråk som poet?Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28215218.post-1155312037976570662006-08-11T17:00:00.000+01:002006-08-11T17:00:00.000+01:00Jag är helt ense med dig, jag försökte bara koncen...Jag är helt ense med dig, jag försökte bara koncentrera det hela till en för min prosaiska hjärna hanterbar form. ”Romantiskt” var mest ett försök att förekomma kritiken man kunde vänta sig från de moderna, som idag tydligen flockas kring något de kallar "språkmaterialism". Där finns ingen större skräck än att drabbas av misstanken om avvikelse från den sanna materialistiska och ateistiska vägen. Men på den vägen finns ingen poesi. Poeten må vara en aldrig så övertygad ateist; hans ord är ofrånkomligen (dvs om de äger poetisk makt) gudomliga.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28215218.post-1155307576402870732006-08-11T15:46:00.000+01:002006-08-11T15:46:00.000+01:00Jovisst, ”att gå till rötterna” är väl just vad så...Jovisst, ”att gå till rötterna” är väl just vad så olika personligheter som Brecht, Pound, Descartes och Steiner menar när de talar om att lyrik och logik är två oförenliga personligheter (Brecht), att ”mysterier är mysterier”(Pound) och om en verklig närvaro genom substantiation av språk och form (Descartes/Steiner). Alltså sång och magi, precis som du skriver. Du är ju själv inne på exakt samma spår. Det är inte mossigt… Romantiskt? Tja, kanske det. Jag vet inte vad romantik egentligen är för någonting, inom musik och lyrik. Inte ens medeltidens trubadurer var romantiker utan snarare någon sorts kärlekens mystiker som var extremt medvetna om att lyrik och logik inte hör samman, att kärlekens mysterier faktiskt är mysterier, såväl när man talar om kärleken mellan människor som kärleken till Gud. ”Det gäller att härska över det obekanta genom att systematisera visionerna”, att systematisera mysterierna ungefär som mystikerna gör när de vandrar på vägen eller går uppför trappan till Gud, till Nirvana. Tror jag.Anonymoushttps://www.blogger.com/profile/15085300812713687116noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-28215218.post-1155303820537315152006-08-11T14:43:00.000+01:002006-08-11T14:43:00.000+01:00Kan man inte helt enkelt gå till rötterna: poesi ä...Kan man inte helt enkelt gå till rötterna: poesi är sång (Orpheus) och magi (besvärjelse)? Det är en makt hos språket som är väsensskild från den retoriska och rationella, ord som påverkar andra delar av vårt psyke än den vänstra hjärnhalvans cerebrala cortex. Det låter mossigt romantiskt, men jag tror romantikerna hade rätt i allt väsentligt. Den poesi som tror att den klarar sig utan det magiska och/eller orfiska elementet fungerar helt enkelt inte som poesi. Även Brechts föregivet "sakliga", eller Raymond Carvers, eller för den delen Pounds och Eliots imagistiska och senare dikter, har denna makt.Anonymousnoreply@blogger.com